så vidt jag vet, och efter allt hvad man sagt om hennes egenskaper, väl ändå har åtskilliga sådana som skulle förtorka oss, som sannolikt skulle förvanila oss till gas, och som, hvilket är ännu värre, icke erbjuder något tillfälle till astronomiska obse-vationer. Hvad beträftar månarne, min bästa herre, så se på vår egen. Tack vare lord Ross teleskop, så känna vi, ni och jag, månen lika väl som vi känna institutets palats. Med ett dylikt instrument skulle vi, om viockså icke ännu kunna der upptäcka elefanter, dock obestridligen se buftelhjordar, 1 slagtordning marscherande härar, kyrktorn och monumenter liknande våra egna. Vår Notre Dame-kyrka t. ex. skulle der kunna upptäckas af våra blickar. Har ni kanske sett Notre Damekyrkan i månen? Nej. Således . . . slutsatsen faller af sig: sjelf. Och dessutom finnas der inga floder, inga moln, intet regn, ingen dagg, icke en handsbredds rymd på hvilken kan upptäckas ringaste lifstecken! Jag förklarar således vår måne och följaktligen alla andra månar vara obebodda, på den grund att de äro obeboeliga. Detta är i korthet hufvudsumman af striden om planeter, solar och månar. Ingenting kan vara intressantare; men en hvar har sin smak. För min del tycker jag mycket om planeter och har m cken respekt för s0lar och månar, de må na vara bebodda eller ej, men det var likväl icke afhandlingen derom som väckte min största nyfikenhet, det var afhandlingen om kometerna. Genom föreställningen att ie kunde en vacker dag komma och krossa jorden, hade dessa irrande, svansprydda stjernor i min barndom på mig gjort ett intryck, som sedermera aldrig hade blifvit fullkomligt utplånadt, och Moliere hade genom denna vers i Les Femmes Savantes: Nous Pavons exa dormant, Madame, echappe belle blott ännu mer förökat detta intryck. Hr Babinet har för alltid befriat mig från dessa chimeriska farhågor. Man behöfver icke längre befara att om den skulle sammanstöta med jorden, den skulle förändra hennes axel, åstadkomma en ny rotation o. 8. V., O. 8. V. En komets massa är till den grad obetydlig, att jorden, vid en sammanstötsing dermed, säger hr Babinet, skulle lika litet rubbas i sitt lopp, som, ett ofantligt jernbanståg skulle göra genom sammanstötningen med en nygga. Den största komets svans väger, påstår Herschel, knappast några skålpund, hvad säger jag, knappast några uns. Det går således ingen dag förbi då icke en hvar bland oss uti födoämnen förtär lika mycket som två eller tre kometsvansar. Jorden väger deremot 5,700,000,000,000,000,000,000,000 kilogrammer. Skulle någon bland edra abonnenter vilja bestrida riktigheten af detta siffertal, har han att vända sig till mr Babinet. Sedan jag nu länge nog uppehållit mig i politikens och vetenskapernas verld, vill jag ett ögonblick sysselsätta mig äfven med modets. Man återkommer i år sent till Paris. Man säger att det är för att inbespara nyårsgåfvorna. Det torde hända att detta är icke blott förtal. Emellertid återöppnas salongerna. De rika ryssarnes frånvaro låter märka sig i stora verlden. England ersätter den emellertid. Lord Eglington, hvilken gaf det ryktbara tornerspel, som bevistades af Louis Napoleon, är i Paris och gifver mycket värderade middagar och soirer. Mr Jules de Castellane; det borgerliga dramats rike och lysande beskyddare, ämnar för den eleganta verlden återöppna sin präktiga teater. Den nyligen i stadshuset gifna balen var lysande och talrikt besökt. Skulle väl också en bal i sådana salonger kunna vara annat än lygande! Man sätter isynnerhet värde på en sak dervid, och det är att man ej behöfver bilda queu. Egyptens Thebe hade hundra portar; stadshuset i Paris har tolf. 4. H.