hennes undersåter och Byssland. BLANDADE ÄMNEN. Från norska Finmarken. Om lifvet i Östfinmarken och der nu rådande förhållanden samt en nyligen inträffad olyckshändelse lemmar en brefskrifvare till Christianiaposten följande berättelse, som säkert ej skall läsas utan intresse: Brefskrifvaren omnämner den nöd som råder bland allmogen, dels till följd af det sednaste mindre lyckliga fisket, dels äfven derigenom att byteshaxdeln med ryssarne, hvilka plägat uitföra mjöl i utbytc mot fiskvaror, genom kriget blifvit afbruten eller till stor del hämmad samt fortfar derefter som följer: Ett märkligt förhållande råder häruppe hvad väderleken under hösten beträffar. Så kan t. ex.temperaturen inom kortare tid än ett dygn förändra sig från den mest bitande köld, öfver 20? R., till värme och tvärtom ; klar, ljus luft kan inom en timma förändra sig till en tjock, ogenomtränglig dimma, så tjock att den står liksom en vägg och att man tycker sig kunna hugga fast en yxa deri, vinden kan blåsa starkt från det ena hållet, derpå ett ögonblick vindstilla och sedan kan den frambryta från motsatta hållet med rasande våldsamhet. Det är dessa ostadiga förhållanden i väderleken, hvilka göra seglatsen här uppe så osäker och farlig; flera olyckshändelser hafva derföre äfven inträffat här i höst, bland hvilka isynnerhet följande efterlemnat ett varaktigt och smärtsamt intryck såväl med anledning af de förhållanden hvarunder den egde rum som ock derför att åtskilliga af de förolyckade åtnjöto allmän aktning för redlighet, ordning och duglighet. I början af Oktober skulle en handlande från Köpenhamn, Munch, som under en. längre tid drifvit betydliga handelsaffärer i Finmarken, efter slutade förrättningar för året i sällskap med en köpman från Vadsö, Wrendsted, resa till Köpenhamn: och ämnade söka upphinna det ångfartyg som den 12 Okt. afgick från Hammerfest. Den 4 lemnade de Vadsö ochankommo samma dag i godt väder till Nyborg; dagen derpå rasade en nordvestlig storm och man försökte öfvertala dem att dröja qvar till påföljande dag, men för att på bestämd tid kunna hinna fram till Hammerfest måste de begagna hvarje stund, hvarföre de beslutade sig för att bege sig på väg. I Tanen erhöllo de slutligen löfte att 4 man skulle med båt skjutsa dem till Hopsejdet, hvarifrån de skulle söka få ny skjuts vestöfver. På eftermiddagen den 6 anträdde de färden i lugnt och godt väder. I Tanaelfvens mynning ligga några sandbankar, mot hvilka sjön i oväder bryter förfärligt, men som trenne af besättningen, norrmännen Kristofersen och Hansen samt en svensk, hvilka alla bodde i närheten, noga kände till passagen ansåg man det icke farligt att fortsätta färden. På aftonen var klart månsken och en svag sydostlig vind, hvilket gynnsamma väder troligen var orsaken till att man glömt en allmän och nöjjvändig försigtighet: att medtaga sten i båten som :barlast. Då de kommit ungefär 2 mil ut i elfven, sprang vinden öfver till nordvest, det började regna och snöa om hvartannat och ett verkligt oväder syntes vara i annalkande. Man redde sig emellertid temligen väl och det blef fråga om huruvida man skulle begifva sig öfver bankarne upp till Guldholmen eller längs landet längre mot ost till några lappar som bo spå! ett näs, Lavvonjarg. Hansen yttrade då att han alldeles: icke ville lotsa dem öfver bankarne men deremot skulle skaffa dem välbehållna till Lavvonjarg; Kristofersen menade deremot att han åtoge sig att lotsa öfver bankarne, hvilket anbud Munch och Wrendsted emottogo. De hade emellertid ej seglat länge innan Kristofersen måste uppgifva försöket ianseende till de svåra vågor som oupphörligt bröto sig mot båten. Hansen fick: då ned seglet och genom förenade ansträngningar lyckades man få båten vänd. De skulle nu: försöka att gå öfver till Lavvonjarg, men hade blott seglat ett helt kort stycke då båten kantrade förmedelst en kastvind från det höga fjellet. Båten blef likväl så länge liggande på seglet att alla kommo: upp på kölen.: Klockan var mellan 1 och 2 på natten, de olycklige måste nu uthärda en rasande storm med snö och regn och n förfärlig sjögång sämt bereda sig på att förblifva i detta tillstånd tills dagen inbröt och någon möjligtvis från land kunde komma och berga dems Men blott fyra af dem sågo dagen, ty efter. halfannan timma dog svensken och försvann i djupet och en kort stund derefter dog äfven Munch. Dagen frambröt ändtligen och de fyra qvarTefvande varseblefvo till sin stora glädje en jakt, hvilken de gåfvo signaler, men jakten hade förlorat sin båt, så att det var omöjligt för besättningen att komna de skeppsbrutne till hjelp. Tidigt på för midfagen varseblef en lapp på Stangnes den kullstjeljia båten, han skyndade genast till lapparne i Lavvonjarg, hvilka gjorde flera men fruktlösa försök ått med båt komma de förolyckade till hjelp. Under tiden hade äfven Kristofersen försvunnit i vågorna. Fram på eftermiddagen dog äfven Hansen, så att blott den: fjerde sjömannen, Vibe, samt Wrendsted återstodo Den sistnämnde var så eländig och medtagen att ihan knappt kunde röra sig, båten. dref framåt och i något närmare land då Vibe lemnade den och vadade bort på en torr sandbank, men Wrendsted förmådhe ej följa med, utan bad blott att Vibe ej skulle öfvetgifva honom. Han hade då ej hjerta att lemna sin olyckskamrat, utan återvände till Wrendsted som likväl snart dog och gled ned i djupet. Efter ett par timmars förlopp blef Vibe i sanslöst tillstånd räddad af lapparne. Vibe skulle troligen äfven hafva blifvit bortspolad af störtsjöarne om icke båtens mast trängt genom bottnen och gifvit honom ett stöd att klänga sig fast vid. . Dånna fasansfulla händelse har bragt sorg och nöd i många familjer, ty fyra af de omkomne voro familjefäder, tre bland dem efterlemna hustru och barn i små omständigheter, beröfvade sina försörjare. Munchs gamla föräldrar, hvilka med längtan väntade sin son, måste nu begråta sin smärtsamma förlust, den andra sjön förorsakat dem. TT Asea 7 OROAR ERE ER Ar