mad att FF
BLANDADE AMNEN.
— Striden om en eller flera verldar. I
England bar sedan, någon tid pågått en liflig strid
mellan en professor i Cambridge, Whewell, och en
hans landsman, sir David Brewster i Edinburg, rö-
reude den frågan, hu:uvida de öfriga himlakropparne,
uiom jorden, äfven äro bebodda af lefvande och med
förnuft begåfvade väsen. Whewell bekänner sig till
äsigten att de sakna lefvande varelser, Brewster tvärt-
om. Enligt hvad A. B:s Pariserkorrespondent i sitt
bref berättade har denna strid nyligen varit relaterad
i Revne des deux Mondes af hr Babinet, medlem
af franska institutet. Se här hvad en tysk tidskrift
yttrar rörande samma fräga:
Fontenelles Entretiens sur la pluralite des mondesa
har under de tvennå sista århundradena, bland lärda
som olärda, uppväckt ech underhäilit den föreställ-
ningen, att stjernorpa på himlen vore blotta bihang
till vårt solsystem och särskildt planeterna till vär
jord. Till denna föreställning hafva knutit sig många
tomma3a drömmar, men också många poetiska fanta-
sier. Det var visserligen barnsligt att utan vidare
omständigheter antaga, dei lifvet skulle uppenbara
sig på samma sätt på de öfrige planeterna som på
jorden, då de alla äro på så olika afstönd från so
len, eburu- denna visserligen har e!t afgjordt ic8y-
tande på så väl jordens som de öfriges fysiksligke
förhållanden. Men också är dot at tvärt afbugga
kouten, då man å andra sidan uppställer den satsen
att på de andra planeterna öfverhufvud icke kan gif-
vas något Hf, hvarken väx:- eller djurlif, och allra
minst något sjelfmedvetet sådant, Pill stöd för detta
påstående hänvisar man bland annat på månen, som
skall vara i saknad af allt vatten och endast försedd
med en ytterst tunn atmosfer; eller på Merkurius,
som :f alla planeterna är närmast solen och hvars
massa är så tät och gedigen som guld; eller slutligen
på Saturnus, hvilken, rullande sitt klot på vida större
afståvd från solen än jerden, tycks vara så lös och
osammanhäncgande som gelt; och nu söker man be-
visa at på dessa och andra liknande himlakroppar
lifvets kemiska processer äro nägonting alldeles emöj-
ligt.
A? sådan art ungefär är cekså professor Whewells i
Cambridge argumentering i den Järda strid, som fö
regär mellan honom och hans landsman David Brew-
ser i Edinburgh, öfver verldarnes flerfald, hvilken
som bekant den förre förnekar, Af jordens geolagt
sia. historia, jordens, com varit till millioner år förr
än p epniskan framstod, söker den engelske fysikern
draga den slutsats, att de öfrige himiskropparne ännu
bofanassig i det der pretdamitiska tillständet, hyil-
jorden endast undantagsvis och, i förbållegde
ull den omätliga tid hon dessförinnan existerat,
nyligen lemnat. Härifrån kommer nu Whewell, be
synnerligt nog, till de gamles naiva äsigt, att jorden,
såsom efter deras mening intagande den yppersta plat
sen i solsystemet, vore medelpunkten för hela uni-
versum och den enda himlakropp från hvilken natv-
ren kunde beskädas och begripas af täoksnis vä
senden.
Dä man läser om dylika och liknande förblicdelse:
hos naturforskarne i vära dagar, kunde man nysta:
komma på den tanken, att ju mer men 15
käona sin egen och sin boningsorts, jordess,
natur, destomer förlorar hon i förmåga ait höja sic
öfver stoftet, öfver det ändliga, upp till anden, til
det oändliga. Kan det iate i sjelfva verket kalla:
att ligga fastklibbad vid marken, då vi efter de änd
liga vilkoren för jordlifvet, hvilka visa sig för os:
som naturlagar eller, såsom man uttrycker sig, che-
misrous, vilja bedömma lifvet eller ickelifvet i de:
oändliga, till hvilket dock vår jord, lika litet som sår
Tunsksp om etndligheten, kan bringas i något slags
förhållande af jemförelse? Hvad berättigar oss antaga
att på en himlakropp, som icke är jorden, likväl mä-
ste vara gällande samma Iagar för andens uppenba-
relse, samma beting för det kroppsligas uppehållande,
som de hvilka äro egendomliga för jorden till följd
af benpes ställning i solsystemet?
Skulle vi inte kunna förlikna en sådan Esigt at
let, som är hemtad från fenomenerna inom
rdatmosfer, med åsigten hos en fisk hvilken,
ma han koode täuka, vore lika berättigad avt från
de lifslagar han sjelf är underkastad draga den slut-
såts, att omöjligt någon lefvande varelse kan finbas
atom i vattnet, och att hvarje sädan nödvåndigt mä
ste vara försedd med gälar och fenor? Ja vi våga
till och med påstå, att jordsonens ande förhäller gig
ill Guds ande ieke annorlunda än den omtalte fiskbus
omdömeosförmåga till våra lärde naturforskares.
Må vi närma oss naturen för att söka låra känna
benne och derigenom blifva visare och mäktigare:
men om vi, då vi palkas henne, icke medföra der
dfvertygelsen, att hon sjelf endsst är en den evige
oävdlige Gudens tjenarinna, så komma vi att läta oss
kufvas och beherrskas af det ändliga och löpa fara
att ät detsamma uppoffra och oåterkalligt förlora Sen
bättre och ädlsro deien af vårt jag.
SJÖPARTS-UNDERRÄTTELSER.
Skepps-tidnisgar.
Ceres, i apten Bäcksträm, från Grimsby, har den 48 Ja-
vit illa skadad af is och måst s.ttäs på grund vid
, för att icke sjunka. Last och inventarier äro her-
— Figaro, kapten Cronbolm, från S:t Ybes till Östersjön
med sat, bar den 8 Jan. inkemmit till Helsngör, för att
dör afvakta order.
— En tremasteare, med T. D. 1 förmärsseglet, bar den 45
Jan, blifvit af ett franskt skepp prejad på 489 nordl. bredd
140 vest!. längd.
— Gaeasen Minerva, kapten Westerstedt, från 8tockhplm
destinsrad till: Läbeek med koppar, jern, m. m., bar, enligt
avis från sistnämnde plats af den 22 Jan., gekom drifis på
Pag-rerefvet, nära Sk-ggosnäs, blifvit illn skadad och kastad
på sidan. Man boppas kunna berga last och invantarier i
temligen oskadadt tillstånd.
— Briggen Carl Martin, från Nyköping, låg den 29 Jan.
på redden af Havre.
— Anna, kaptea Clausen, från Malmö, var den 29 Jan.
på höjden af A!dbro.
— Minona, kapten Rydin, och Sopha Charlotta, kapten
Löfgren, lågo den 43 Jan. i Chareston under lastning på
orra Kuröpa.
— Neptun :s, kapten Isaksson, låg en!igt skrifvelse från
Wisby, den 22 Jan. i Lutterborn, för au lossa sin ladd-
ning och reparera. Af däckslasten är hälfen kastad öfver
— Norden, kapcn Marker, från Ystad till London, har
för is i Kattegaw nögats returnera och den 29 Jan. inkom-
mit till Helsingör.
Condor, kapten Holst, låg den 4 Febr. i Liverpool vu-
stning på Euvacao.
— Arkbdar, kapt. Nikson, låg d. 31 Jan. i Venediz under
lastning på Hämburg
— Superior, kapt. Cullberg, låg d. 3 Febr. i J.ondon un
der lastning på Konstantinopel.
o
ANKOMNE OCH AFGÅÄNGNE FARTYG.
BROUWERSHAVEN d. 29 Jan. Twec Broeder:, Borg,
fr. Stockholm. - -
6:t NAZAIRB d, 26 Jan. Vennerac, Östergarid, från
3 mu.
NARSEILLE d, 28 Jan. Karin Markareiba, Johnsson,
Cartbagenas.
i den 29 Jan. Utkl.: Jupiter, Kreft t Helsingör
END d. 29 Jan. Irene, Seib, fr. Uddevalia; Ö.
monica, Lind, fr. Strömstad.
DEAL d 29 Jan. Hedvig Thilda, Andersson, fr. New
castie I. ana
CTU d 30 Jan. Norden, —
, får Quebec till
C fe d98 Jan Thor, Edlund, t. Cadx.
LIVBRPOOL 4.99 Jan. Jupiter, Pettersson, från Gon-
stan inopel. N 4
DUBLIN d 29 Jan. Activ, Winroih, fr iv rao.
LEITH d 97 Jan Magdalena; Antersson, Nyved.
SHIELDS d.199 Jan. Jögarenj Johansen ir Norekö-
ping. Å
6
CLARI d. 20 Jan, : Petier, Johnsson, fr. arstantino