Kanske ville hon, hänförd af vrede, störta
sig ned i den; med möda kunde Pan åter-
hålla ett ångestskri. Han lugnades likväl
snart. Den gamla qvinnan böjde sig endast
ned för att upptaga en sten,- hvilken hon
nedkastade i brunnen; bon hejdade sig några
ögonblick; sedan upptog han ännu en och
slungade den efter den första; slutligen lät
hön ännu en tredje sten gå samma väg. Der-
efter uppgaf hon ett vildt rytande och ilade
tillbaka till porten.
Ja, ja, hämna mig! mumlade hon. Tag
dem, tag dem!
Lussan kände ett djupt medlidande med
denna olyckliga varelse, hvars förstånd säkert
förvirrats genom sorger och elände. Då hon
sprang förbi honom ville han hejda och lugna
henne. Hon igenkände honom och stampade
vildt med foten.
Den unge mannen! återigen den unge man-
nen ! utropade hon med förtviflan. Hvarför
går ni inte? Hvad gör ni här? Rädda er,
ni är. god, er vill man intet ondt... Gå, sä-
ger jag, gå i himlens namn !
,Hvarför ? frågade Philip vänligt. Jag
har affärer här i huset.,
Stanna då, och må det krossa er, efter ni
så vill! svarade tiggerskan häftigt.
Hon gick fram åt gatan -möden lätthet
som man ej kunnat vänta af hennes skröps
lighet.
Philip stod försagd qvar på gården. Den
gamlas ord hade uttalats med en röst full
af öfvertygelse och sanning. Han stod några
ögonblick tankfull, men snart flög ett leende
öfver hans läppar.
Denna tokas spådomar ha så upptagit
mina tankar och min uppmärksamhet, attjag
lömt allt utom henne, hviskade han. Låt
enne gå och tänk på dig sjelf.n
Han ämnade gå fram till portvaktarens rum