PARIS KATAKOMBER ).
Af ELIE BERTHET.
I detta ögonblick satte sig vagnen åter i
rörelse. - Kusken gaf tiggerskan föraktligt ett
slag öfver ansigtet. med sin piska. Betjent-
hopen började skratta. och vagnen körde in i
hotellet, hvars port genast stängdes.
Lussan vredgades öfver detta ovärdiga hand-
lingssätt mot den olyckliga qvinnan, som så
ödmjukt bönföll. om en ,almosa. Då gatan
åter blef mörk och tyst, gick han fram för att
trösta henne, men han hejdades genom det
tillstånd, hvari han såg henne. Hon gick
fram och åter, utom sig af vildhet och vrede;
kon stampade med föttersa, knöt hotande den
ena banden och höll den andra öfver sitt blo-
diga ansigte.
pDe hafva slagit mig, utbrast hon med
uppretad. stämma; det finnes väl andra som
ha rättighet att slå mig, men icke de här .. .
Fort, fort! Timman är inne . .. Må han taga
dem . ..; Icke en ecu, icke en sous! Pisk-
slängar... Jag ja, de döda vilja det. Tag
dem! tag demi
Kapåschongen på hennes kappa hade fallit
ned och vid lyktans svaga.sken såg man hen-
nes: gråa hår falla i långa.testar kring hennes
äxlar; hon liknade en uppretad furie, Hastigt
skyndade hon fram till hötel de Grandmesnils
rt och försvann inpå gården.
sPhilip betviflade ej längre att den arma
vinnan var vansinnig, och ville försöka hbin-
åa henne ifrån att i sin sinnesförvirring begå
något ondt mot andra eller mot: sig: sjelf.
Han tvekade ej att följa henne in på den nu-
mera ödergården:; - Oaktadt mörkret såg han
herine störta fram till -den-:stora brunnen.
) So A. B. n:o 30—41, 43, 44, 46 och 47.