PARIS KATAKOMBER ). Af ELIE BERTHET. I detta ögonblick satte sig vagnen åter i rörelse. Kusken gaf tiggerskan föraktligt ett slag öfver ansigtet. med sin piska. Betjenthopen började skratta. och vagnen körde in i hotellet, hvars port genast stängdes. Lussan vredgades öfver detta ovärdiga handlingssätt mot den olyckliga qvinnan, som så ödmjukt bönföll. om en ,almosa. Då gatan åter blef mörk och tyst, gick han fram för att trösta henne, men han hejdades genom det tillstånd, hvari han såg henne. Hon gick fram och åter, utom sig af vildhet och vrede; kon stampade med föttersa, knöt hotande den ena banden och höll den andra öfver sitt blodiga ansigte. pDe hafva slagit mig, utbrast hon med uppretad. stämma; det finnes väl andra som ha rättighet att slå mig, men icke de här .. . Fort, fort! Timman är inne . .. Må han taga dem . ..; Icke en ecu, icke en sous! Piskslängar... Jag ja, de döda vilja det. Tag dem! tag demi Kapåschongen på hennes kappa hade fallit ned och vid lyktans svaga.sken såg man hennes: gråa hår falla i långa.testar kring hennes äxlar; hon liknade en uppretad furie, Hastigt skyndade hon fram till hötel de Grandmesnils rt och försvann inpå gården. sPhilip betviflade ej längre att den arma vinnan var vansinnig, och ville försöka hbinåa henne ifrån att i sin sinnesförvirring begå något ondt mot andra eller mot: sig: sjelf. Han tvekade ej att följa henne in på den numera ödergården:; Oaktadt mörkret såg han herine störta fram till -den-:stora brunnen. ) So A. B. n:o 30—41, 43, 44, 46 och 47.