OD I UV UNIV, UCH IV FPUPL.
Utrikes Korrespondens-artiklar.
(Från Aftonbladets korrespondent.)
Paris den 29 Januari.
Tidningen Constitutionnel har i dessa da-
gar meddelat en korrespondensartikel från
Wien rörande den ståndpunkt hvarpå under-
handlingarne i orientaliska frågan befinna sig.
och man har fästat uppmärksamhet vid denna
artikel, dels emedan densamma klarare än
hittills skett redogör för underhandlingarnes
gång, dels och isynnerhet emedan den inne-
håller en, såsom mig synes, endast allt för
väl grundad tolkning af det förbehåll som
furst Gortschakoff fästat vid antagandet af de
fyra garantipunkterna. Man vet att detta för-
behåll består deri, att intet ingrepp skall gö-
ras uti czarens suveränitet uti hans eget land.
Detta i eget land vill uppenbarligen säga, att
czaren iörbehåller sig rätt atti Sebastopol och
af Sebastopol få fortfarande göra hvad han
behagar. Constitutionnels korrespondent be-
visar med anledning häraf, genom anförande af
oemotsägliga historiska exempel, att suveräni-
tetsrätten ingalunda är absolut, att den ofta
blifvit modifierad genom traktater, som uti
internationelt intresse stadgat, att den eller
den suveränen på den eller den punkten (och
väl till förståendes uti eget land) får utöfva
denna rätt blott på det eller det sättet eller
inom de eller de gränserna. Korresponden-
ten visar, att Ryssland sjelft afslutat sådana
traktater med Ottomaniska Porten. Allt detta
är ganska riktigt; men vare dermed huru som
helst, synes det mig såsom kunde man af
furst Gortschakoffs förbehåll draga en annan
slutsats, nemligen den, att tolkningen af de
fyra garantipunkterna åtminstone icke uttryck-
ligen innehåller något som kan anses ingripa
uti czarens suveränitet i afseende på Sebasto-
pol; ty förhölle det sig annorluada, så skule
furst GortschakofTs förbehåll icke vara något
förbehåll, utan en protest mot den fordrade
garantien, och man skulle då icke kunna fatta
hans antagande deraf.
Man börjar för öfrigt att fästa allt mindre
och mindre vigt vid detta det ryska sändebu-
dets antagande, och denna åsigt kan blott
vinna ytterligare stöd genom det ifrågavarande
brefvet från Constitutionnels korrespondent.
Det dokument jag citerat har öfverraskat
mig äfven i ett annat hänseende, nemligen
genom den försäkran det gifver om de för-
bundna makternas bestämda afsigt att icke
inlåta sig på underhandlingar med Ryssland
på andra vilkor än sådana, hvilka äro af na-
tur att åtminstone för en längre tid betrygga
verldens fred. Detta öfverensstämmer med
hvad som tillskrifvits mig sjelf från Wien
utaf en person som befinner sig i en ställ-
ning som gör honom fullkomligt förtrogen med
hvad som tilldrazer sig. Se här hans egna
ord: Ingen af de tre förbundna regeringarne
gör sig den ringaste illusion i afseende på
sakernas ställning. De inse alla att affären
vär så stor den kan vara, men de inse också
palla att om man nu behandlade den med
svaghet, skulle man göra den omätlig i fram
tiden, och om än det beslut de fattat, att
upprätta freden på fasta och varaktiga grun-
der, skulle göra freden ännu mycket afläg-
sen, skola de dock icke uppgifva detta sit
beslut. Och han anför i detta hänseende
en anekdot, som är egnad att sprida någo:
ljus öfver Wienerkabinettets innersta afsigter.
,Oaktadt min sjuklighet, säger han, spisade
jag för några dagar sedan jemte några di-
plomater hos en af Österrikes mest inflytel-
gerika personligheter. Då den ädle värden
märkte att de framför mig stående vinglasen
förblefvo tomma, höjde han plötsligen rösten
för att yttra till mig: Ni är ju alltför mått-
lig hr grefve! J hafven, efcer hvad jag tror,
phermma hos er ett ordspråk som säger, att
pdå vinet är iskänkt, måste det drickas. Ni bör
veta, hr grefve, att denna franska åsigt för
närvarande är helt och hållet österrikisk. Denna
panspegling, tillägger min korrespondent, ut-
märktes så lifligt genom tonvigt och åtbörd,
att säkerligen ingen bland de närvarande
kunde misstaga sig om betydelsen deraf.
Österrike synes således, liksom Frankrike
och England, fast beslutet att tömma i bot-
ten den blodskalk som Ryssland räckt Eu-
propa.
Jag anför dessa omständigheter, emedan de
beröra en fråga som olyckligtvis alltjemt är
en af dagens vigtigaste: När blir fred? Huru
få fred? ...
Allas uppmärzsamhet riktas för närvarande l
på Preussen och Tyskland. Man har med
begärlighet kastat sig öfver den första frasen
uti Österrikes förtroliga depesch till sina agen-
ter af den 14 Januari, hvari yttras: Det är
oss alltjemt tillåtet,, säger wienerkabinettet,
att betrakta Preussens inträde uti det den 2
December afslutade förbundet såsom en san-
nolik eventualitet, och den kejserliga rege-
ringen skall å sin sida alltid betrakta såsom en
skyldighet att uppbjuda all sin förmåga för
vatt på ett eller annat sätt utplåna den skiljak-
tighet som till dess stora ledsnad för närva-
rande eger rum i de tvenne tyska stormak-
ternas ställning.,
Vårt fransyska sinne är nu en gång mycket
hastigt af sig. Det der uttrycket på ett eller I
annat sätt har synts oss ha en ganska obe-l
haglig klang, hvilket utgör en. ny bekräftelse
på den sanningen att, om orden äro autenti-.
ska, diplomatien ej kan nog omsorgsfullt af-
kr rn nn rn rna nr