änder man transportfartyg på det sättet, så skulle
lla skepp i verlden icke gagna till nägonting (hör,
ör !). — — Det har blifvit berättadt, att regeringen
edan tidigt på vären umgicks med planen till en
andstigning på Krim; jag vill för regeringens egen
kull icke tro att så var förhållandet; ty hurudan
ar den belägringstrain som blifvit utrustad för hä-
en? För det första funnos inga mörsare, ätmin-
.one inga som voro egnade att användas vid en be-
igring sädan som Sebastopols, utan endast nägra
må mörsare, och de enda belägringskanoner som
örefunnos voro sådana som voro ämnade för ett fält-
ig i Bulgarien och för belägring af någon af de
latser som ryssarne kunnat bemäktiga sig i detta
and. Men dessa kanoner skulle icke der ha kunnat
nvändas för det ändamål för hvilket de voro äm-
ade; der funnos inga hästar att framskaffa dem —
hör!) — och för att få fram belägringstrainen till
;ebastopol var man nödsakad att använda artilleri-
ästar. Tänken er sedan 50 kanoner för att belägra
n plats sädan som Sebastopol, denna arsenal för
iela södra Ryssland, ett slags Woolwich och Ports-
nouth i förening; och för dessa 50 kanoner fanns
lessutom ett ganska knappt ammunitionsförråd.
Hvad äter hospitalsväsendet beträffar, så gjordes
inder loppet af sommaren intet försök att upprätta
wspitaler i Konstantinopel. Trodde man att faltslag
kulle levereras och en belägring utföras, utan att
nan skulle få några särade och sjuka ? Fransmän-
en tänkte icke på det sättet, ty de drogo försorg
m att upprätta förträffligt anordnade hospitaler, och
leras arme har icke lidit af brist på omsorg för de
juka och särade. Krigssekreteraren säger att en
commission nyligen blifvit utsänd. (Hr Herbert an-
närkte att det skett i November.! Nåväl, i Novem-
er; men det var sedan alla olyckor hade inträffat.
Jag skulle emellertid gerna vilja se huru kommissa-
iernas rapporter äro beskaffade.
Krigssekreteraren har frågat om det var husets af-
igt att skicka kommissaricr för att öfvervaka armens
;perationer, såsom man gjorde under franska repu-
liken. Krigssekreteraren valde härvid ett särdeles
lyckligt exempel; ty hvad var följden af de franska
:evolutionskrigen. Armåen led på den tiden af ett
ystem af slägtskapskonsiderationer, och resultatet af
le republikanska kommissariernas verksamhet blef,
utt armen reorganiserades och utförde stora bragder
som skola lefva i häfderna; och detta skedde eme-
lan landet tog frågan om hand och förordnade, att
uarmen icke skulle användas såsom redskap för fa-
niljeinflytande och nepotism. — —
Då krigs- och kolonialdepartementena förlidet år
itskiljdes, huru genomfördes dä denna reform? Man
väntade att krigsministern skulle välja sin under-
statssekreterare bland män som kände de angelägen-
heter de hade att besörja. Understatssekreterare-
platserna i detta departement voro lika vigtiga och
vigtigare än motsvarande platser uti inrikes- och ko-
lonialdepartementerna. Men hvilka utsägos till un-
lerstatssekreterare? Den ene var en slägting till
den ädle hertigen, den andre hans handsekreterare.
Ingenting sades om saken; men är det meningen att
enskilda intressen skola på detta sätt gä framför det
allmännas tjenst, då är det tid för detta hus att af-
träda från sina funkiioner. — —
I afseende på blokaden af Svarta hafvet påstod
jag förlidet år, att ingen blokad egde rum, och för-
ste amiralitetslorden bestred detta, ehuru det var väl
bekant att engelska köpmän ruinerades och grekiska
köpmän förvärfvade rikedomar. Nu finner jag emel-
lertid att underrättelse blifvit utfärdad, att en blo-
kad skall upprättas från den 1 Februari (hör!).
Detta är i sanning att göra narr af allmänheten, och
jag förstår icke huru folket kan låta behandla sig på
det sättet. — —
I alla riktningar har man sett det allmännas in-
tresse uppoffras för enskildes. Betraktom detta lands
diplomati. Vänden edra blickar till Athen och till
Florens. Är det rätt att under en tidpunkt, sådan
som denna, sätta enskildes intresse framför det all-
männas tjenst? I afseende på Österrike har den ädle
lorden (Russell) bortförklarat en ai honom uti ett fö-
regäende tal gjord uppgift. Jag önskade emellertid
att den ädle lorden vidblifvit sin förra åsigt. Jag
vill icke påstå att Österrike icke skall hålla de för-
bindelser som det i traktaten iklädt sig; men hvad
har det hitiatil:s gjort? Ettord från Österrike skulle
ha räddat oss på Krim, ty de ryska trupperna skulle
aldrig ha begifvit sig på andra sidan Odessa om Öster-
rike mellankommit. Huru skall jag nu kunna gifva
ett förtroendevotum åt regeringen, då jag ser henne
oskicklig icke blott i detaljerna af krigsförvaltningen,
utan äfven i sin diplomati? Jag kan icke hysa för-
troende till denna regering nu då man står i begrepp
att öppna stora underhandlingar. Jag önskar antyda
den kritiska position hvari vi nu befinna oss. Jag
anser Sebastopol och Krim såsom obetydligheter i
jemförelse med de andra saker som nu äro i görnin-
gen. Regeringen är upptagen med att skicka kläder
och föda till folket på Krim, hvilket i och för sig
ingalunda är ovigtiga saker, men det finnes saker af
ännu större vigt, hvilka taga uppmärksamheten ian-
språk. Vi befinna oss i krig med en jättemakt, och
vi hafva ingen armå. Den lilla armå vi ha ligger
på Krim, medan Ryssland vid Asiens gränser har en
stor här. Så snart en blidare väderlek inträffar skall
denna armå öfversvämma Erzerum och Kars samt
bela Mindre Asien. Kan England eller Frankrike
skicka ett enda regemente till Asien? Huru skall det
gå om Ryssland sätter sig i besittning af Erzerum
och Bagdad och nödgar Persien till en anslutning?
Vi gjorde förlidet är ingenting för att vinna Persien
på vår sida. Regeringen har visserligen nu skickat
ut ett sändebud, som utan tvifvel är en ganska skick-
lig man, men som icke banner till Persien. Emel-
lertid hade regeringen haft till sitt förfogande en
man som framför alla andra är lämplig för en diplo-
maltisk beställning i Persien. Det är en officer som
lika väl känner både Persien och Indien samt är
förtrogen med landets språk. Jag menar öfverste
Rawlinson, en gentleman som för England skulle vara
värd lika mycket som en här om 20,000 man. Jag
tror att vi nu icke kunna förmä Persien att träda på
vår sida, sä framt vi icke eröfra Sebastopol; blott en
stor framgång mot Ryssland kan bringa Persien öf-
ver till oss; men kommer Ryssland under sommaren till
Bagdad, då hotas i sanning vära indiska besittningar
af en stor fara. Bulgarien är nu helt och hället
blottadt på turkiska trupper; hela turkiska armen
och den enda man som kan kommendera den ha
blifvit sända till Krim för att godtgöra vära militä-
riska misstag. Turkiet är i Europa lemnadt utan
försvar och är helt och hället beroende på Österrikes
beskydd. Skulle Österrike blifva trolöst, hvilket jag
dock icke vill tro, kunde Ryssarne vara i Konstanti-
nopel innan vi hunne skicka ett enda regemente för
att mota dem. Vidare är Österrike ännu icke be-
redt att med vapenmakt uppträda mot Ryssland, och
om Ryssland revolutionerade Ungern eller slogo Öster-
rike i en hufvuddrabbning, så funnes ingenting som
hindrade Ryssarne att gå på Konstantinopel, och vi
skulle då icke vara i ständ att rädda en enda man
på Krim eller ett enda skepp i Svarta hafvet. Om,
sakernas ställning nu är sådan, huru kunna vi dä
hysa förtroende till män som visat sig oskickliga bäde
i krig och diplomati? Jag anser för min del att det
skulle vara ett brott, och ett förräderi mot mitt fä-
dernesland, om jag röstade för dem. — — Detta
ögonblick egnar sig icke för tveksamhet. Blott ge-
nom att tillse att dugliga män komma in i styrelsen
kan underhuset bereda ett sista hopp om räddning.
ISSN AE ERNIE ESPEN NAO RARE ARE RN RER 7