bjeltemodiga och ständaktiga förhållande emot fienden
samt i-anseende. till: hansräröfulla 24-sårs - 3
Ifrågavarande person, en bondgosse från Hadeland,
stor och starkt bygd, upptogs.den 25 Januari 1850,
då 26 är gammal, i inrättningen. Patienten, hvars
mor äfven led af sinnessvaghet, hade sedan sitt 14:de
år varit rubbad till sina sinnen. Då han likväl var
lugn och stilla samt umgängsam med andra sjuka, bör-
jade han attjemte flera andra patienter deltagai fö-
refallande arbeten. utomhus, isynnerhet vedsågning,
och var jemnt sysselsatt med att uppbära ved frän en
tomt, der en tid bortåt en hop kasserade och till
bränsle använda byggnadsmaterialier lägo, hvari han
troligen funnit de spikar, hvilka han, utan att man
märkt det, nedsväljt.
För omkring 2 är sedan anmälte en af sjukvaktar-
ne för mig, att han sett patienten med stor hastighet
svälja en spik; dä emellertid ingen förändring ihans
vanliga goda befinnande försjordes, mäste jag antingen
betvifla sanningsenligbeten af vaktarens utsago, eller
ock antaga, att spiken på naturlig väg åter afgätt. Om-
kring ett halft är derpä försvann för en af de andre
patienterna en syring, hvilken bondgossen sjelf sade
sig hafva sväljt; flera gånger hade vi äfven märkt att
han tuggade på pinnar, klädesremsor m. m. dylikt.
Patienten hade nu vistats i inrättningen i 3!, års tid.
utan att någon förändring i hans helsotillstånd förmärk-
tes; isynnerhet var hans matsmältning i fullkomlig
ordn ng, hans aptit var till och med starkare än de fle-
sta andra sjukes, i det förefallande arbetet deltog han
med ihärdighet.
I Maj månad förl. är började han att klaga öfver
magspänaing och kräkningar efter måltiderna. Aptiten
var fotfarande glupsk, matsmältningen i ordning. Han
erhöll lämplig medicin, efter hvilken bättring in-
rädde.
Sistliden höst, just på den tiden koleran grasserade
här i staden, började han, i likhet med sä märga an-
dra, lida af någon diarrhå som snart häfdes, återkom,
ånyo häfdes o. s..v. och hvarunder längre fram den
sjukes krafter började aftaga. Han klagade nu öfver
ortfarande skärande och brännande plägor i underlif-
vet, hvarest, med undantag af att detta var nägot in-
tryckt, intet ovanligt kunde kännas; till och med en
starkare utvärtes tryckning smärtade honom ej synner-
ligt. Diarrheen blef derefter permanent, plågorna fort-
foro. Den sjuke afföll mer och mer, aptiten, som hit-
tills alltid varit glupsk, började minskas, åtskilliga
stoppande medel användes utan verkan, patienten af-
tärdes allt mer och mer, sjukdomen framskred och
slutade den 24 Febr. med döden.
Obduktionen företogs påföljande dag; den förrätta-
des af lektor Voss i docktor Egebergs och min npärva
r) I magen funnos 64 spikar, af hvilka blott helt
få voro små, de öfrige dels hela dels afbrutna 3- och
4-tums, samt dessutom ett gångjern och en krok till
ett fönstar, 3 jernknappar, I häkta, en skinnlapp och
en tott dref. En spik, som utmärker sig genom sin
tjocklek, utgör största delen af en 6-tums spik; flera
af dem voro mycket krökta och spetsiga. Spikarne
funnos fria och utan någon slags omklädnad dels lig-
gande brevid, dels ofvanpä hvarandra. I en af tar-
mårne funos ytterligare 2 spikar, hvardera af nästan
3 tums längd. En af dem hade genomträngt tarmen,
men för öfrigt var tarmkanalen ingenstädes skadad.
Flera bland de förefunna spikarne bära spår af att
länge hafva legati magen; genom syrsättningen hafva
de blifvit förtunnade, ojemna, porösa, liksom strimmi-
ga och mycket sköra. En af jernknapparne var tunn
som ett papper. Det synes sannolikt att pat. straxt
sedan han inkommit i asylen funnit tillfälle att svälja
nägra af de nämnda föremälen; mähända har han
äfven förut haft denna onaturliga böjelse och gifvit
vika för densamma. Det är säledes: troligt, att han
ätminstone i 4 är gått med flera af dessa saker i ma-
gen. Under de sista 5 månaderna af sitt lif kan han
knappast hafva sväljt nägon af dem, i hvarje fall icke
spikarne och fönsterbeslagen. Han var nemligen un-
denna tid ej så långt utom rummet, att han kunde
åtkomma dylika saker.
Magen, tarmarne och deras ovanliga innehåll till-
sände jag universitetets pathologiskt-anatomiska mu-
seum, der de sedermera blifvit noga undersökta.