FEN Rå TEATER. MINDRE TEATERN: Zn Kris, karaktersskildring i 4 akter, af Bauernfeld; öfversättning. — En efterhängsen vän, komedi i 1 akt, med. kupletter, af Labiche och A. Jolly; öfversättning. Den vkris,, hvilken framställes uti det stycke som utgör Mindre teaterns sednaste nyhet, är öfvergången från hvad man kallar ett -gladt ungkarlslif till mannaålderns stadga och allvar. Baron Hohenberg är i grunden en bra karl, med goda föresatser, men tillika något svag, hvadan han vacklar icke obetydligt då det gäller att sätta i verket dessa samma föresatser. Trots kärlekens och vänskapens förenade bemödanden att lära honom skatta en stilla:lycka ishemmetse sköte framför de berusande nöjen åt hvilka han tillförene hängifvit sig, vill han dock: gerna med saknad skåda tillbaka på det förflutna och med misströstan in i det tillkommande. En god -be-r Handling under krisen leder dock allt till en god utgång. ; s : Redan styckets benämning antyder .emellertid att författaren afsett vida mindre att fängsla genom en konstmässigt anlagd intrig än att gifva näring åt eftertanken genom de karakterer han framställer. Dessa Karakterer vittna väl ej: om någon ovanligt skarpt och till själens innersta djup trängande blick, ängen dock om ett kundt omdöme och en rätt od iakttagelseförmåga, och lemna derföre tan: ken full sysselsättning. Spelade stycket emelt Jertid något raskare och hade åtskilliga omsägningar blifvit undanröjda, skulle man tvifvelsutan följt det med ändå lifligare intresse. Mest värdera vi dock stycket derföre att det förskaffat oss tillfälle att bevittna ett spel, lika enkelt, okonstladt och -natursannt som väl genomtänkt och fint nyanseradt. Det är hos fru Kinmansson som vi beundra den sällsynta föreningen af dessa egenskaper, hvilka samverka till en: framställning: af sällspord fulländning. Fru Kinmansson spelar en ung flicka, Fanny, som, på samma gång förståndig och känslofull, förstått att hos baron Hohenberg upptäcka det goda hvilket finneg hos honom, och derför förenar sitt öde med hans; men genom häns svaghet, hans vankelmod äro bittra pröföingar henne ;behållna, och hon har att utkämpa en ganska svår strid för att betrygga sin egen och sin makes J, cka. Det är: via åskådliggörandet af de sinnesrözelser den unga qvinnan härunder erfar, om fru Kinmansson ådagalägger den höga ståndpunkt hon intager såsom dramatisk artist. Hr Kinmansson spelar baron Höhenberg med ledighet ochbehag, men hans utseende vill ej rätt lämpa sig för de fyratio år vid hvilka den göde baronen fnner för godt att göra ep vändpunkt i sitt lif. Hr Lagerqvist her såsom Fannys far, den rike men inskränkte fabrik nten Lämmehen, fått till uppgift stt alltemellanåt muntra åskådarne under de iacr: djup: sinniga funderingar som i öfrigt genomgi tycKet. Han lyckas deri ganska bra, ehuru han karrikerar rolen mer än nödigt vore. tir Lagerqvist har emellertid så ofta tillförene visat sig just vara rätta mannen att med måtta och mutan öfverdrift gifva roler sådana som denna, att det helt säkert skall falla sig ganska lätt för honom att träffa det rätta om han blott allvarligt söker det. MI Lindmark har öfvertagit en ursprungligen åt en annan skådespelerska ämnad rol, den af Lämmehens hu.stru, och hon utförde den redan vid första srepresentationen på ett sätt som gjorde helt och hållet öfverflödig den ursäkt som å hennes vägnar frambars i anseende till nog knapp tid för inöfningen. Hr Pousette, vid hvars benefice stycket gafs för första gången, spelade en läkare, Hohenbergs vän. Här, såsom ofta är fallet, låter hr Pousette hänföra sig still en högtidlighet, som ej är rätt väl på sin plats. Eljest spelär han rolen ganska bra. Mindre teatern har äfven upptagit ett här förut gifvet stycke, En efterhängsen vän, deri ihr Stjernström såsom en svartsjuk äkta man håller munterheten vid makt. Hr de LucenayBrandt är äfven en ganska elegant och intagande friare, och det förundrar ingen att hän vinner den lilla fjollan Lucie-Kindihls bevågenhet, isynnerhet som hon ej har anda anspråk på sin ledsagare genom lifvet än att han skall kunna dansa tvåstegsvals. —SÄV