RA TOR RR Ae EE EDI KR IHRAENOTGS BR med denna sak och vidtaga nödiga åtgärder för al utvälja en öfverbefälhafvare för förbundets militär makt; medan de särskilda staterna träffa nödiga mät och steg för att utrusta trupperna för krig och ställ dem till: den blifvande öfverfältherrens förfogande. Ni torde meddela dessa instruktioner, äfvensom d desamma medföljande handlingar, ät hofvet oc anmoda det att delgifva oss de beslut till hvilka dett meddelande kan föranleda, äfvensom de instruktio ner detsamma kan vara benäget att utfärda för si .. representant i Frankfurt, på det samverkan må eg: ...rum vid utöfvandet af den vigtiga pligt, som organer för hela Tysklands vilja har att uppfylla. Emottag 0: s: V. Buol. 2. Preussisk depesch till Wien. Berlin d. 5 Janvari. Ers excellens finner i bilagan en afskrift af ett d. 24 förliden månad och till grefve Esterhazy stäld meddelande, förmedelst hvilket kejserliga österrikiske kabinettet närmare betecknar de militäriska åtgärde; som enligt dess åsigt på grund af fördraget af der 20 April och tilläggsartikeln af den 26 November förlidet år böra vidtagas, såväl från Preussens sida som af de öfriga förbundsregeringarne. Grefve Buol anmärker ganska riktigt att det. ankommer på ati fastställa -de-kontraberande parternas öfverensstämmelse om det inträffade behofvet, hvarpå de å preussiska sidan -eventielt ingångna militäriska förpligtelsernas trädande i verksamhet beror. Hans Maj:t Konungen har, som eders exc. lätt skall finna, frär denna ståndpunkt städse egnat en oafbruten uppmärksamhet åt utvecklingen af förhällandena, och långt förr än denna angelägenhet på det sätt som skedde i depeschen af den 24 Dec. sistlidet är, var bragt å bane, samvetsgrannt pröfvat de förpligtelser hvilkas uppfyllande äligger högstdensamme. Jag kan icke anse det vara min uppgift att här närmare ingå på de anordningar som Hans Maj:t Konungen, med afseende på sitt lands och sitt folks intressen, men också med fortfarande uppmärksamhet på tidens allvar, vidtagit, för att utan buller försäkra sin här om att vars mera beredd för kriget och hastigt kunna utveckla sin styrka. Härigenom är vunnet att större truppkårer inom synnerligen korta terminer kunna göras slagfärdiga, än de som eventuelt bestämmas af konventionen af den 20 April, och vi skulle tro oss: tillochmed härigenom kunna någorlunda lugna grefve Buo i afseende på det af honom befarade kraftiga anfallet af ryska krigsmakten på den österrikiska kejsarstaten; om vi kunde dela den åsigten,.att-från ryske sidan nägot angrepp är afsedt. Men vi. skulle tvingas göra våld på vår öfvertygelse, för att efter opärtisk pröfning af sakernas allmänna ställning: komma till det resultatetatt Ryssland, om det icke angripes, å sin sida-skall öivergå till-offensiven. Mer än en gång har jag varit i tills fölle att gifva e. ex. i uppdrag förtroliga meddelanden åt: det. kejserliga österrikiska hofvet, hvilka enligt vär. åsigt på det bestämdaste vederlade detta antagande. . Också. äro våra underrättelser om de ryska trupprörelserna ingalunda af. den: art, att dekunna rättfärdiga de antydda farhågorna. . Jag lägger så mycket mera vigt på att uttala detta här; som ep del af pressen tyckes hafva gjort till sin-uppgift att i detta fall vilseleda den allmänna opinionen. I sjelfva verket är den ställning, som Ryssland på sednaste tiden intagit till de sträfvanden som gått ut på att inledafredsunderhandlingar, af den art, att dettorde blifva svårt för ett opartiskt bedömmande, att deri förbise en uppriktig önskan att komma öfverens. Ryssland har utan förbehåll -antagit de fyra punkterna; så som de blifvit detsamma föreslagna. Det hade icke blott ej återtagit detta antagande efter afslutandet af fördraget den 2 Dec. utan gesom meddelande af vidsträckta fullmåkter åt furst Gortschakoft ådagalagt att det är beredt till fred. Hans majestät konungen har det tillfredsställande medvetandet att städse bafva i Petersburg gjort gällande sitt allerhögsta personliga och diplomatiska inflytande i den syftning att det kejserliga ryska kabinettet måtte förklara sig beredt till förhandlingar på grund af de fyra punkterna, ehuru denna bas för freden sträcker sig vtom det gemensamma mäl som föresväfvade de båda kontraherande makterna vid afslutandet affördraget d. 20 April. Redan haren förtroligförhandling egt rum för att närmare bestämma de fyra punkterna. Vi känna icke resultatet deraf, men just emedan vi seke känna det, och så länge vi icke känna det, anse vi det för en bjudande pligt -att läta de-enkla och i och för sig otvifvelaktiga bestämmelserna i fördraget vara vårt ovilkorliga rättesnöre, att hålla kretsen af våra förbindelser fri från hvarje utvidgning, som icke fullkomligt klart kan öfverses, och synnerligen i fräga om militäriska prestationer, så till vidasom de betecknas för oss säsom förpligtelser, förblifva strängt stående vid den ledande grundtanken i Aprilfördraget, som äfven vid slutet af den mibtäriska konven tionen funnit sitt uttryck och betecknar ändamålet med den ömsesidiga hjelpen vara afvärjandet af ev: angrepp. Sjelfva de förpligtelser som Preussen åtagit sig genom tilläggsartikeln af den 26 Nov. förlidna året, ehuru: med uppsåt utgående öfver Aprilfördragets grundtanke, bibehålla denna defensiva karakter. De äro dessutom oskiljaktigt förbundna med förutsättningen af gemensamma bemödanden för att göre de fyra punkterna gällande. Atten sådan gemensamhet icke-eger rum så länge icke Preussen deltsger i bestämmandet af dessa punkier och gör sitt inflytande på desamma gällande, är klart. Men berättigandet till detta deltagande, sä till vida som de: har afseende på bestämmelser som, om än under alltjemt uttalad afsigt att upprätthålla den europeisk: jemnvigten, tyckas skola ombilda Europas folkrättlige förhållanden och modifiera fördrag, som äfven Preusgen undertecknat, detta berittigande härleder Preussen icke frän deltagandet i den ena eller andra stipulationen rörande den orientaliska förvecklingen, utan från sin egenskap af europeisk stormakt, som i kraft af sin egen välförvärfvade rätt deltagit i afslutandet af de fördrag, som hafva reglerat Europas gllmänna rättstillstånd. Att hans maj:t konangen orubbligt skall fasthålla denna uppfattning och icke sky tillbaka för offer och faror, som hans trogna folk med bepröfvad hängifvenhet och den sanna patriotismens hela kraft och ihärdighet skall dela, för att göra dem gällande, det behöfver väl knappast försäkras. Minst behöfves sådant för konungens höge frände och allierade, H. M. kejsar Frans Josef. Men det behöfves icke heller hos de andra makternas suveräner och ledande statsmän. Äfven hos dem påräknar Preussen, i trots af alla enskilda skiljaktigheter i åsigter och intressen, med tillförsigt ett riktigt bedömmende af sina anspråk och är beredt att på underhandlingens och öfverenskommelsens väg bringa dem till erkännande. Af förestående anmärkningar rörande de grundsatser, som äro ledande för H. M. konungen i af seende på hans egen militäriska hällning, skall ers. exc. lätt finna, att allerhögstdensamme äfven anser att det för närvarande icke är nödvändigt atttaga ett initiativ inom förbundsförsamlingen med afseende på de enskilda kontingenternas försättande i beredskap för kriget. Omförmöälandet af det utkast, som af oss och Österrike rekommenderades åt förbundsförsamlingen till grundval, har blifvit uttryckligen qvar sävaäl i utskottsförslaget som i det dermed öfverensstämmande förbundsbeslutet af den 9 November, och Preussen tror sig vara skyldigt med hänseende till sina öfriga tyska allierade att icke formligen återkomma till denna framställning oeh derigenom gå militärkommissionens arbeten i förväg, Deremot förstås al sig sjelf, att det kungliga militsrombudet . städse är försedt med nödiga instruktioner, för at främja militsrkommissionens verksambet i enlighet med förbund .-krigsförfattnibgen oeh hjelpa till att bringa denna verksamhet på lämpligt sätt till slut. På denna af förbundsförfattningen bestämda väg skola sedan äfven de betänkligheter, som påtränga sig oss, hvad vi ej vilja förtiga, emot österrikiska kabinettets förslager, sådana de äro angifoa i depeschen Pr RT RA EE TÖRESOER 1 Sr SR JESSE. AS