bosatt i skogsbygd visade att ehuru svårigheter onek-
ligen möta vid första genomförandet af reformen,
likasom vid hvarje öfvergång till ett bättre, dessa
svårigheter dock just i skogsbygden äro mindre och
lättare att undanrödja än på slätten, och att ett
dvårstående vid det gamla skulle mer och mer leda
till upphäfvande af all skilnad emellan skogs- och
slättbygd, åtminstone så till vida som skogarne deri-
genom med en allt mera ökad fart skulle glesna och
försvinna. Hrr Ehrenborg och Hedengren framhöllo
hurusom skogarne ej skäligen böra och kunna anses
såsom betesmarker, eller betet såsom skogens ända-
mål och skögen blott såsom ett bihang till åkerbru-
ket; men att, om egaren ville använda dem till bete,
det borde åligga honotå att i sitt eget intresse in-
hägna sin skog. I vårt klimat vore skogarnes bestånd
för skydd samt byggnads- och värme-materialier vida
mer maktpåliggande än bibehållandet af det föga
värda skogsbetet, och just för den fattigare befolk-
ningen skulle mycket stegrade priser eller rent af
brist på bränsle vara ett vida siörre ondt, än sak-
naden att få svältföda någon enda ko på skogsbete.
Lagen fridlyser egendomen för menniskors åverkan;
hvarföre ej äfven för kreaturs? Det arbete som ge-
nom ni vanligt användande af skogsbete går förlo-
radt under vår korta sommar, särdeles under den tid
som erfordras för rotfruktsodlingen, borde äfven tagas
i beräkning vid afvägande för och emot. MHänvisade
äfven på möjligheten att underlätta reformen genom
öfverenskommelser för att skaffa de fattigare bete för
sina få kreatur. Hr Cassel erinrade att skogsbetet
äv är af så ringa värde att han, genom obetydligt
arbete, efter afverkning och inhägnad af en ganska
ringa areal kan erhålla mera bete än nu på vid-
sträckta marker. Hr Hedengren framställde förslag
i samma riktning och visade att all önsklig varsam-
het vore iakttagen i Rikets Ständers förslag och in-
gen brådstörtad reform att befara, när majoriteterna
i hvarje kommun ega vitsord. — Å andra sidan —
för det Stockholmska medelvägsförslaget — talade
brukspatron Heykensköld, major v. Schantz, f. d.
riksdagsmannen And: Pehrsson i Käfvesta, f. d. riks-
dagsmannen Lekberg, hvilka dock alla godkände
grundsatsen i Rikets Ständers förslag samt endast
önskade: uppskof och varsamhet för genomförandet.
Vid votering antogs Rikets Ständers skrifvelse i
stängselfrågan såsom ja-proposition och Stockholms
läns hushållningssällskaps förvaltningsutskotts utlå-
tände såsom nej-proposition, och segrade ja med 56
(mot 20) röster. Ett af några ledaniöter, såsom nöd-
fallsutväg och till förebyggande af ett befaradt mar-
Kolfiskt principbetänkande, tillämnadt öfvergångsför-
slag — att alla egare af småkreatur (svin, getter,
får, gäss m. ms) skulle ovilkorligt ansvara för åverkan
af dessa, men att nötkreaturens obegränsade frihet
skulle få bero af flertalets i kommunen sympatier
och beslut, der detta flertal äfven besute största jord-
vidden; och att; der nöt-friheten utsträcktes, tre gärds-
let eller slaåher på stolpar skulle anses för laggild
hägnad — Bbeköfde nu ej ens komma på tal.
Sedan sällskapets ordförande (friherre H. Hamilton)
och sekreterare (friherre G. DeGeer) afsagt sig sina
Pefattningar, valdes till ordförande brukspatron He-
dengren och till sekreterare komminister Asker. —
Med avledning af den nya organisationen af hushälls-
gillen, hade sedan sistl. år beslut fattats om, i enlig-
het med denha organisation, förändrade stadgar, hvil-
ka, förut delgifna, nu ytterligare föredrogos och de-
finitift antogos. — Ett landtbruksmöte för länet ut-
sattes till slutet af Juni och skulle hällas på Seger-
sjö. Till bestyrelse för detta möte utsägos egaren af
Segersjö brokspatron Montgomery-Cederbjelm, kapte-
nerna Coyet och Arman, bruksförvaltaren Nyberg och
iospektor Mattson. Til priser och premier anslogos
ur sällskapets kassa 100 rdr bko; resten skulle fyllas
genom enskilda frivilliga bidrag. — För sällskapets
ledamöter gafs tillkänna att beställning af äkta Peru-
vianskt guano besörjdes, om reqvisitioner förse medlet
af Februari insändas till brukspatron Hedengren. —
T:ll erhällande af patriotiska sällskapets medalj skulle
föreslås en skogvaktare på Segersjösamt torparen An-
ders Jönsson på Wista egor. — Arrhenii och Berge-
lins tidskrifter anmältes. En af ingeniör Wetter
ström upprättad och inlemnad beskrifning och karta
öfver Tångeråsa socken öfverlemnades till: förvaltnings-
utskottets granskning. — Till inköp af böcker för året
anslogs den lilla summan af 100 rdr bko. — TIuval-
des en mängd nya ledamöter. — Se der en kort öf-
versigt af sällskapets förhandlingar för dagen, så vidt
jag nu kan minnas dem.
Dock, jag bör icke glömma den ganska intressanta
ärsberättelse som vid tillfället upplästes. Om mitt
bref ej redan växt tlll alltför stora dimensioner, skulle
jag försökt att derur meddela nägra data. Men jag
hoppas få tillfälle dertill i något följande nummer.
Berättelsen kan väl förtjena sin egen artikel.
Till slut-skulle jag väl nämna nägot om marknads-
priserna; men dessa kunna knappt sägas vara bestäm-
da. Srdeles har uppgörandet af tackjernspriser i är
mött ovanliga svårigheter. Säljarnes anspråk voro
stegrade, i förhåliande till bekanta under förliden
höst betingade högre stängjernspriser; men köparne
deremot böllo sig tillbaka i anseende till dels befint-
liga inventarier, som under sist!. ärs vattenbrist vid
bruken ej kunnat tillgodogöras, dels osäkerhet om
blifvande stångjernspriser, hvilka för närvarande åt-
minstone ej äro i stigande. Under sådana förhållan-
dena skedde endast få betydligare slut. De största
poster jag hört uppgifvas: äro 10,000 sk Stora Kop-
parbergs tackjern (hvaraf 4000 sk för Motsla verk
stad) att levereras i Arboga a 8 rdr 16 sk. blo. Naå-
gra poster Linds jern hafva slutåts på Askersund å
9 rår 16 sk. bko. Smärre poster Kopparbergs- och
äfven, fast ännu mindre partier, Nors jern bafsa siu-
tats till 8 rdr 24 sk. bko på Örebro. Vid auktionen
på kronans tack- och persedel-jern, uppsagdt att leve-
reras in natura, betaltes Carlskogajernet med 9 rår k
8 sk., Grythyttejernet med 6 rår 40 sk. samt Stora
Kopparbergs med 6 rdr 12 sk. bko pr sk. — Af
flera kunniga och för bergshandteringen nitiska män
gjordes den reflexion, att stängjernstillverkarne på
denna marknad ganska duktigt arbetat ifrarne för fri
tackjernsexport i händerna; och anmärkningen har
onekligen sin ganska goda grund. Ena mot billig tall
medgifven export af tackjern skulle otvifvelaktixgt leda
till jemnäre priser och bättre tillverkning, samt höja
helg vår jernhandtering och framkalla associationer
för ändamälsenligare och mera ekonomiskt bedrifvande
af flera näringens grenar. Det är en sanning att en
och annan nu mera sofvande än vakande stångjerns-
tillverkare skulle blifva nägot uppskakad ur sin slum-
mer; men om detta också skulle anses vara nigot
obeqvämt för honom, så skulle det dock otvifvelsk-
tigt lända till landets och jernbandteringens båtnad.
Det allmännaste priset ä räg är 15 rdr rgs på Öre-
bre, ehuru enstaka smärre poster till dettå pris lärs
sälts äfven på Nora. Sä väl köpare som säljare hade
allmänt väntat att Hindersmessopriset skulle blifva 15
rår 24 sk. på Örebro. Det nu slutade lägre priset
har sin grund kanske mest i den hastiga återhåll-
samhet som förut ifriga spekulanter nu visat, till
följe af de förmenta briljanta utsigterna för en snar
fred. — På St. Kopparberget har råg slutats till 16
rdr 24 sk. — Korn, i hvilket sädesslag omsättringer
här är jemförelsevis obetydlig, har slutats till 13 å
14 rår, allt efter qvalite. — Det temligen sällsynta
förhällande lärer i år inträffat att, från östra Nerike,
bc poster råg slutats på Norrköping till 16 rdr
24 sk.
Marknaden har aflupit särdeles fredligt och stilla.
Väl bafva ett par rån varit omtalte i tryck, men i
verkligheten vet man ej om nägra, utan bar ryktet
derom uppkommit genom de förmente ränades sans-
l5sa rustillstånd. Så hade en, som klagade öfver att
häst med åkdon och allt blifvit honom frånröfvadt,
helt beskedligt lagt sig att sofva, eller fallit sofvande
i mark, och hästen, som funnit väntan för lång, hade
under tiden med lasset begifvit sig något stvcke åt