RA TOR RR Ae EE EDI KR IHRAENOTGS BR
med denna sak och vidtaga nödiga åtgärder för al
utvälja en öfverbefälhafvare för förbundets militär
makt; medan de särskilda staterna träffa nödiga mät
och steg för att utrusta trupperna för krig och ställ
dem till: den blifvande öfverfältherrens förfogande.
Ni torde meddela dessa instruktioner, äfvensom d
desamma - medföljande handlingar, ät hofvet oc
anmoda det att delgifva oss de beslut till hvilka dett
meddelande kan föranleda, äfvensom de instruktio
ner detsamma kan vara benäget att utfärda för si
.. representant i Frankfurt, på det samverkan må eg:
...rum vid utöfvandet af den vigtiga pligt, som organer
för hela Tysklands vilja har att uppfylla.
Emottag 0: s: V. Buol.
2. Preussisk depesch till Wien.
Berlin d. 5 Janvari.
Ers excellens finner i bilagan en afskrift af ett d.
24 förliden månad och till grefve Esterhazy stäld
meddelande, förmedelst hvilket kejserliga österrikiske
kabinettet närmare betecknar de militäriska åtgärde;
som enligt dess åsigt på grund af fördraget af der
20 April och tilläggsartikeln af den 26 November
förlidet år böra vidtagas, såväl från Preussens sida
som af de öfriga förbundsregeringarne. Grefve Buol
anmärker ganska riktigt att det. ankommer på ati
fastställa -de-kontraberande parternas öfverensstäm-
melse om det inträffade behofvet, hvarpå de å preus-
siska sidan -eventielt ingångna militäriska förplig-
telsernas trädande i verksamhet beror. Hans Maj:t
Konungen har, som eders exc. lätt skall finna, frär
denna ståndpunkt städse egnat en oafbruten uppmärk-
samhet åt utvecklingen af förhällandena, och långt
förr än denna angelägenhet på det sätt som skedde i
depeschen af den 24 Dec. sistlidet är, var bragt å
bane, samvetsgrannt pröfvat de förpligtelser hvilkas
uppfyllande äligger högstdensamme. Jag kan icke
anse det vara min uppgift att här närmare ingå på
de anordningar som Hans Maj:t Konungen, med af-
seende på sitt lands och sitt folks intressen, men också
med fortfarande uppmärksamhet på tidens allvar, vid-
tagit, för att utan buller försäkra sin här om att vars
mera beredd för kriget och hastigt kunna utveckla
sin styrka. Härigenom är vunnet att större truppkå-
rer inom synnerligen korta terminer kunna göras slag-
färdiga, än de som eventuelt bestämmas af konven-
tionen af den 20 April, och vi skulle tro oss: tilloch-
med härigenom kunna någorlunda lugna grefve Buo
i afseende på det af honom befarade kraftiga anfal-
let af ryska krigsmakten på den österrikiska kejsar-
staten; om vi kunde dela den åsigten,.att-från ryske
sidan nägot angrepp är afsedt.
Men vi. skulle tvingas göra våld på vår öfvertygel-
se, för att efter opärtisk pröfning af sakernas all-
männa ställning: komma till det resultatet- att Ryss-
land, om det icke angripes, å sin sida-skall öivergå
till-offensiven. Mer än en gång har jag varit i tills
fölle att gifva e. ex. i uppdrag förtroliga medde-
landen åt: det. kejserliga österrikiska hofvet, hvilka
enligt vär. åsigt på det bestämdaste vederlade detta
antagande. . Också. äro våra underrättelser om de ry-
ska trupprörelserna ingalunda af. den: art, att dekun-
na rättfärdiga de antydda farhågorna. . Jag lägger
så mycket mera vigt på att uttala detta här; som ep
del af pressen tyckes hafva gjort till sin-uppgift att
i detta fall vilseleda den allmänna opinionen. I sjelfva
verket är den ställning, som Ryssland på sednaste
tiden intagit till de sträfvanden som gått ut på att
inleda- fredsunderhandlingar, af den art, att dettorde
blifva svårt för ett opartiskt bedömmande, att deri
förbise en uppriktig önskan att komma öfverens.
Ryssland har utan förbehåll -antagit de fyra punk-
terna; så som de blifvit detsamma föreslagna. Det
hade icke blott ej återtagit detta antagande efter af-
slutandet af fördraget den 2 Dec. utan gesom med-
delande af vidsträckta fullmåkter åt furst Gortscha-
koft ådagalagt att det är beredt till fred. Hans ma-
jestät konungen har det tillfredsställande medvetandet
att städse bafva i Petersburg gjort gällande sitt aller-
högsta personliga och diplomatiska inflytande i den
syftning att det kejserliga ryska kabinettet måtte
förklara sig beredt till förhandlingar på grund af de
fyra punkterna, ehuru denna bas för freden sträcker
sig vtom det gemensamma mäl som föresväfvade de
båda kontraherande makterna vid afslutandet afför-
draget d. 20 April. Redan haren förtroligförhandling
egt rum för att närmare bestämma de fyra punkterna.
Vi känna icke resultatet deraf, men just emedan vi
seke känna det, och så länge vi icke känna det, anse
vi det för en bjudande pligt -att läta de-enkla och i
och för sig otvifvelaktiga bestämmelserna i fördraget
vara vårt ovilkorliga rättesnöre, att hålla kretsen af
våra förbindelser fri från hvarje utvidgning, som icke
fullkomligt klart kan öfverses, och synnerligen i fräga
om militäriska prestationer, så till vida- som de be-
tecknas för oss säsom förpligtelser, förblifva strängt
stående vid den ledande grundtanken i Aprilfördra-
get, som äfven vid slutet af den mibtäriska konven
tionen funnit sitt uttryck och betecknar ändamålet
med den ömsesidiga hjelpen vara afvärjandet af ev:
angrepp. Sjelfva de förpligtelser som Preussen åtagit
sig genom tilläggsartikeln af den 26 Nov. förlidna
året, ehuru: med uppsåt utgående öfver Aprilfördra-
gets grundtanke, bibehålla denna defensiva karakter.
De äro dessutom oskiljaktigt förbundna med förut-
sättningen af gemensamma bemödanden för att göre
de fyra punkterna gällande. Atten sådan gemen-
samhet icke-eger rum så länge icke Preussen delts-
ger i bestämmandet af dessa punkier och gör sitt in-
flytande på desamma gällande, är klart. Men berät-
tigandet till detta deltagande, sä till vida som de:
har afseende på bestämmelser som, om än under
alltjemt uttalad afsigt att upprätthålla den europeisk:
jemnvigten, tyckas skola ombilda Europas folkrättlige
förhållanden och modifiera fördrag, som äfven Preus-
gen undertecknat, detta berittigande härleder Preus-
sen icke frän deltagandet i den ena eller andra sti-
pulationen rörande den orientaliska förvecklingen,
utan från sin egenskap af europeisk stormakt, som i
kraft af sin egen välförvärfvade rätt deltagit i af-
slutandet af de fördrag, som hafva reglerat Europas
gllmänna rättstillstånd. Att hans maj:t konangen
orubbligt skall fasthålla denna uppfattning och icke
sky tillbaka för offer och faror, som hans trogna folk
med bepröfvad hängifvenhet och den sanna patriotis-
mens hela kraft och ihärdighet skall dela, för att göra
dem gällande, det behöfver väl knappast försäkras.
Minst behöfves sådant för konungens höge frände och
allierade, H. M. kejsar Frans Josef. Men det be-
höfves icke heller hos de andra makternas suverä-
ner och ledande statsmän. Äfven hos dem påräknar
Preussen, i trots af alla enskilda skiljaktigheter i åsig-
ter och intressen, med tillförsigt ett riktigt bedöm-
mende af sina anspråk och är beredt att på under-
handlingens och öfverenskommelsens väg bringa dem
till erkännande.
Af förestående anmärkningar rörande de grund-
satser, som äro ledande för H. M. konungen i af
seende på hans egen militäriska hällning, skall ers.
exc. lätt finna, att allerhögstdensamme äfven anser
att det för närvarande icke är nödvändigt atttaga ett
initiativ inom förbundsförsamlingen med afseende på
de enskilda kontingenternas försättande i beredskap
för kriget. Omförmöälandet af det utkast, som af oss
och Österrike rekommenderades åt förbundsförsamlin-
gen till grundval, har blifvit uttryckligen qvar sävaäl
i utskottsförslaget som i det dermed öfverensstäm-
mande förbundsbeslutet af den 9 November, och Preus-
sen tror sig vara skyldigt med hänseende till sina
öfriga tyska allierade att icke formligen återkomma
till denna framställning oeh derigenom gå militär-
kommissionens arbeten i förväg, Deremot förstås al
sig sjelf, att det kungliga militsrombudet . städse är
försedt med nödiga instruktioner, för at främja mi-
litsrkommissionens verksambet i enlighet med för-
bund .-krigsförfattnibgen oeh hjelpa till att bringa
denna verksamhet på lämpligt sätt till slut.
På denna af förbundsförfattningen bestämda väg
skola sedan äfven de betänkligheter, som påtränga
sig oss, hvad vi ej vilja förtiga, emot österrikiska ka-
binettets förslager, sådana de äro angifoa i depeschen
Pr RT RA EE TÖRESOER 1 Sr SR JESSE. AS