så vidt jag vet, och efter allt hvad man sagt
om hennes egenskaper, väl ändå har åtskil-
liga sådana som skulle förtorka oss, som san-
nolikt skulle förvanila oss till gas, och som,
hvilket är ännu värre, icke erbjuder något
tillfälle till astronomiska obse-vationer.
Hvad beträftar månarne, min bästa herre,
så se på vår egen. Tack vare lord Ross
teleskop, så känna vi, ni och jag, månen lika
väl som vi känna institutets palats. Med ett
dylikt instrument skulle vi, om vi- också
icke ännu kunna der upptäcka elefanter,
dock obestridligen se buftelhjordar, 1 slagt-
ordning marscherande härar, kyrktorn och
monumenter liknande våra egna. Vår Notre
Dame-kyrka t. ex. skulle der kunna
upptäckas af våra blickar. Har ni kan-
ske sett Notre Damekyrkan i månen? Nej.
Således . . . slutsatsen faller af sig: sjelf. Och
dessutom finnas der inga floder, inga moln,
intet regn, ingen dagg, icke en handsbredds
rymd på hvilken kan upptäckas ringaste lifs-
tecken! Jag förklarar således vår måne och
följaktligen alla andra månar vara obebodda,
på den grund att de äro obeboeliga.
Detta är i korthet hufvudsumman af stri-
den om planeter, solar och månar. Ingen-
ting kan vara intressantare; men en hvar har
sin smak. För min del tycker jag mycket
om planeter och har m cken respekt för s0-
lar och månar, de må na vara bebodda eller
ej, men det var likväl icke afhandlingen derom
som väckte min största nyfikenhet, det var
afhandlingen om kometerna. Genom före-
ställningen att ie kunde en vacker dag kom-
ma och krossa jorden, hade dessa irrande,
svansprydda stjernor i min barndom på mig
gjort ett intryck, som sedermera aldrig hade
blifvit fullkomligt utplånadt, och Moliere hade
genom denna vers i Les Femmes Savantes:
Nous Pavons exa dormant, Madame, echappe belle
blott ännu mer förökat detta intryck.
Hr Babinet har för alltid befriat mig från
dessa chimeriska farhågor. Man behöfver icke
längre befara att om den skulle sammanstöta
med jorden, den skulle förändra hennes axel,
åstadkomma en ny rotation o. 8. V., O. 8. V.
En komets massa är till den grad obetydlig,
att jorden, vid en sammanstötsing dermed,
säger hr Babinet, skulle lika litet rubbas i
sitt lopp, som, ett ofantligt jernbanståg skulle
göra genom sammanstötningen med en nygga.
Den största komets svans väger, påstår Her-
schel, knappast några skålpund, hvad säger
jag, knappast några uns. Det går således in-
gen dag förbi då icke en hvar bland oss uti
födoämnen förtär lika mycket som två eller
tre kometsvansar. Jorden väger deremot
5,700,000,000,000,000,000,000,000 kilogram-
mer. Skulle någon bland edra abonnenter
vilja bestrida riktigheten af detta siffertal, har
han att vända sig till mr Babinet.
Sedan jag nu länge nog uppehållit mig i
politikens och vetenskapernas verld, vill jag
ett ögonblick sysselsätta mig äfven med mo-
dets. Man återkommer i år sent till Paris.
Man säger att det är för att inbespara nyårs-
gåfvorna. Det torde hända att detta är icke
blott förtal. Emellertid återöppnas salon-
gerna. De rika ryssarnes frånvaro låter märka
sig i stora verlden. England ersätter den
emellertid. Lord Eglington, hvilken gaf det
ryktbara tornerspel, som bevistades af Louis
Napoleon, är i Paris och gifver mycket vär-
derade middagar och soirer. Mr Jules de
Castellane; det borgerliga dramats rike och
lysande beskyddare, ämnar för den eleganta
verlden återöppna sin präktiga teater. Den
nyligen i stadshuset gifna balen var lysande
och talrikt besökt. Skulle väl också en bal
i sådana salonger kunna vara annat än ly-
gande! Man sätter isynnerhet värde på en
sak dervid, och det är att man ej behöfver
bilda queu. Egyptens Thebe hade hundra
portar; stadshuset i Paris har tolf. 4. H.