sin andakt så långt att en gång be mig om
min välsignelse l . .
Hon har nyligen hyrt en stor källare midt
emot boden, i hvilken hon brukar nedsätta så-
dana varor som hon vil: hålla friska, för det
hön ibehöfver mycket förråder; ty som ni vet
är det hon söm förser både karmeliterklo-
stret, Val-de-Grace, Mathurin-bröderna och
en. hel mängd andra kloster med pgrönsa-
ker; så inte är det underligt om hon är
gudfruktig, den beskedliga menniskan; i ett
börn af den der källaren Shns en fördjupning
som lär ha varit uppfylld med grus och ste-
nar: Här om sistens, då böh var nere i käl-
jaren för att taga upp em korg grönsaker,
tyckte hon: sig höra ettlätt buller bakom eten-
högen. Hon vänds sig då om, och tänk er
hennes förvåning när hott upptäökte ett djupt
hål i sjelfva marken, ur Hvilket en tong och
varm ånga utströmmade som ur en ugt, hon
ämnade just; gå dit och tittåV efter som hon
gldrig- förut. märkt det, då ett rysligt spöke
plötsligen stod framför benne; den arma frun
hann blott göra korstecknetioch utropasiJessesi
min Gudl sedan fli hon afdånad! ner på
en säck morötter, .der hon läg i öfver en timt
mas tid.
Men hur såg spöket-ut?, frågade Cha-
vigny.
Det har fru Courcaillet. aldrig sagt; hon
talar inte gerna om den der händelsen, utan
då man frågar; henne -om, den, brukar hon,
biekna, darra och stamma; det lär i alla fall:
ha haft rysliga horn !
En svans och hästfötter!... det lör ju an-
nars vara djefvulens signalement det, eller
hur min flicka?,
Jojo men: också har fru Courcaillet låtit
läsa mer äa fyratio messor, och en ärevördig
capucinermunk hear uttalat välsignelsen öfver
källaren och bestänkt hvarenda vrå med vig-
vatten, så nog vore det märkvärdigt om djef-
vulen vågade sig dit igen.
Nå, men har man inte undersökt den så
hastigt tillkomna gropen ?s
Det är just det underligaste af alltsam-