Nu kastades hon upp på bödelns rygg. —
Susande flyger piskan genom luften, — i
strömmar flyter hennes .ädla blod. Hon klagar
icke, hon beder; blott en gång, en gång öfver--
väldigades hon af smärtan, blott en gång ro-
pade hon högt: haf förbarmande, förbar-
mande med en czarinnas dotter!
SLUT.