med dundrande stämma, lemnen detta hus!
flyn till trädgården! flyn, flyn! skynden,
skynden! eller j omkommen.n
Men hvad är det?
En eldsvåda! En jordbäfning!... hotel-
let störtar in!... flyn! skynden! förloren ej
ett ögonblick I
Philips högljudda röst, kraftfulla åtbörder
och botallande blick isade hans åhörare med
förskräckelse. De stodo ännu orörliga, då
ett hastigt dån, liksom åskans, genljöd bred-
vid dem, och en gammal byggnad som bil-
dade ett hörn af den Grandmesnilska gården
störtade in.
En panisk förskräckelse bemäktigade sig
alla hotellets invånare. De flydde i olika
riktningar, uppgifvande genomträngande skrik.
De sprungo, utan att veta hvarthän, besegrande
hinder och stötande sig mot hvarandra. För-
virringen var allmän, ett hemskt mörker herr-
skade rundtomkring.
Philip tänkte ej längre på dem, han ville
framför allt rädda Theröses föräldrar som han
visste i detta ögonblick vara inne i hotellet.
Men hade han väl tid dertill? Murarne rem-
nade redan, jorden började sjunka undan hans
fötter. Förut bekant med vägarne, störtade
han: likväl fram till de stora rummen, belägna
som vi veta i rez-de-chaussen. Uti vänt-
ningssalarne märktes intet spår till den rysliga
olyckan, vaxljusen brunno, betjenterna sofvo
på bänkarne, allt var som vanligt. När Phi-
lip iastörtade bland dem, blek, darrande och
med vild blick, trodde de sig se ett hotande
spöke.
Rädden er, eller j ären förlorade ! ropade
han med förtvifian.
Då först hörde betjenterna de fasaväckande
skrik, som genljödo utanför, och skyndade ut.
En enda, gammal och döf, ställde sig fram-
för Philip för att hindra honom att intränga,