en i Archangel och anmodade honom att lemna dem till chefen å lifiieskeppet Ingermanland, då de möjligen kunde bli honom till nytta,. — Under åren 1846 och 1847 visade de norska auktoriteterna redan ett myeket ängsligt beteende i afseende på ryska tilltag, såsom då åtskilliga ryssar hade vid Jacobselfven trängt öfver gränsen och olofligt satt sig i besittning af norsk jord, då deras der uppförda byggnader väl blefvo af fogden nedrifna, men stiftsamtmannen, af fruktan för diplomatiska förvecklingar med det efter sådana lystna Ryssland, strök öfver det hela med hartassen. När 1847 en norsk tullkryssare hade i öppna sjön gripit en rysk lodja under smuggling, så blandade sig ryska generalkonsuln i saken och tulltjenstemannen fick till följd häraf afsked för brist på konduit, shuru norska regeringen sedermera i all stillhet befordrade honom till tulltjensteman i Bergen. Ur slutet af Morgenbladets artikel meddela vi följande: Under sista hälften af Juli år 1847 uppträdde i Tromsö, kommande landvägen från Östra Finmarken och Fialand, en mystisk person som kallade sig baron Ungern Sternberg, sade sig vara en brorson af den Buxhöfden som eröfrade Finland åt kejsar Alexander, att han dessutom var beslägtad med familjerna Menschikoff och Orloff, hade blifvit uppfostrad i Petersburg uti pagernas kår, sedermera tjenat 8 år i Kaukasus under hertig Max af Leuchtenberg, lefde nu på sitt gods söder om Reval och berättade att han i Stockholm hade umgåtts en camerade med kronprinsen. Sedan han i nögra dagar luskat omkring i all isgnito, blef han genom en händelse tvungen att ir: sta sina pass, och samma afton hölls till bans ära ett kalas hos distriktets högsta embetsmän, der han hänryckte alla genom sitt fina skick och sin fullständiga hofmanshällning. Han uppträdde proportionsvis med samma oförskämdhet i Tromsö, som sedermera Menschikoff i Konstantinopel, lofvade studenter och kandidater sitt nådiga beskydd. betraktade Norr 3 såsom heit ooh hållet Rysslands vasalland och följa stligen såsom pligtigt att lyda Rysslands bud. Gud gifve aut han icke måtte vara en förelöpare till en sednare tids rysk generalguvernör i Tromsö di strikt — ett af dessa förebud som Gud stundom sänder för att lära oss ge akt på tidernas tecken, en historisk varning i kött och blod! — — Man behöfver icke ha lefvat länge i Finmarken, för 2t önska att Finland måtte tillhöra Sverge. Der uppe är Ryssland alitf.r nära och gör atmosferen till och :aed i Tromsö stundom qvalmig och tryckande. Be-yanerligt att invänarne i Ramelien och Bulgarien och a i Tromsö distrikt och Finmarken tryckas af samma mara, den obehagliga aningen om att czaren är ja dets blifvande herre! Besynnerligt att ända till det nuvarands krigets utbrott, de nämnde distrikterna kända sig lika bero:nde af Ryssland, fasttrollade i sin vanmakt som kolibrin af glasögonsormen. Först kanonernas dunder löste turkarne ur deras förtrollnins; det behöfs samma musik för att lära oss att vi äro :st fritt folk, i förbund med de trogna och stridbara svenskarne, med den älsklige Oscar till gemensam fader och den segerlystne Carl till rask anförare mot die äckliga moskoviterna. Oss angär kriget ilika hög srad som England och Frankrike, om vi blott ha ett halft öga öppet för hvad Ryssland förehafver i värt ands nordosiligaste trakt. Nu är tillfälle för havd na att hindra Finmarken från att: bli helt och bälte: ryskt; begagna vi det icke, så svika vi vår pligt mot gamla Norge, ja öfverträda budet: hedra din f-der och din moder, så skall dig väl gå och du kall bo jäcge i landet, ty icke visa vi oss ssom Norges värdiga söner, om vi, sittande hemungsvrän, vilja läta andra: strida för 058; att Eogland och Frankrike ej-skola täla att frönröfvas oss. Det land, som ej har blod. a för sin sjelfständighet. förtjenar ej heller vera ett fritt land. Lätom oss trofast bjelpa vä;der att återtaga Finland, så skola de finnmark akasserierna, det ryska spionväsendet inom Norränser, våra embetsmäns bjelplösa ställning i övadet af sia embetsmyndighet mat moskoviterea lutligen förlusten af aktning och förtroende för siolfva få ett snart slut; vi skola åter kunna ansitt der vi ne knappt kunna draga andan för den -tora spindelns giftiga närhet och de stackars fjell: pparne skola äter få vara i fred uti sina ödemarker. Med nöje skola Norges fria odelsbönder ätaga sig 2 8 rusta, bekläda och anständigt förse sära no till striden, och hvilken fader skuli icke vara stolt af att ega en son, hvars blod uti: i striden mot dem, som äro fiender till vär religio:, vär fribet, och glupska efter att röfva från oss vrå hamnar, vära fiskerier, vår bank och vär hela välfärd.