emedan herr och fru de Villeneuve, sysselsatta med affärer, ej togo emot. Philip stötte honom kraftfullt tillbaka och ropade med stentorstämma : Olycklige, det gäller lifvet! Och han gick in. Salongen var som vanligt briljant upplyst, och -de tusen ljusen kastade sitt bländande sken på de utomordentliga rikedomar som utgjorde tummens prydnad. Fru de Villeneuve och nertig de Bdousset, en, oaktadt sina röda klackar och broderade rock, helt obetydlig person, suto tillsammans på en soffa; hr financieren sjelf hade utsträckt sin tjocka lekamen i en beqväm länstol ett stycke derifrån. Est förtroligt samtal syntes ega rum mellan Thereses mor och: den unge hertigen; hr de Beausset kysste hennes af juveler blixtrande hand, och generalförpaktaren trummade tanklöst med ingrarne på den bredvid honom stående gueridonen. Handlade det om en brytning, eller smiddes nya ed för att besegra Therbses ståndaktighet? Philip tänkte ej derpå. Min: fru ! utropade han, hr de Villeneuve! I vår gamla vänskaps namn, stannen ej qvar a enda minut... eller döden väntar er., Denna hestiga uppenbarelse af en för detta älskare, oordningen i bans klädsel och hans hotande ord förorsakade en otrolig skakning hos: dessa trenne personer, hvilka genast stego upp. Hertigen förde handen till sin paradvärja, och den tjocka financieren utropade med förskräckelse: Lussan, gör mig icke något ondt! ni vet att jag i själ och hjerta är er vän! Endast fru de Villeneuve visade mera vrede än fruktan. Hvad vill denna menniska: frågade hon med höghet, han har då rymt itrån Bastiljen! Hvem har låtit honom tränga ända hit? Hvar är mitt folk?