nn s———— —.— — see
olympiska fester; der nere stå nöden, lättjan,
hungern och afunden och skära tänderna!
Lyckan? Tror du väl, du som förnöjd sit-
ter vid den sprakande spiselbrasan i ditt ty-
sta landtliga hem, glad hvarje morgon som
du vaknar öfver att Försynen skänker dig
ännu en dag till arbete i hans ära, tacksam
hvarje qväll som du somnar öfver att du i
stilla frid kan sluta dina ögonlock tillsam-
mans, tror du väl att lyckans dyrkade gu-
dinna utbredt sina nyckfulla vingar öfver oss,
den stolta hufvudstadens afundade invånare?
Eller tror du ej att just i medelpunkten af
nöjenas malström tomhetens bottenlösa djup
gapar emot oss? Det lilla ordet ledsamt är
vår tids bannstråle. Detruinerar teatrar, bok-
handlare och förläggare, kafåer och schweit-
zerier, lönmördar skaldens och tänkarens rykte,
och bortvisar vän från väns tröskel. Leds-
naden följer och förföljer oss likt denna blom-
ma, hvilken ledsagar europåen långt in i Ame-
rikas urskogar och derföre af infödingarne
kallas de hvitas fotspårn.
Sådant är Stockholm under vintrarne. När
gräset börjar grönska, då vaknar ock ett an-
nat lif. Emellertid må du icke föreställa dig,
att icke verklig och senn glädje finnes äfven
här. Hjertats vårsol har långt till sin vester.
Du skulle hafva varit här och sett huru
Genom stan en brokig sträcka
Far med bjellerklang förbi,
Och jag räknar glad hvar snäcka
Med en pelsklädd Venus i.
Drifvan knarrar, nordanvinden
På de sköna i sitt lopp
Nyper kinden —
Se, hvad rosor rinna opp!
Ditt flärdlösa sinne skulle otvifvelaktigt
hafva känt sig värmdt vid denna syn. Eller
också borde du hafva varit här då hr Elvers
gaf sin konsert. Du älskar ju musik, kän-
slans och aningens luftiga språk, stundom