ståren, äro lika slöa och oanvändbara som
de, hvilka förut blifvit begagnade för ena-
handa ändamål.
Eller hvad är det väl då, som den så kal-
lade parlamentarismen, såsom den i England
uppfattas,, har gjort, när den nu återigen i
så hög grad ådragit sig Svenska Tidningens
födömelse? Låtom oss ettögonblick tänka efter.
England förer i en aflägsen trakt:af vår
verldsdel ett krig, på hvars utgång tvenne
verldar stå i spänd väntan. Det har skickat dit
sina tappraste krigare och gjort oerhörda upp-
offringar för att förse dem med alla erforderliga
förnödenheter. Dessa krigare svika också icke
på något sätt det förtroende nationen satt till
eras tapperhet och mod. De segra i hvarje
slag, och äfven en fruktansvärd öfvermakt
förmår dem icke att vika. Men nu förlamas
deras armar, de komma icke ur fläcken. Och
hvad är orsaken? Hundratals vittacn säga,
att de duka under, icke för fiendens kulor
och bajonetter, utan för nöd och lidanden,
orsakade genom den. uslaste förvaltning, att
de midt under de oerhördaste ansträngningar
sakna mat, kläder, tak, öfver hufvudet och
läkarevård, att de lida mera af svält, törst,
köld och hjelplöshet, under det härjande
sjukdomar rasa i deras leder, än någonsin af
fiendens vapen; och det oaktadt omätliga för-
råder af alla slag längesed n äro från det ri-
ka moderlandet afskickade för att tillfreds-
ställa deras behof och ligga hopade i massor
uti krigshärens närmaste grannskap, men oåt-
komliga för de behöfvande af brist på om-
tanka hos de styrande.
Och när nu nationen fått sina ögon öpp-Å
nade för det förfärande elände hvarmed
hennes krigshär på Krim har att kämpa och
i hvilket bennes söner till tusental omkomma
af brist och vanvård, under det deremot den
krigshär, som blifvit utsänd till samma trakt
af hennes fordna rival och nuvarande bunds-
förvandt Frankrike, säges hafva allting fullt,
— hvad göra vä! då hennes representanter?
Låta de harmen och förbttringen öfver de
styrandes försumlighet och öfver nationalärans I
kränkning hänföra sig till någon grymhet, till
något öfveriladt steg? Allt hvad man hittills
vet är, att de beslutat nedsätta en särskild
komitå för att undersöka förhållandet, och att
detta beslut haft ministerens afgång till följd.
Och detta beslut skulle icke vara förnufts-
enligt? skulle endast vara fattadt för att
nationen måtte få tillfredsställa en fåkunnig
lystnad efter något offer för sin vrede deröf-
ver att lyckan har svikit hennes ministrar?
endast för att John Bull måtte få sin få-
finga tillfredsställd.? Detta beslut skulle med
ett ord berätuiga Svenska Tidningen att med
ett förnämt hånlöje se ned på det folk, som
,står på denna politiska ståndpunkin?!
Visserligen vore det vida beqvämare för
ministrar, generaler och kommisariat, om de
finge förspilla både menniskolif och omätliga
summor utan att vara underkastade någon un- .
dersökning rörande det sätt hvarpå de för-
valtat sina ansvarsfulla embeten. Och detta
vore väl kanhända i Svenska Tidningens ögon
mycket förnuftsenligt, detta vore kanhända
den politiska ståndpunkt hos en nation, som
denna tidning skulle anse förträfflig,. Vi
hafva också i vår egen -historia för åren 1808
och 1809 någon ledning för omdömet om för-
träffligheten af denna politiska ståndpunkt.
Hade Sverge vid nämde tid haft tryckfrihet
och parlamentarisk styrelse eller med andra
ord stått på den politiska ståndpunkt som
Svenska Tidningen så djupt afskyr, så hadel
troligen mycket då gått annorlunda, mycket
kanske äfven nu varit annorlunda. Och månne
sämre?
Ehuru beklagansvärda anledningarne till det
ifrågavarande engelska parlamentsbeslutet än
äro, finna vi för vår del uti sjelfva detta be-
slut i och för sig ännu i denna stund endast
anledning till tillfredsställelse. Ty ehuru ut-I
märkta många af den afgångna ministerens
medlemmar än varit, så har den dock uppen-
barligen saknat enighet inom sig; och man
torde icke misstaga sig, om man anser just
denna brist på enighet vara en af de förnäm-
sta orsakerna till det vankelmod och den oreda,
som hittills röjt sig i ledningen af krigets
förande å den engelska sidan. Åtskilliga tec-
ken häntyda derpå, att denna brist skall af-
hjelpas vid det nya kabinettets sammansättning.
Åtminstone kan det tagas för afgjordt,
att ingen ny minister skall våga att öf-
vertaga styrelsen under annat vilkor, än
att göra allt hvad den förmår för att först af-
bjelpa de öfverklagade bristerna i administra-
tionen och organisationen af engelska armån,
och att sedan med fullt allvar fortsätta kriget,
utan att uppehålla sig med spetsfundiga tolk-
ningar af några fredspunkter, hvilka synas
hafva blifvit uppställda endast och allenast för
att dermed förhala tiden och låta handlin-
gens kraft försvagas. Ur: denna synpunkt
torde jemväl den engelska ministerens fall
blifva af en stor europeisk betydelse och i
väsentlig mån fortskynda händelsernas utveck-
ling.
Öch ehuru vi äro långt ifrån att älska kri-
get, kunna vi icke annat än anse att under
nuvarande omständigheter, då kriget ändå vi-
sat sig vara nödvändigt i civilisationens eget
intresse, det just för vinnandet desto förr af
en önsklig fred är vida bättre, om det föres
med all den kraft å de allierades sida, hvaraf
de äro mäktiga, än om det föres med slapp-
het och tveksamhet.
Måhända skall England äfven vinna en an-
aan fördel genom den af parlamentet nu be-
slutade undersökningen. Vi mena, attengel-
ska natisnen måhända härigenom en gång
skall få sina ögon öppnade för rätta beskaf-