hennes undersåter och Byssland.
BLANDADE ÄMNEN.
Från norska Finmarken. Om lifvet i Öst-
finmarken och der nu rådande förhållanden samt en
nyligen inträffad olyckshändelse lemmar en brefskrif-
vare till Christianiaposten följande berättelse, som
säkert ej skall läsas utan intresse:
Brefskrifvaren omnämner den nöd som råder bland
allmogen, dels till följd af det sednaste mindre lyck-
liga fisket, dels äfven derigenom att byteshaxdeln
med ryssarne, hvilka plägat uitföra mjöl i utbytc mot
fiskvaror, genom kriget blifvit afbruten eller till stor
del hämmad samt fortfar derefter som följer:
Ett märkligt förhållande råder häruppe hvad vä-
derleken under hösten beträffar. Så kan t. ex.tem-
peraturen inom kortare tid än ett dygn förändra sig
från den mest bitande köld, öfver 20? R., till värme
och tvärtom ; klar, ljus luft kan inom en timma för-
ändra sig till en tjock, ogenomtränglig dimma, så
tjock att den står liksom en vägg och att man tycker
sig kunna hugga fast en yxa deri, vinden kan blåsa
starkt från det ena hållet, derpå ett ögonblick vind-
stilla och sedan kan den frambryta från motsatta
hållet med rasande våldsamhet. Det är dessa osta-
diga förhållanden i väderleken, hvilka göra seglatsen
här uppe så osäker och farlig; flera olyckshändelser
hafva derföre äfven inträffat här i höst, bland hvilka
isynnerhet följande efterlemnat ett varaktigt och smärt-
samt intryck såväl med anledning af de förhållanden
hvarunder den egde rum som ock derför att åtskilliga
af de förolyckade åtnjöto allmän aktning för redlig-
het, ordning och duglighet.
I början af Oktober skulle en handlande från Kö-
penhamn, Munch, som under en. längre tid drifvit
betydliga handelsaffärer i Finmarken, efter slutade
förrättningar för året i sällskap med en köpman från
Vadsö, Wrendsted, resa till Köpenhamn: och ämnade
söka upphinna det ångfartyg som den 12 Okt. afgick
från Hammerfest. Den 4 lemnade de Vadsö ochan-
kommo samma dag i godt väder till Nyborg; dagen
derpå rasade en nordvestlig storm och man försökte
öfvertala dem att dröja qvar till påföljande dag, men
för att på bestämd tid kunna hinna fram till Ham-
merfest måste de begagna hvarje stund, hvarföre de
beslutade sig för att bege sig på väg. I Tanen er-
höllo de slutligen löfte att 4 man skulle med båt
skjutsa dem till Hopsejdet, hvarifrån de skulle söka
få ny skjuts vestöfver. På eftermiddagen den 6 an-
trädde de färden i lugnt och godt väder. I Tana-
elfvens mynning ligga några sandbankar, mot hvilka
sjön i oväder bryter förfärligt, men som trenne af
besättningen, norrmännen Kristofersen och Hansen
samt en svensk, hvilka alla bodde i närheten, noga
kände till passagen ansåg man det icke farligt att
fortsätta färden. På aftonen var klart månsken och
en svag sydostlig vind, hvilket gynnsamma väder tro-
ligen var orsaken till att man glömt en allmän och
nöjjvändig försigtighet: att medtaga sten i båten som
:barlast. Då de kommit ungefär 2 mil ut i elfven,
sprang vinden öfver till nordvest, det började regna
och snöa om hvartannat och ett verkligt oväder syntes
vara i annalkande. Man redde sig emellertid tem-
ligen väl och det blef fråga om huruvida man skulle
begifva sig öfver bankarne upp till Guldholmen eller
längs landet längre mot ost till några lappar som bo
spå! ett näs, Lavvonjarg. Hansen yttrade då att han
alldeles: icke ville lotsa dem öfver bankarne men der-
emot skulle skaffa dem välbehållna till Lavvonjarg;
Kristofersen menade deremot att han åtoge sig att
lotsa öfver bankarne, hvilket anbud Munch och Wrend-
sted emottogo. De hade emellertid ej seglat länge
innan Kristofersen måste uppgifva försöket ianseende
till de svåra vågor som oupphörligt bröto sig mot bå-
ten. Hansen fick: då ned seglet och genom förenade
ansträngningar lyckades man få båten vänd. De skulle
nu: försöka att gå öfver till Lavvonjarg, men hade
blott seglat ett helt kort stycke då båten kantrade
förmedelst en kastvind från det höga fjellet. Båten
blef likväl så länge liggande på seglet att alla kom-
mo: upp på kölen.: Klockan var mellan 1 och 2 på
natten, de olycklige måste nu uthärda en rasande
storm med snö och regn och n förfärlig sjögång
sämt bereda sig på att förblifva i detta tillstånd tills
dagen inbröt och någon möjligtvis från land kunde
komma och berga dems Men blott fyra af dem sågo
dagen, ty efter. halfannan timma dog svensken och
försvann i djupet och en kort stund derefter dog äfven
Munch. Dagen frambröt ändtligen och de fyra qvar-
Tefvande varseblefvo till sin stora glädje en jakt,
hvilken de gåfvo signaler, men jakten hade förlorat
sin båt, så att det var omöjligt för besättningen att
komna de skeppsbrutne till hjelp. Tidigt på för-
midfagen varseblef en lapp på Stangnes den kull-
stjeljia båten, han skyndade genast till lapparne i
Lavvonjarg, hvilka gjorde flera men fruktlösa försök
ått med båt komma de förolyckade till hjelp. Under
tiden hade äfven Kristofersen försvunnit i vågorna.
Fram på eftermiddagen dog äfven Hansen, så att blott
den: fjerde sjömannen, Vibe, samt Wrendsted åter-
stodo Den sistnämnde var så eländig och medtagen
att ihan knappt kunde röra sig, båten. dref framåt
och i något närmare land då Vibe lemnade den och
vadade bort på en torr sandbank, men Wrendsted för-
mådhe ej följa med, utan bad blott att Vibe ej skulle
öfvetgifva honom. Han hade då ej hjerta att lemna
sin olyckskamrat, utan återvände till Wrendsted som
likväl snart dog och gled ned i djupet. Efter ett
par timmars förlopp blef Vibe i sanslöst tillstånd
räddad af lapparne. Vibe skulle troligen äfven hafva
blifvit bortspolad af störtsjöarne om icke båtens mast
trängt genom bottnen och gifvit honom ett stöd att
klänga sig fast vid. .
Dånna fasansfulla händelse har bragt sorg och nöd
i många familjer, ty fyra af de omkomne voro fa-
miljefäder, tre bland dem efterlemna hustru och barn
i små omständigheter, beröfvade sina försörjare.
Munchs gamla föräldrar, hvilka med längtan väntade
sin son, måste nu begråta sin smärtsamma förlust,
den andra sjön förorsakat dem.
TT Asea 7 OROAR ERE ER Ar