Bref från Amerika, Aftagande arbetsförtjenst. Varning mot utvandring. Jordbruk. Skeppsbyggeri. Klipperskeppen komma i misskredit. NewYork i Januari. Sedan mitt sista bref ha våra förhällanden föga förbättrats, vår penningmarknad är ännu lika tryckt, affärsställningen lika bekxymmersam och arbetslösheten ökas dag från dag. Arbetarne hälla stundeligen sammankomster för att rådpläga om medel och utvägar för att finna sysselsättning och bröd, dock utan ätt ännu ha kommit till något resultat, och man har till en början mäst nöja sig med att tillsätta olika komiteer, hvilka fått i uppdrag att mottaga infiytande understöd af alla slag samt att bana väg för en mängd behöfliga reformer. Mer än tolf år äro förflutna sedan en arbetslöshet, sådan som den närvande krisen förde med sig, hotade arbetarnes ställning. Ehuru stockningen i affärerna den gången utsträckte sig öfver en längre period än som nu möjligen är att befara, så var dock nöden mindre tryckande än nu. Lifsmedlen voro billigare, och omisskänneliga förebud till den annalkande affärsstockningen hade framkallat sparsamhet bland arbetarebefolkningen. Den gängen inträffade krisen småningom; nu kom den deremot som ett oväntadt äskslag. Under nuvarande förhållanden kan man derföre icke nöy ofta och allvarligt varna för utvandring till vårt land. Emigrationskommissarierna äfvensom det s. k. tyska sällskapet belägras dagligen af hundradetals iavandrare, hvaraf flertalet för det mesta är i saknad af det allranödvändigaste till lifvets uppehälle; men någon hjelp har ej varit att erbjuda. Det är i sanning fasaväckande när man af skeppslistorna ser hurusom emigrationen alltjemt strömmar till våra kuster. — Hvilket öfvermått af nöd och elände skall ej här komma utt träffa dessa tusentals arma menniskor, som ännu äro nog blinda att hos oss hoppas ett Eldorado. För närvarande finnes för dem ingen annan utväg än att hungra och frysa; och den som medför några hundra dollars skall snart se dem förlorade för att en gång här bättre tider yppas börja ånyo som en utarmad Ran. Perioder af lycka och framgäng äro föga egnade ff — a RR rg ER rt FI NR a RE