bosatt i skogsbygd visade att ehuru svårigheter onekligen möta vid första genomförandet af reformen, likasom vid hvarje öfvergång till ett bättre, dessa svårigheter dock just i skogsbygden äro mindre och lättare att undanrödja än på slätten, och att ett dvårstående vid det gamla skulle mer och mer leda till upphäfvande af all skilnad emellan skogsoch slättbygd, åtminstone så till vida som skogarne derigenom med en allt mera ökad fart skulle glesna och försvinna. Hrr Ehrenborg och Hedengren framhöllo hurusom skogarne ej skäligen böra och kunna anses såsom betesmarker, eller betet såsom skogens ändamål och skögen blott såsom ett bihang till åkerbruket; men att, om egaren ville använda dem till bete, det borde åligga honotå att i sitt eget intresse inhägna sin skog. I vårt klimat vore skogarnes bestånd för skydd samt byggnadsoch värme-materialier vida mer maktpåliggande än bibehållandet af det föga värda skogsbetet, och just för den fattigare befolkningen skulle mycket stegrade priser eller rent af brist på bränsle vara ett vida siörre ondt, än saknaden att få svältföda någon enda ko på skogsbete. Lagen fridlyser egendomen för menniskors åverkan; hvarföre ej äfven för kreaturs? Det arbete som genom ni vanligt användande af skogsbete går förloradt under vår korta sommar, särdeles under den tid som erfordras för rotfruktsodlingen, borde äfven tagas i beräkning vid afvägande för och emot. MHänvisade äfven på möjligheten att underlätta reformen genom öfverenskommelser för att skaffa de fattigare bete för sina få kreatur. Hr Cassel erinrade att skogsbetet äv är af så ringa värde att han, genom obetydligt arbete, efter afverkning och inhägnad af en ganska ringa areal kan erhålla mera bete än nu på vidsträckta marker. Hr Hedengren framställde förslag i samma riktning och visade att all önsklig varsamhet vore iakttagen i Rikets Ständers förslag och ingen brådstörtad reform att befara, när majoriteterna i hvarje kommun ega vitsord. — Å andra sidan — för det Stockholmska medelvägsförslaget — talade brukspatron Heykensköld, major v. Schantz, f. d. riksdagsmannen And: Pehrsson i Käfvesta, f. d. riksdagsmannen Lekberg, hvilka dock alla godkände grundsatsen i Rikets Ständers förslag samt endast önskade: uppskof och varsamhet för genomförandet. Vid votering antogs Rikets Ständers skrifvelse i stängselfrågan såsom ja-proposition och Stockholms läns hushållningssällskaps förvaltningsutskotts utlåtände såsom nej-proposition, och segrade ja med 56 (mot 20) röster. Ett af några ledaniöter, såsom nödfallsutväg och till förebyggande af ett befaradt marKolfiskt principbetänkande, tillämnadt öfvergångsförslag — att alla egare af småkreatur (svin, getter, får, gäss m. ms) skulle ovilkorligt ansvara för åverkan af dessa, men att nötkreaturens obegränsade frihet skulle få bero af flertalets i kommunen sympatier och beslut, der detta flertal äfven besute största jordvidden; och att; der nöt-friheten utsträcktes, tre gärdslet eller slaåher på stolpar skulle anses för laggild hägnad — Bbeköfde nu ej ens komma på tal. Sedan sällskapets ordförande (friherre H. Hamilton) och sekreterare (friherre G. DeGeer) afsagt sig sina Pefattningar, valdes till ordförande brukspatron Hedengren och till sekreterare komminister Asker. — Med avledning af den nya organisationen af hushällsgillen, hade sedan sistl. år beslut fattats om, i enlighet med denha organisation, förändrade stadgar, hvilka, förut delgifna, nu ytterligare föredrogos och definitift antogos. — Ett landtbruksmöte för länet utsattes till slutet af Juni och skulle hällas på Segersjö. Till bestyrelse för detta möte utsägos egaren af Segersjö brokspatron Montgomery-Cederbjelm, kaptenerna Coyet och Arman, bruksförvaltaren Nyberg och iospektor Mattson. Til priser och premier anslogos ur sällskapets kassa 100 rdr bko; resten skulle fyllas genom enskilda frivilliga bidrag. — För sällskapets ledamöter gafs tillkänna att beställning af äkta Peruvianskt guano besörjdes, om reqvisitioner förse medlet af Februari insändas till brukspatron Hedengren. — T:ll erhällande af patriotiska sällskapets medalj skulle föreslås en skogvaktare på Segersjösamt torparen Anders Jönsson på Wista egor. — Arrhenii och Bergelins tidskrifter anmältes. En af ingeniör Wetter ström upprättad och inlemnad beskrifning och karta öfver Tångeråsa socken öfverlemnades till: förvaltningsutskottets granskning. — Till inköp af böcker för året anslogs den lilla summan af 100 rdr bko. — TIuvaldes en mängd nya ledamöter. — Se der en kort öfversigt af sällskapets förhandlingar för dagen, så vidt jag nu kan minnas dem. Dock, jag bör icke glömma den ganska intressanta ärsberättelse som vid tillfället upplästes. Om mitt bref ej redan växt tlll alltför stora dimensioner, skulle jag försökt att derur meddela nägra data. Men jag hoppas få tillfälle dertill i något följande nummer. Berättelsen kan väl förtjena sin egen artikel. Till slut-skulle jag väl nämna nägot om marknadspriserna; men dessa kunna knappt sägas vara bestämda. Srdeles har uppgörandet af tackjernspriser i är mött ovanliga svårigheter. Säljarnes anspråk voro stegrade, i förhåliande till bekanta under förliden höst betingade högre stängjernspriser; men köparne deremot böllo sig tillbaka i anseende till dels befintliga inventarier, som under sist!. ärs vattenbrist vid bruken ej kunnat tillgodogöras, dels osäkerhet om blifvande stångjernspriser, hvilka för närvarande åtminstone ej äro i stigande. Under sådana förhållandena skedde endast få betydligare slut. De största poster jag hört uppgifvas: äro 10,000 sk Stora Kopparbergs tackjern (hvaraf 4000 sk för Motsla verk stad) att levereras i Arboga a 8 rdr 16 sk. blo. Naågra poster Linds jern hafva slutåts på Askersund å 9 rår 16 sk. bko. Smärre poster Kopparbergsoch äfven, fast ännu mindre partier, Nors jern bafsa siutats till 8 rdr 24 sk. bko på Örebro. Vid auktionen på kronans tackoch persedel-jern, uppsagdt att levereras in natura, betaltes Carlskogajernet med 9 rår k 8 sk., Grythyttejernet med 6 rår 40 sk. samt Stora Kopparbergs med 6 rdr 12 sk. bko pr sk. — Af flera kunniga och för bergshandteringen nitiska män gjordes den reflexion, att stängjernstillverkarne på denna marknad ganska duktigt arbetat ifrarne för fri tackjernsexport i händerna; och anmärkningen har onekligen sin ganska goda grund. Ena mot billig tall medgifven export af tackjern skulle otvifvelaktixgt leda till jemnäre priser och bättre tillverkning, samt höja helg vår jernhandtering och framkalla associationer för ändamälsenligare och mera ekonomiskt bedrifvande af flera näringens grenar. Det är en sanning att en och annan nu mera sofvande än vakande stångjernstillverkare skulle blifva nägot uppskakad ur sin slummer; men om detta också skulle anses vara nigot obeqvämt för honom, så skulle det dock otvifvelsktigt lända till landets och jernbandteringens båtnad. Det allmännaste priset ä räg är 15 rdr rgs på Örebre, ehuru enstaka smärre poster till dettå pris lärs sälts äfven på Nora. Sä väl köpare som säljare hade allmänt väntat att Hindersmessopriset skulle blifva 15 rår 24 sk. på Örebro. Det nu slutade lägre priset har sin grund kanske mest i den hastiga återhållsamhet som förut ifriga spekulanter nu visat, till följe af de förmenta briljanta utsigterna för en snar fred. — På St. Kopparberget har råg slutats till 16 rdr 24 sk. — Korn, i hvilket sädesslag omsättringer här är jemförelsevis obetydlig, har slutats till 13 å 14 rår, allt efter qvalite. — Det temligen sällsynta förhällande lärer i år inträffat att, från östra Nerike, bc poster råg slutats på Norrköping till 16 rdr 24 sk. Marknaden har aflupit särdeles fredligt och stilla. Väl bafva ett par rån varit omtalte i tryck, men i verkligheten vet man ej om nägra, utan bar ryktet derom uppkommit genom de förmente ränades sansl5sa rustillstånd. Så hade en, som klagade öfver att häst med åkdon och allt blifvit honom frånröfvadt, helt beskedligt lagt sig att sofva, eller fallit sofvande i mark, och hästen, som funnit väntan för lång, hade under tiden med lasset begifvit sig något stvcke åt