nas tUlll. MaA Oat ULSPprldbL AC 10J1UBaStLE VUNareiSer bland allmänheten. Än skola bomberna ha varit för stora, än för små. Enligt någras uppgifter skola vi hafva afsändt baracker utan spik och kappor utan knappar. Detta allt är falskt och absurdt, och jag skall dervid icke uppehålla mig. Jag skall inskränka mig till att framlägga förslagerna, som säga mer än blotta ord (hör!). Den ädle lord, som jag beklagar nu icke mera sitter vid min sida (lord John Russell), har förklarat, att han föreslagit en modifikation af krigssekreteriatet. Han hade önskat att krigsbudgeten blefve framlagd af en statssekre terare. Jag å min sida tror deremot, att krigssekreteraren bör vara just kabinettsminister och icke må befatta sig med annat än krigsbudgeten. Jag har redan förklarat att jag gerna, ifall man anser en ändring nödig, skall träda tillbaka (hör!). Jag har äfven sagt lord Aberdeen att jag vore beredd att ingifva min afskedsansökan, men återtagit den på uppmaning af den ädle lorden, representanten för Tiverton (lord Palmerston), som förklarade mig att omöjligen alla krigsministerens göromål skulle kunna förvaltas af en enda person. Jag har det oaktadt vidblifvit den åsigten att krigsministeren erfordrar en reorganisation. En måste sköta krigsministerens finanser, en. härens underhäll, en tredje sörja för materielen. Dessa olika embetsmän skulle sedan tillsammans utgöra ett kollegium med krigsministern till president. Denna åsigt dela flere medlemmar af kabinettet och den öfverensstämmer äfven med en förut af hertigen af Richmond uttalad mening. Arbetet måste vara deladt, men ledningen förenad i en hand. Hertigen af Newcastle har redan fiera gånger samlat alla krigsministerens förvaltningschefer till gemensamma rådplägningar, hvaröfver protokoll förts och blifvit tillstäldt de olika medlemmarne af regeringen. Flera vigtiga modifikationer äro redan införda. Sålunda har en stabskår för armåpolisen blifvit inrättad. Man har i Frankrike, Spanien, Egypten och Tunis uppköpt lastkreatur för att organisera härens transporter. En medicinalstab inrättas för hospitalerna, och hospitaldirektörerna i Skutari hafva blifvit förständigade att afgifva utlåtande om nödiga reformer vid hospitalerna. Jag hoppas: snart kunna framlägga för huset resultatet af denna undersökning och de med afseende derpå fattade besluten. Efter denna detaljerade framställning måste jag bedja huset att göra sig klart hvad den förevarande motionen innebär; det är nemligen fräga om huruvida huset vill uppdraga åt femton i ett komiterum sammanträdande ledamöter omsorgen att pröfva förhållandena utanför Sebastopol och regeringens ätgärder. Jag frågar, hvilken regering skulle väl v:lja underkasta sig en sådan kontroll och hvad skulle resultatet kunna blifva med afseende på armåns säkerhet? Börjas en undersökning, så mäste nödvändigt regeringen afhålla sig från alla mätt och steg tills berättelsen är afgifven, hvilket kan ske först i Augusti. Och huru vill komiten erhålla upplysningar? Regeringen känner bättre än nägon bristerna i situationen; vi känna regeringsmaschinens svaga sida, men vi veta också hvad det vill säga att underkasta ministrarne en undersökning. Vi veta att det vill säga att nödga dem genom granskningar och konfe renser förlora en tid, som erfordras för ledningen af göromälen. Och hvad vill denna undersökning s:ga i fråga om hären? Viljen j skicka kommissarier till Sebastopol för att undersöka lord Raglans förhällande, liksom dircktorium på sin tid skickade kommissarier till Dumouriez och holländska senaten till Marlborough? Det skolen j icke göra. Viljen j kanske kalla officerare frän Krim för att inför er atgifva rapporter? Men rapporters afgifvande tillkommer blott lord Raglan och regeringen mäste emottaga dem. Anser regeringen öfverbefälhafvaren ej i ständ att uppfylla sina åligganden så måste han äterkallas, och voro vi öfvertygade om hans oduglighet så vore det ett brott att qvarlemna honom pä sin post; men det vore också ett brott om vi ville återkalla: honom och göra honom till offer för ett misstroendevotum af underhuset emot regeringen. Det må hafva gifvits regeringar som varit i stånd att flykta bakom sädana skyddsmedel, men denna minister är det icke, och vore den dertill i ständ, så skulle jag icke ett ögonblick längre vara medlem af densamma (bifall). Att antaga denna motion vill säga så mycket som att paralysera regeringens verksamhet, ingifva ar måen motvilja för sitt öfverhufvud och sätta på spel krigets lyckliga utgång. Jag varseblifver intet argument till fördel för motionen. An-en j regeringen oskicklig att föra detta krig, så är det er pligt att säga henne det, att förklara ministrarne, att de äro ovärdiga den post de bekläda; att de sätta sig sjelfva i misskredit och skada landets intressen, och att det är nödigt att ersätta dem med personer somf äro värdigare förtroendet (bifall). Vi förneka icke att regeringen sedan längre tid är svag, att den genom förtal blifvit ännu mera försvagad, och att den er hållit dödshugget genom den mans tillbakaträdande, hvars talent, karakter och antecedentia förskaffat honom första rangen i detta hus. Jag beklagar detta tillbakaträdande, känner fullkomligt dess sorgliga betydelse, och just derföre fordrar jag å min sida ett hastigt och otvetydigt afgörande. Föga rör det mig personligen huru detta afgörande utfaller, men det skulle smärta mig om ett exempel gäfves att öfverflytta kronans prerogativer på parlamentskomiteer. Det är oafvisligen nödvändigt för armen och för landet att beslut ofördröjligen fattas. Men jag upprepar det, beslutet måste vara klart och tydligt och framförallt fattas snart. Hr Drumond uppträdde för att understödja motionen. Han tillvitade någon eller några bland regeringens medlemmar eller bland dem som stå 1 förbindelse med henne, att genom Bin oskickligket ha varit vållande till de olyckor som sakna motstycke i historien. En trenne gånger segrande armå hade blifvit lemnad att förgås i fientligt land, att totalt tillintetgöras, och detta genom deras förvållande bvilkas pligt det var att sörja för armåns behof. Det var nödigt att få utredt hvem denne någon var som förorsakat allt detta. Hr D. förebrådde regeringen bristande förutseende i alla hänseenden. Hon hade ej sörjt för nåora transportmedel, hon hade med för ringa krafter anfallit Ryssland i eget land, oaktadt alla militärauktoriteter varit af den åsigt att alla Europas makter tillsammans icke äro i stånd att med framgång anfalla Ryssland. Intet belägringsartilleri hade blifvit utsändt. Man hade ej tänkt på att de baracker man skickade behöfde transporteras till lägret. Skulle trupperna sjelfva ha burit fram dem, skulle det tagit i anspråk 2500 man i tre veckors id. Talaren medgaf att det kunde varit något brydsamt för premierministern att säga till hertigen af Newcastle: Min vän, ni förstår er icke mer på er sak, än jag förstår mig på att göra en ångmaschin. Men makten har sina pligter lika väl som sina behag: Öfverste North ansåg orsaken till det förhandenvarande onda ligga i den underhusets sparsamhet som icke anvisat tillräckliga melel för militära ändamål. Han motsatte sig undersökningen. Hr Milness motsatte sig äfven förslaget medan han trodde att det skulle blifva kraftlöst. Han klandrade emellertid regeringen skarpt och sade att valet af hertigen af Newcastle till krigsminister var det olyckligaste som kunnat träffas, både för hertigen sjelf och för landet. Han instämde i detta hän