- FEN
Rå TEATER.
MINDRE TEATERN: Zn Kris, karaktersskildring i 4
akter, af Bauernfeld; öfversättning. — En efter-
hängsen vän, komedi i 1 akt, med. kupletter, af
Labiche och A. Jolly; öfversättning.
Den vkris,, hvilken framställes uti det stycke
som utgör Mindre teaterns sednaste nyhet, är
öfvergången från hvad man kallar ett -gladt
ungkarlslif till mannaålderns stadga och all-
var. Baron Hohenberg är i grunden en bra
karl, med goda föresatser, men tillika något
svag, hvadan han vacklar icke obetydligt då
det gäller att sätta i verket dessa samma fö-
resatser. Trots kärlekens och vänskapens
förenade bemödanden att lära honom - skatta
en stilla:lycka ishemmetse sköte framför de
berusande nöjen åt hvilka han tillförene hän-
gifvit sig, vill han dock: gerna med saknad
skåda tillbaka på det förflutna och med miss-
tröstan in i det tillkommande. En god -be-r
Handling under krisen leder dock allt till
en god utgång. ; s :
Redan styckets benämning antyder .emel-
lertid att författaren afsett vida mindre att
fängsla genom en konstmässigt anlagd intrig
än att gifva näring åt eftertanken genom de
karakterer han framställer. Dessa Karakterer
vittna - väl - ej: om någon ovanligt skarpt
och till själens innersta djup trängande blick,
ängen dock om ett kundt omdöme och en rätt
od iakttagelseförmåga, och lemna derföre tan:
ken full sysselsättning. Spelade stycket emelt
Jertid något raskare och hade åtskilliga om-
sägningar blifvit undanröjda, skulle man tvif-
velsutan följt det med ändå lifligare intresse.
Mest värdera vi dock stycket derföre att
det förskaffat oss tillfälle att bevittna ett spel,
lika enkelt, okonstladt och -natursannt som
väl genomtänkt och fint nyanseradt. Det är
hos fru Kinmansson som vi beundra den säll-
synta föreningen af dessa egenskaper, hvilka
samverka till en: framställning: af sällspord
fulländning. Fru Kinmansson spelar en ung
flicka, Fanny, som, på samma gång förstån-
dig och känslofull, förstått att hos baron Ho-
henberg upptäcka det goda hvilket finneg hos
honom, och derför förenar sitt öde med hans;
men genom häns svaghet, hans vankelmod
äro bittra pröföingar henne ;behållna, och
hon har att utkämpa en ganska svår strid för
att betrygga sin egen och sin makes J, cka.
Det är: via åskådliggörandet af de sinnesrö-
zelser den unga qvinnan härunder erfar, om
fru Kinmansson ådagalägger den höga stånd-
punkt hon intager såsom dramatisk artist.
Hr Kinmansson spelar baron Höhenberg med
ledighet och- behag, men hans utseende vill
ej rätt lämpa sig för de fyratio år vid hvilka
den göde baronen fnner för godt att göra ep
vändpunkt i sitt lif. Hr Lagerqvist her så-
som Fannys far, den rike men inskränkte fa-
brik nten Lämmehen, fått till uppgift stt allt-
emellanåt muntra åskådarne under de iacr: djup:
sinniga funderingar som i öfrigt genomgi tyc-
Ket. Han lyckas deri ganska bra, ehuru han
karrikerar rolen mer än nödigt vore. tir La-
gerqvist har emellertid så ofta tillförene visat
sig just vara rätta mannen att med måtta och
mutan öfverdrift gifva roler sådana som denna,
att det helt säkert skall falla sig ganska lätt
för honom att träffa det rätta om han blott
allvarligt söker det. MI Lindmark har öf-
vertagit en ursprungligen åt en annan skåde-
spelerska ämnad rol, den af Lämmehens hu-
.stru, och hon utförde den redan vid första
srepresentationen på ett sätt som gjorde helt
och hållet öfverflödig den ursäkt som å hen-
nes vägnar frambars i anseende till nog knapp
tid för inöfningen. Hr Pousette, vid hvars
benefice stycket gafs för första gången, spe-
lade en läkare, Hohenbergs vän. Här, såsom
ofta är fallet, låter hr Pousette hänföra sig
still en högtidlighet, som ej är rätt väl på sin
plats. Eljest spelär han rolen ganska bra.
Mindre teatern har äfven upptagit ett här
förut gifvet stycke, En efterhängsen vän, deri
ihr Stjernström såsom en svartsjuk äkta man
håller munterheten vid makt. Hr de Lucenay-
Brandt är äfven en ganska elegant och in-
tagande friare, och det förundrar ingen att
hän vinner den lilla fjollan Lucie-Kindihls
bevågenhet, isynnerhet som hon ej har an-
da anspråk på sin ledsagare genom lifvet än
att han skall kunna dansa tvåstegsvals.
—SÄV