till regeringen eller ej. Bland dem som så
lunda uppträdde emot regeringen och dervic
framlade sina klagomål öfver, det sätt hvarp
hon ledt statens angelägenheter, gick isyn
nerhet hr Layard henne hårdt på lifvet. V
skola i morgon meddela några utdrag ur han;
särdeles märkliga anförande,
Utur lord John Russells brefvexling mer
lord Aberdeen rörande en förändrad organisa:
tion och en ny chef för krigsdepartementet.
meddela vi här några utdrag. Lord Russell:
första bref är dateradt den 17 Nov. 1854
och föreslår han deri att krigsministersembete
måtte öfverlemnas till en underhusmedlem
och yttrar bland annat:
Ur den andra synpunkten betraktad är saken liks
klar. Vi befinna oss midt i ett stort krig. Om detta
krig skall föras med kraft mäste antingen premier
ministern ständigt med ifver bedrifva, piskynda och
fullständiggöra de militäriska rustningarne, eller ock
måste krigsministera vara nog stark för att kontrollers
de andra departementen. Hvarje invändning från de
andra ministrarne, t. ex. om främ iande intressen,
som måste tagas i betraktande, eller föregifvandet
att rustningarne till sjös ännu icke äro ful!bordade,
och tusen andra invändningar, som för de enskilda
depariementscheferna kuana vara giltiga nog, mäste
ovilkorligt vika för den befallande nödvändigheten att
föra kriget sä, att det är väl bestaldt med hvarje
särskild gren af krigshären och att de använda med
len fullständigt motsvara det äsyfiade mälet... Om
de förstnämnda skälen leda till den slutsatsen, att
statssekreteraren för krvigsdepartementet måste sitta i
underhuset, så hänvisa de sist anförda resonneman-
gerna på nödvändigheten att anförtro denna post åt
en man, af hvilken man, i kraft af hans erfarenbet
i de militäriska detaljerna, i kraft af den hos honom
inneboende moraliska kraften och i kraft af hans an-
seende i underhuset, kan vänta att han skall leda de
stora krigsoperationerna med eftertryck och framgång.
Det ges blott en medlem af regeringen, som uti sig
förenar dessa egenskaper. Jag häller alltså före, att,
ännu innan parlamentet församlar sig, mäste krigs-
departementets sigill öfverlemnas åt lord Palmerston.
Efter emottagandet af detta bref bad lord
Aberdeen om några dagars betänketid, hvar-
till lord John Russell den 18 November för-
klarade sig villig och tillade:
Jag skulle dock gerna se, att innan ni fattar ert
beslut ni ville visa mitt bref för hertigen af New-
castle. Då jag skref till er var det alls icke min af-
sigt att på något vis vilja tadla honom. Jag tror
tvärtom, att man mäste hålla honom räkning för de
ansträngningar han gjort. Men han var icke i e-
ittning af den för en så hög verkningskrets nödiga
auktoritet och förmådde ej göra allt det som genom
användandet af en strängare kontroll låtit sig göra.
Under den 21 Nov. fick Russell mottaga
lord Aberdeens svar, deruti denne afböjde
den ifrågasatta förändringen, dels emedan han
ansåg den ej komma att medföra påräknad
effekt hos allmänheten, dels skola förorsaka
en rubbning inom styrelsen, hvarjemte Aber-
deen temligen tydligt uttalade, att han af kon-
sideration för hertigen af Newcastle ej ville
utan den mest trängande nödvändighet för-
sätta honom i den ställning hvari han skulle
kunna komma genom det föreslagna arrange-
mentet.
Russell tillskref nu Aberdeen under den 28
Nov. ett nytt bref, hvari han på det enträg-
naste upprepade sitt förslag och bland annat
yttrade:
Kabinettet är ett tungt och ohandterligt instru-
ment för utförandet af ett krig. Det kan meddela
ett godt råd eller fatta beslut öfver en detsamma un-
derställd åtgärd; men det kan ej administrera.
Hvad vi behöfva är, jag mäste ännu en gång uap-
repa det, en stark och ansedd krigsminister. Då
frågan gäller rikets välfärd och utgängen af vär när-
varande strid, så har jag ej velat dröja med att ut-
tala min tanke härutinnan. Må ni derföre gifva par-
lamentet och landet den öfvertygelsen, att ni anför-
trott krigets ledning i den mans händer, som dertill
är den mest lämplige.,
Tvenne dagar sednare förnyade äfven Aber-
deen sitt afslag. Han menade att det ej gick an,
att fråntaga en man ett embete hvilket han
skickligt och ärofullt förestått, blott derföre
att man trodde att någon annan kunde finnas
som vore ännu lämpligare för detta embete.
Statens väl, yttrade Aberdeen, måste utan
tvifvel gå framför allt annat, men så länge
ingen olägenhet blifvit bevisad och ingen
oskicklighet lagd någon till last, inser jag
ingen tillräcklig grund för den ifrågasatta för-
ändringen, hvilken också synes stridande mot
rättskänslan.,
I Öfverhusets session den 26 Jan. kom äf-
ven krigsfrågan till tals. Lord Grey frågade
om det var sannt, att skepp, som af rege-
ringen blifvit skickade till Cap för att der-
ifrån hemta trupper, återkommit derifrån utan
att medföra några sådana. Hertigen af Newcastle
måste erkänna, att detta varit händelsen med
två transportskepp, med hänseende till hvilka
kolonialstyrelsen träffat annat förfogande än
regeringen. Grefven af Winchelsea höll der-
efter ett dundrande tal mot Times och dess
korrespondent på Krim, hvilken han beskyllde
för att förtala hären. Han önskade veta, om
verkligen denne korrespondent erhållit af re-
geringen fri öfverfart och fritt underhåll? Herti-
gen af Newcastle instämde med talaren deri,
att pressen vore mycket oförsigtig i sina med-
delanden från Krim, hvilka ryska regeringen
omedelbart låter genom telegrafen afsändas
till Petersburg. Lord Raglan hade redan
flera gånger anfört besvär deröfver, han sjelf
(hertigen af Newcastle) hade af denna orsak
vändt sig till de mest betydande Londons-
tidningar, ehuru utan framgång. Hvad spörs-
målet om - Times-korrespondenten beträffar,
vore det ogrundadt att han erhållit fri öfver-
fart; äfven furaget, som han förut erhållit i
lägret, får, sedan regeringen derom blifvit un-
derrättad, på dess befallning ej mer lemnas
honom. Saken blef ej föremål för vidare
diskussion.
EEE SEEN
Religionsfrihets-frågan.
Bland många anföranden af värde under
den förflutna riksdagen, hvilka bristen påut-
rymme då nekade oss att i tidningen upptsga,
är ett som af hr G. Löwenhjelm hölls på rid-
darhuset den 16 sistlidne Juni, hvari den hi-
storiska sidan af religionsfribeten belyses på
ett ganska förtjenstfullt sätt. Vi meddela