någon af dina vänner hade sett den der an-
senliga råttan som gnager hus, vinbuteljer
och kärtuscher.,
3ör ni narr, herr abbå, jag vet ändå att
manj två gånger sett honom och det så säkert
som; jag är en anständig flicka.
Hlif icke ond lilla sötunge för att jag be-
gärde bevis. tivem har sett honom?
Kör det första schweizare från gatan Saint
Jacques
Ännu en schweitzäre.
Ja, och han är från Pontoise och hans hu-
stru från Vaugirard: De tjena begge två hos
herr! Villeneäve, en generalförpaktare.,
Villeneuvö, utropade Philip och syntes för
ett ögonblick uppvakna ur sina drömmar.
Abben började skratta.
Det der namnet väckte dig tror jag ! in-
föll abbån. Nå Suzette, berätta nu histo-
rien ;som, du hört af herrskapet från Pontoise
och Vaugirard.,
Jay lilla söta herr abbep, fortsatte flickan
helt allvarsamt, i hotell Villeneuve är en
brunn som skall vara så djup att den går ända
ner i de underjordiska gångarne som jag ta-
lat om; Här om aftonen behöfde fru Babolein,
schweizarens hustru; vatten; hor gick derför
til brunnen oeh hängde ämbaret på jernkro-
ken och började pumpa; snart hörde hon ock-
så att ättbaret fylldes; men då hon ville draga
upp det var det som om någon nere i brun-
nen häårdt fasthållit det. Hon ville naturligt-
vis ändå få upp det; omöjligt! det var som
om det suttit er femhundrapunding i tågän-
dan i bhätigt för ett litet vattenämbar; hon
ropade sin mån till hjelp, och nu hissade de
ändtligen upp ämbaret till brunnskaret. Då
förekorh det dem som om någon hållit sig
fast vid tåget; det talade icke, det rörde sig
icke, men sedan så for det vips öfver fru
Baboleins hufvud ut i trädgården der -det
försvann. Då begynte ändtligen schweizaren
att skrika, förut hade de varit så rädda att
de icke fått fram ett enda ljud. Betjenterna
och drängarne störtade naturligtvis fram v d
ångestropen, trädgården som är omgifven med