PARIS HATAROMBER):
Af ELIE BERTHET.
pDet är, oförklarligt. att, .olyckshändelser, af
detta slag sår ofta. inträffå rumera,; återtog
Chaviguy. Hvem rådde om huset ?
Åh, honom skedde: det rätt. Det var en
gammal skojare, gubben Canivet; han hade
alla möjliga slags vackra yrken, han var både
procentare, lumpköpare och lurendrejare
Canivet,, sade Philip och lyfte tankfullt
upp hufvudet, det namnet känner jag. Var
det icke han som skaffade polisen medel att
upptäcka tjufbandet från Montsouris och som
derföre, fick en: hederlig belöning af tullkam-
maren?
Det vet jag. icke min herre,; svarade Su-
zette leende, men enligt hvad som berättas
tror jag nästan att gubben Canivet heldre
drack. oeh roade: sig med tjufvar än angaf
dem för polisen. Stackars gubbe; han är: nu
död, krossad undet, sitt eget hus, och mot de
döda bör man vara skonsam.
,essa kristliga tänkesätt hedra dig, min
dotter,; återtog. abben skrattande, men säg
mig, vet man hvarföre pappa Canivets hus
gjort en sådan.djupinigning, känner man or-
saken ttill .olyekshändelsen?
Kors, .det är djefvulen, vet jag, sade Suzonp,
hvilken ;afsafundsjuka för den uppmärksamhet,
som den, vackra. abbän egnadehennes kamrat,
kastade detta ordii förbigående.
Djefvulen, sade Chavigny halfhögt,hyad
den Suzon. begagnar: för illa: valda: uttryckt
Tala du Suzette, du -ärs;jen -städad,.enfin;
flicka.; Om du någon gång, tittat i Almanach
des Muses så skallvdu få läsa, hvad jag tänker
om dig. :
Tack goda. snälla. herr abbål; Jos, se:man
säger så mycket om den här händelsen, det
talas isynnerhet om stora källarhvalf som skola
å under den här delen af Paris och i hvilka
ingen kristlig själ någonsin inträngt. I dem
) Se A. B. n:o 30—33.