nas tUlll. MaA Oat ULSPprldbL AC 10J1UBaStLE VUNareiSer
bland allmänheten. Än skola bomberna ha varit för
stora, än för små. Enligt någras uppgifter skola vi
hafva afsändt baracker utan spik och kappor utan
knappar. Detta allt är falskt och absurdt, och jag
skall dervid icke uppehålla mig. Jag skall inskränka
mig till att framlägga förslagerna, som säga mer än
blotta ord (hör!). Den ädle lord, som jag bekla-
gar nu icke mera sitter vid min sida (lord John
Russell), har förklarat, att han föreslagit en modifi-
kation af krigssekreteriatet. Han hade önskat att
krigsbudgeten blefve framlagd af en statssekre
terare. Jag å min sida tror deremot, att krigssekre-
teraren bör vara just kabinettsminister och icke må
befatta sig med annat än krigsbudgeten. Jag har
redan förklarat att jag gerna, ifall man anser en
ändring nödig, skall träda tillbaka (hör!). Jag har
äfven sagt lord Aberdeen att jag vore beredd att in-
gifva min afskedsansökan, men återtagit den på upp-
maning af den ädle lorden, representanten för Tiver-
ton (lord Palmerston), som förklarade mig att omöj-
ligen alla krigsministerens göromål skulle kunna för-
valtas af en enda person. Jag har det oaktadt vid-
blifvit den åsigten att krigsministeren erfordrar en
reorganisation. En måste sköta krigsministerens fi-
nanser, en. härens underhäll, en tredje sörja för ma-
terielen. Dessa olika embetsmän skulle sedan till-
sammans utgöra ett kollegium med krigsministern
till president. Denna åsigt dela flere medlemmar af
kabinettet och den öfverensstämmer äfven med en
förut af hertigen af Richmond uttalad mening. Ar-
betet måste vara deladt, men ledningen förenad i en
hand. Hertigen af Newcastle har redan fiera gånger
samlat alla krigsministerens förvaltningschefer till ge-
mensamma rådplägningar, hvaröfver protokoll förts
och blifvit tillstäldt de olika medlemmarne af rege-
ringen. Flera vigtiga modifikationer äro redan in-
förda. Sålunda har en stabskår för armåpolisen
blifvit inrättad. Man har i Frankrike, Spanien,
Egypten och Tunis uppköpt lastkreatur för att orga-
nisera härens transporter. En medicinalstab inrättas
för hospitalerna, och hospitaldirektörerna i Skutari
hafva blifvit förständigade att afgifva utlåtande om
nödiga reformer vid hospitalerna. Jag hoppas: snart
kunna framlägga för huset resultatet af denna under-
sökning och de med afseende derpå fattade besluten.
Efter denna detaljerade framställning måste jag
bedja huset att göra sig klart hvad den förevarande
motionen innebär; det är nemligen fräga om huru-
vida huset vill uppdraga åt femton i ett komiterum
sammanträdande ledamöter omsorgen att pröfva för-
hållandena utanför Sebastopol och regeringens ätgär-
der. Jag frågar, hvilken regering skulle väl v:lja
underkasta sig en sådan kontroll och hvad skulle re-
sultatet kunna blifva med afseende på armåns sä-
kerhet? Börjas en undersökning, så mäste nödvän-
digt regeringen afhålla sig från alla mätt och steg
tills berättelsen är afgifven, hvilket kan ske först i
Augusti. Och huru vill komiten erhålla upplysningar?
Regeringen känner bättre än nägon bristerna i situa-
tionen; vi känna regeringsmaschinens svaga sida,
men vi veta också hvad det vill säga att underkasta
ministrarne en undersökning. Vi veta att det vill
säga att nödga dem genom granskningar och konfe
renser förlora en tid, som erfordras för ledningen af
göromälen. Och hvad vill denna undersökning s:ga
i fråga om hären? Viljen j skicka kommissarier till
Sebastopol för att undersöka lord Raglans förhäl-
lande, liksom dircktorium på sin tid skickade kom-
missarier till Dumouriez och holländska senaten till
Marlborough? Det skolen j icke göra. Viljen j kan-
ske kalla officerare frän Krim för att inför er at-
gifva rapporter? Men rapporters afgifvande till-
kommer blott lord Raglan och regeringen mäste emot-
taga dem. Anser regeringen öfverbefälhafvaren ej
i ständ att uppfylla sina åligganden så måste han
äterkallas, och voro vi öfvertygade om hans oduglig-
het så vore det ett brott att qvarlemna honom pä
sin post; men det vore också ett brott om vi ville
återkalla: honom och göra honom till offer för ett
misstroendevotum af underhuset emot regeringen.
Det må hafva gifvits regeringar som varit i stånd att
flykta bakom sädana skyddsmedel, men denna mini-
ster är det icke, och vore den dertill i ständ, så
skulle jag icke ett ögonblick längre vara medlem af
densamma (bifall).
Att antaga denna motion vill säga så mycket som
att paralysera regeringens verksamhet, ingifva ar
måen motvilja för sitt öfverhufvud och sätta på spel
krigets lyckliga utgång. Jag varseblifver intet argu-
ment till fördel för motionen. An-en j regeringen
oskicklig att föra detta krig, så är det er pligt att
säga henne det, att förklara ministrarne, att de äro
ovärdiga den post de bekläda; att de sätta sig sjelfva
i misskredit och skada landets intressen, och att det
är nödigt att ersätta dem med personer somf äro
värdigare förtroendet (bifall). Vi förneka icke att
regeringen sedan längre tid är svag, att den genom
förtal blifvit ännu mera försvagad, och att den er
hållit dödshugget genom den mans tillbakaträdande,
hvars talent, karakter och antecedentia förskaffat ho-
nom första rangen i detta hus. Jag beklagar detta
tillbakaträdande, känner fullkomligt dess sorgliga be-
tydelse, och just derföre fordrar jag å min sida ett
hastigt och otvetydigt afgörande. Föga rör det mig
personligen huru detta afgörande utfaller, men det
skulle smärta mig om ett exempel gäfves att öfver-
flytta kronans prerogativer på parlamentskomiteer.
Det är oafvisligen nödvändigt för armen och för lan-
det att beslut ofördröjligen fattas. Men jag upp-
repar det, beslutet måste vara klart och tydligt och
framförallt fattas snart.
Hr Drumond uppträdde för att understödja
motionen. Han tillvitade någon eller några
bland regeringens medlemmar eller bland dem
som stå 1 förbindelse med henne, att genom
Bin oskickligket ha varit vållande till de olyc-
kor som sakna motstycke i historien. En
trenne gånger segrande armå hade blifvit lem-
nad att förgås i fientligt land, att totalt till-
intetgöras, och detta genom deras förvållande
bvilkas pligt det var att sörja för armåns be-
hof. Det var nödigt att få utredt hvem denne
någon var som förorsakat allt detta. Hr D.
förebrådde regeringen bristande förutseende i
alla hänseenden. Hon hade ej sörjt för nå-
ora transportmedel, hon hade med för ringa
krafter anfallit Ryssland i eget land, oaktadt
alla militärauktoriteter varit af den åsigt att
alla Europas makter tillsammans icke äro i
stånd att med framgång anfalla Ryssland. In-
tet belägringsartilleri hade blifvit utsändt. Man
hade ej tänkt på att de baracker man skic-
kade behöfde transporteras till lägret. Skulle
trupperna sjelfva ha burit fram dem, skulle
det tagit i anspråk 2500 man i tre veckors
id. Talaren medgaf att det kunde varit nå-
got brydsamt för premierministern att säga
till hertigen af Newcastle: Min vän, ni för-
står er icke mer på er sak, än jag förstår mig
på att göra en ångmaschin. Men makten har
sina pligter lika väl som sina behag:
Öfverste North ansåg orsaken till det för-
handenvarande onda ligga i den underhusets
sparsamhet som icke anvisat tillräckliga me-
lel för militära ändamål. Han motsatte sig
undersökningen.
Hr Milness motsatte sig äfven förslaget
medan han trodde att det skulle blifva kraft-
löst. Han klandrade emellertid regeringen
skarpt och sade att valet af hertigen af New-
castle till krigsminister var det olyckligaste
som kunnat träffas, både för hertigen sjelf
och för landet. Han instämde i detta hän-