SHIT MaB PadCk. UHDUGSP 10 IE:T DARKO Iintöres hindrad export af sina trävaror; vara hastigt ruineradt, likasom äfven Sverges finanser säkert skulle under ett sådant krig blott inom ett år reduceras till det bedröfligaste tillstånd, genom förstörandet af vår exportoch frakthandel, hvilket vi åtminstone icke hafva att frukta vid ett förbund med England — om det blefve oss omöjligt att längre kunna vidhålla neutraliteten. Vi utbedja oss nu, att i korthet få vidröra äfven den -ida af ämnet. som angår det egentliga s. k. kustförsvaret och skärgårdsflottan, betraktad såsom hufvudsak i sjöförsvaret, eller i den riktning af systemet, hvari regeringen. handlade vid 1851—52 årens riksdag. Det kan icke anses olämpligt att säsom inledning härtill kasta en återblick på den ställning, som meningarna i stridsfrågan emellan linieskeppsoch skärgårdsförsvaret intagit bland männen ef facket eller inom flottan sjelf under den förflutna tiden, och tillse hvilka de personer varit, som hufvudsakli rangerat sig på den ena eller andra sidan. Dä alla desse sjelfve varit sjömän, och flere deribland snart sagdt uteslutande lefvat och verkat i sysselsättningar inom örlogsflottan, så bör man åtminstone icke hos dem kunna föruteätta eller tänka sig någon partiskhet emot det vapnet. Härvid framställa sig föret för vårt minne sedan, medlet af förra århundradet de: båda odödlige männen Ebrensvärd och Chapman, hvälka efter vunnen öfvertygelse om de gamla galerernas mindre rörlighet, men öfvertygade om nödvändigheten för Sverge af ett starkt och väl öfvadt skärgårdsförsvar, egnade ett flerårigt oafbrutet bemödande åt konstruerandet af:grundgående krigsfartyg inrättade för rodd, hvilket frambragte de på sin tid bekanta fartygscerter åt hvilka man gaf namnen Turunma, Hemmema, Udenma och Pojema, efter hvilka följde den första af Chapman byggda kanonslup och sedermera kanonjollarne. Öfvertygelsen om skärgårdsvapnets nödvändighet, och den största verksamhet som för detta vapen blifvit ådagalagd (efter den tidens kunskap), nemligen till det förra finska kriget, härleder sig således från auktoriteten af en man, hvilken förvärfvat sig ett odödligt namn både inom och utom Sverge såsom konstruktör äfven af seglande fartyg, och det dröjde icke lähge, förrän en lysande belöning gafs åt dessa bemödanden för SEE genom slaget vid Svensksund år 1790, der ryssarne af åtta örlogstregatter förlorade fem, och af 66 större skärgårdsfartyg 42, och der svenska sjövapnets seger, såsom bekant är, egentligen tillskrefs skärgårdsfloitan, som ock förde mer än 34:delar af hela kanonstyrkan,. Anmärkas bör ock, att enligt de öfver denna sjöbatalj befintliga historiska anteckningar förlorade ryssarne af 80 kanonslupar endast 3, en förlust som kan anses nästan densamma som ingen i jemförelse med den nyss citerade förlusen å större fartyg. Går man härifrån till sednare tider, så finner man äfven inom flottans högre befäl tvänne; försvarare af skärgårdsvapnet såsom bufvudsak, uti framlidne excellensen Baltzar Bogislaus von Platen, hvars varma öfvertygelse i denna fråga kan inhemtas af 1823 ärs riddarbusprotokoller, samt framlidne kontreamiralen af Klint, den förtjenstfulle förbättraren af vårt sjökartever:, hvars tanke öfver det förevarande ämnet blifvit bekant genom åtskiliga i Dagligt Allehanda för omkring 12 år sedan införda bref och anteckningar ur hans efterlemnade papper. Vi tro att ingen lärer bestrida dessa båda herrar både sakkunskap, nit för sjöförsvaret och känsla för fosterlandets sjelfständighet. På den ännu sednare tiden finner man på samma sida hr kontre-amiralen Kreuger, kontreamiralen von Sydow, öfverste Hagelstam som stridt varmt i denna sak, och i en viss mån, så vidt det är fråga om erkännandet af ändamålslösheten af en seglande flotta, äfven statsrådet baron Gyllengranvat, ehuru hans plan i öfrigt sannolikt hade ledt till en annan för låndet alltför kostsåm ensidighet; samt slutligen statsrådet grefve v. Platen, den yngre, såsom förut är nämdt. andra sidan hafva, till försvar för den seglande flottan såsom hufvudsak, ibland flottans högsta befäl, eHer i motsvarande ställning inom densamma med de förutnämnde dignitärerna under den sednare tiden, framstått dåvarande kontreamiralen, sedermera statsrådet friherre Johan Lagerbjelke, och friherrarne amiralen samt kontreamiralen Nordensköld, hvilka båda sistnämnde starkt :stridde mot den äldre grefve von Platen; hvarförutan i viss mån hit bör räknas hr statsrådet Ehrenstam. Den sistnämnde syntes döck på slutet af-sin bana, och sedan han blef chef för sjöförsvarsdepartementet, hafva modifierat sina isigter betydligt och nitälskade för skärgårdsvapnets fulländning, ehuru man i anseeiide till hans tidiga bortgång icke kan säga, i hvad proportion han hade, om han fått lefva, sko lat under sådana förhållanden som de närvatande omfattat en större utveckling af stridskrafterna företrädesvis i denna riktning; sanåolikt är åtminstone, att han under-sådana förhållanden som de nuvarande hade dels ——Å—— I Hr de Villeneuve, jag hoppas att m-. icka