OD I UV UNIV, UCH IV FPUPL. Utrikes Korrespondens-artiklar. (Från Aftonbladets korrespondent.) Paris den 29 Januari. Tidningen Constitutionnel har i dessa dagar meddelat en korrespondensartikel från Wien rörande den ståndpunkt hvarpå underhandlingarne i orientaliska frågan befinna sig. och man har fästat uppmärksamhet vid denna artikel, dels emedan densamma klarare än hittills skett redogör för underhandlingarnes gång, dels och isynnerhet emedan den innehåller en, såsom mig synes, endast allt för väl grundad tolkning af det förbehåll som furst Gortschakoff fästat vid antagandet af de fyra garantipunkterna. Man vet att detta förbehåll består deri, att intet ingrepp skall göras uti czarens suveränitet uti hans eget land. Detta i eget land vill uppenbarligen säga, att czaren iörbehåller sig rätt atti Sebastopol och af Sebastopol få fortfarande göra hvad han behagar. Constitutionnels korrespondent bevisar med anledning häraf, genom anförande af oemotsägliga historiska exempel, att suveränitetsrätten ingalunda är absolut, att den ofta blifvit modifierad genom traktater, som uti internationelt intresse stadgat, att den eller den suveränen på den eller den punkten (och väl till förståendes uti eget land) får utöfva denna rätt blott på det eller det sättet eller inom de eller de gränserna. Korrespondenten visar, att Ryssland sjelft afslutat sådana traktater med Ottomaniska Porten. Allt detta är ganska riktigt; men vare dermed huru som helst, synes det mig såsom kunde man af furst Gortschakoffs förbehåll draga en annan slutsats, nemligen den, att tolkningen af de fyra garantipunkterna åtminstone icke uttryckligen innehåller något som kan anses ingripa uti czarens suveränitet i afseende på Sebastopol; ty förhölle det sig annorluada, så skule furst GortschakofTs förbehåll icke vara något förbehåll, utan en protest mot den fordrade garantien, och man skulle då icke kunna fatta hans antagande deraf. Man börjar för öfrigt att fästa allt mindre och mindre vigt vid detta det ryska sändebudets antagande, och denna åsigt kan blott vinna ytterligare stöd genom det ifrågavarande brefvet från Constitutionnels korrespondent. Det dokument jag citerat har öfverraskat mig äfven i ett annat hänseende, nemligen genom den försäkran det gifver om de förbundna makternas bestämda afsigt att icke inlåta sig på underhandlingar med Ryssland på andra vilkor än sådana, hvilka äro af natur att åtminstone för en längre tid betrygga verldens fred. Detta öfverensstämmer med hvad som tillskrifvits mig sjelf från Wien utaf en person som befinner sig i en ställning som gör honom fullkomligt förtrogen med hvad som tilldrazer sig. Se här hans egna ord: Ingen af de tre förbundna regeringarne gör sig den ringaste illusion i afseende på sakernas ställning. De inse alla att affären vär så stor den kan vara, men de inse också palla att om man nu behandlade den med svaghet, skulle man göra den omätlig i fram tiden, och om än det beslut de fattat, att upprätta freden på fasta och varaktiga grunder, skulle göra freden ännu mycket aflägsen, skola de dock icke uppgifva detta sit beslut. Och han anför i detta hänseende en anekdot, som är egnad att sprida någo: ljus öfver Wienerkabinettets innersta afsigter. ,Oaktadt min sjuklighet, säger han, spisade jag för några dagar sedan jemte några diplomater hos en af Österrikes mest inflytelgerika personligheter. Då den ädle värden märkte att de framför mig stående vinglasen förblefvo tomma, höjde han plötsligen rösten för att yttra till mig: Ni är ju alltför måttlig hr grefve! J hafven, efcer hvad jag tror, phermma hos er ett ordspråk som säger, att pdå vinet är iskänkt, måste det drickas. Ni bör veta, hr grefve, att denna franska åsigt för närvarande är helt och hållet österrikisk. Denna panspegling, tillägger min korrespondent, utmärktes så lifligt genom tonvigt och åtbörd, att säkerligen ingen bland de närvarande kunde misstaga sig om betydelsen deraf. Österrike synes således, liksom Frankrike och England, fast beslutet att tömma i botten den blodskalk som Ryssland räckt Eupropa. Jag anför dessa omständigheter, emedan de beröra en fråga som olyckligtvis alltjemt är en af dagens vigtigaste: När blir fred? Huru få fred? ... Allas uppmärzsamhet riktas för närvarande l på Preussen och Tyskland. Man har med begärlighet kastat sig öfver den första frasen uti Österrikes förtroliga depesch till sina agenter af den 14 Januari, hvari yttras: Det är oss alltjemt tillåtet,, säger wienerkabinettet, att betrakta Preussens inträde uti det den 2 December afslutade förbundet såsom en sannolik eventualitet, och den kejserliga regeringen skall å sin sida alltid betrakta såsom en skyldighet att uppbjuda all sin förmåga för vatt på ett eller annat sätt utplåna den skiljaktighet som till dess stora ledsnad för närvarande eger rum i de tvenne tyska stormakternas ställning., Vårt fransyska sinne är nu en gång mycket hastigt af sig. Det der uttrycket på ett eller I annat sätt har synts oss ha en ganska obe-l haglig klang, hvilket utgör en. ny bekräftelse på den sanningen att, om orden äro autenti-. ska, diplomatien ej kan nog omsorgsfullt afkr rn nn rn rna nr