Bref från Amerika,
Aftagande arbetsförtjenst. Varning mot utvandring.
Jordbruk. Skeppsbyggeri. Klipperskeppen komma i
misskredit.
NewYork i Januari.
Sedan mitt sista bref ha våra förhällanden föga
förbättrats, vår penningmarknad är ännu lika tryckt,
affärsställningen lika bekxymmersam och arbetslöshe-
ten ökas dag från dag. Arbetarne hälla stundeligen
sammankomster för att rådpläga om medel och ut-
vägar för att finna sysselsättning och bröd, dock utan
ätt ännu ha kommit till något resultat, och man har
till en början mäst nöja sig med att tillsätta olika
komiteer, hvilka fått i uppdrag att mottaga infiy-
tande understöd af alla slag samt att bana väg för
en mängd behöfliga reformer. Mer än tolf år äro
förflutna sedan en arbetslöshet, sådan som den när-
vande krisen förde med sig, hotade arbetarnes ställ-
ning. Ehuru stockningen i affärerna den gången ut-
sträckte sig öfver en längre period än som nu möjli-
gen är att befara, så var dock nöden mindre tryc-
kande än nu. Lifsmedlen voro billigare, och omiss-
känneliga förebud till den annalkande affärsstocknin-
gen hade framkallat sparsamhet bland arbetarebefolk-
ningen. Den gängen inträffade krisen småningom; nu
kom den deremot som ett oväntadt äskslag. Under
nuvarande förhållanden kan man derföre icke nöy ofta
och allvarligt varna för utvandring till vårt land.
Emigrationskommissarierna äfvensom det s. k. tyska
sällskapet belägras dagligen af hundradetals iavan-
drare, hvaraf flertalet för det mesta är i saknad af
det allranödvändigaste till lifvets uppehälle; men nå-
gon hjelp har ej varit att erbjuda. Det är i sanning
fasaväckande när man af skeppslistorna ser hurusom
emigrationen alltjemt strömmar till våra kuster. — Hvil-
ket öfvermått af nöd och elände skall ej här komma
utt träffa dessa tusentals arma menniskor, som ännu
äro nog blinda att hos oss hoppas ett Eldorado. För
närvarande finnes för dem ingen annan utväg än att
hungra och frysa; och den som medför några hundra
dollars skall snart se dem förlorade för att en gång
här bättre tider yppas börja ånyo som en utarmad
Ran.
Perioder af lycka och framgäng äro föga egnade
ff — a RR rg ER rt FI NR a RE