Frankfurt. Journal des Debats, afbandlar
i en längre artikel de sednaste tilldragelserns
vid förbundsdagen i Frankfurt. Pre
heter det deri, har begagnat detta tillfäll.
för att på kategoriskt sätt uttala sig rörande:
sin politik och att svara på vissa beskyllnin-
gar som man gjort emot dess tänkesätt och
planer. Hvad i detta afseende auvdrogs å
preussiska sidan kan efter vår korrespondents
uppgifter sammanfattas i följande: Man trött-
mar ej att upprepa, att en förtrolig och hem-
ilig allians består emellan de båda hofven i
Berlin ock Petersburg. Det är icke sannt.
Preussen är minst lika oberoende af Rysstand
som Österrike. Berlinerkabinettet har gjort
sitt inflytande gällande än hos det kejserliga
hofvet i Wien, än hos det i Petersburg, för
att förebygga en brytning dem emellan, hvil-
ken-gyntes Preussen blifva skadlig för Europa
och isyonerhbet för Tyskland. Det har ofte
hos ryska kabinettet yrkat på billiga konces-
sioner, liksom det under tiden hos de andra
Kabinistterna yrkat på moderation i de vilkor
man ville framlägga för Ryssland. Vid alla
.dessa steg leddes Preussen blott af sin önskan
:att bibehålla och återställa freden. Och om
man noga kände förhållandena emellan Preus-
:gen och Ryssland under dessa sednaste åren,
:så skulle man se att de upprepade gånger
haft en karakter af missnöje och bitterhet.
Man gör sig en falsk föreställning om Preus-
gens författning och dess bjelpkällor. Det är
:sannt att Preussen är väsintligen en militär-
sstat, då alla preussare utan undantag äro sol-
dater. För denna organisation har man Fredrik
Wiihelm den III:s vishet att tacka. Han
begagnade med stor skicklighet den natio-
mella rörelsen 1813, sin popnlsritet och sitt
inflytande; men. denna organisation, som är
förträfflig om den riktigt användes, visar sig
motvillig om man använder den för främ-
mande ändamål. Preussens militäriska makt
är väsentligen och uteslutande defensiv; den
är icke och kan ej vara offensiv; och just
deri afviker den från Österrikes rmoiliäriska
makt och den hos så många andra stater,
som underhålla sina armeer förmedelst ett
system af. betalda engagementer eller vissa
och periodiska rekryteringar. Dessz staters
vegeringar kunna efter behag förfoga öfver
sina armåeer, hvilket icke preussiska konun-
gens regering kan. I Preussen utgör armen
nationen; att förfoga öfver armån vill säga
detsamma som att förfoga öfver nationen.
Den dag, då Preussen beslutar sig att föra
krig, kallar det 550,000. man under vapen, alla
tillhörande aktiva armen. Ända til! den dag de
:sammandragas lefva dessa soldater i skötet af
:sina familjer, sysselsatta med jordbruk och
jindustri. Man kan föreställa sig i hvilken
iförvirring armens mobillisering skulle försätta
itefolkningen på Jand och i stad. Regerin-
gen måste således se sig väl före, incan dep
-inlåter sig på ett krig, det måste vara frågs
om ett stort. direkt och verkligt natiowalin
tresse, och derom att detta intresse är starkt
nog att Vara tydligt för alla och rycka
med sig la motspänstiga sinnen: Det tilia-
des, att Ireussen ville, hvad hela Europa
ville: fredens återställande under sådana vil-
kor att den icke mera skulle kunna störas
för sådana ors, tkers skull, som upptändt kri-
get; att Berlinei kabinettet medverkat till det
gemensamma syr tet, och att det ännu ville
dertill medverka rned alla sina medel; men
att det deremot vi. lbåller, att man skal! lemna
åt detsamma att bedömma lämpligheten af
dess handlingar. andra gjdan svarades attt
dessa reflexioner blifvit förd: jö:. att det var
fråga om utförandet af ett fördrag, , bvars
välgerningar för Tyskland och hela jutopa
oåterkalleligen blifvit förvärfvade, och att detta
var det enda som skulle vara to temål för
förbundsdagens rådplägningar. Sedan diskus-1
sionen antagit denna lifliga karakter, vigade
sig det från Bayern utgånga förmedling SÖr-
slaget såsom önskvärdt för hvar och en; ty
Österrike och Preussen hade gått för lång
att gå tillbaka. och de öfriga staterna kunde
icke mera underlåta att förklara sig för den
ena eller den andra. Man skrifver till oss
att Bayerns åsigt enhälligt antogs i båda kom- l:
missionerna och vi tro det gerna. Ö
har gifvt exemplet och Preussen hrc
detsamma. Sålunda har förbundsdage:. åter-
igen blifvit befriad från en förlägenhet, som
blifvit den förorsakad genom dess båda stora
beskyddares rivalisering.
Hessen- Darmstadt. Storhertigen har utfär-
dat följande kabinettsorder till alla de sär-
skilda ministeörerna, med undantag af krigs-
ministeren : Då jag har öfvertygat mig, att
den förut gifna befallningen, att civila em-
betsmän skola ömsesidigt helsa på hvarandra,
då de mötas klädda i uniform, mycket ofta
icke iakttages, i det jag många gånger harj
iakttagit, att uniformerade embetsmän gå förbi I.
hvarandra, utan att helsa, så måste ofvan-
nämnde med anständighetens fordringar öfver-
ensstiäimmande bestämmelse ytterligare hos ve-
.derbörande inskärpas till efterföljd. Likaså.
:måste man erinra civilembetsmännen, att uni-
:formspaletot och uniformsmössa icke få bäras
utill civil drägt.
- SCHWEIZ.
Öfverste Bontems har afböjt anbudet attl.
erhålla befäl öfver en engelsk fremlingslegion
med generallöjtnants grad, emedan öppen värf-:
ning är omöjlig.
SPANIEN.
Påfliga nuntien säges ha hotat begära sina ;
pass om finansministerens: förslag beträffande.
:kyrkogodsens försäljning skulle gå igenom.
— Å andra sidan heter det att hr Madoz lä-
wer vara betönkt på att med försäljningen
:ställa så till, att man så litet som möjligt
:skall stöta sig med romerska hofvet.
Cortes sysselsatte sig med ändlösa debat-
ter om nationalsuverämtetens princip.
PORTUGAL.
Deputeradekammaren har antagit en rer
kryteringslag, hufvudsakligen uppgjord efter
franskt mönster, och införande en allmän
skonskription såsom: grundval för militärorga-
imisationen.
ITALIEN.
AA Rn IT KAR