Fer
LITTERATUR.
1854 års riksmöte, med dess handlingar och
handlande personer, tecknadt af tvenne riks-
dagsfullmäktige. Andra delvis omarbetade
och tillökta upplagan. Upsala, Wahlström
C. 1855.
Vi nämnde, kort före riksdagens slut då
första upplagan utkom, med några ord om
dess innehåll, såsom en ur moderat liberal
synpunkt affattad öfversigt af de vigtigaste
frågor som under riksdagen blifvit afgjorda,
och såsom en godlynt, stundom rätt pikant,
mönstring af dess verkande krafter. Den
lilla boken fick en särdeles liflig afsättning
och var inom kort tid försvunnen ur bok-
handeln, då hvarje riksdagsman väl i första
rummet ville tillegna sig den lilla kröni-
kan öfver händelser, af hvilka han va-
rit i mer eller mindre grad en pars magna,
och på köpet erhålla ett stycke porträtt af
sig, mer eller mindre troget, att visa för sina
hemmavarande. Den nya upplagan har efter
riksdagens afslutande blifvit underkastad en
ej. obetydlig omarbetning och utvidgning, i
det författarne redogjort för den slutliga be-
handlingen af alla större frågor som vid för-
sta upplagans utgifvande ännu voro oafgjorda.
Således finna vi en ganska omfattande öf-
versigt af bevillningsfrågornas behandling,
särdeles af tulltazan, hvari med rätta anmär-
kes att Ständerna vid denna riksdag tagit ett
stort steg framåt genom beslutet om de di-
rekta förbudens upphäfvande, hvaremot såsom
en ensidighet deri beklagas att tullafgif-
terna. på lifsmedel och åtskilliga förnödenhe-
ter för det dagliga lifvet blifvit så högt satta,
att de måste tryckande drabba de mindre be-
medlade arbetande samhällsklasserna. Afven-
ledes finna vi i denna nya upplaga tillagdien
slutreflexion öfver konstitutionsutskottets,! i
jemförelse med dess öfriga mera positiva
åligganden, alltför mycket förbisedda grån-
skande verksamhet, hvilken vi här intaga:
Slutligen böra vi ej heller förbigå riksdagens, ät-
minstone utur högre politiska och moraliska synpunk-
ter, vigtigaste angelägenhet: konst. utskottets gransk-
ning af styrelseätgärderna. Hitintills har denna
granskning varit helt och hället illusorisk, och de få
anmärkningar, som någon gäng, kanske mest för
syns. skull, blifvit af utskottet framställda till stän-
derna, hafva varit isolerade, utan allt: sammanhang
och derigenora utan all vigt. För första gången
sedan 1809, har granskningen nu sträckt sig till det
hela af styrelsesystemet och ide grundsatser som uti
förvaltningen uppenbarat sig, hvilket tvifvelsutan ock
är grundlagens mening; och de särskilta åtgärderha,
hvilka framhällits såsom anmärkningsvärda, hafva.
anförts endast säsom bevis på de ledande principerha,
säsom prof på det herrskande systemet. Förtjensten
härutaf tillhörer visserligen odeladt och uteslutande
borgare- och bondeständens ledamöter i utskottet, då
adelns och presternas deremot iäflat i underdånigt hit
att hålla ågranskningen tillbaka och undertrycka an-
märkningarne ; men resultatet, det stora resultatet är
ändå icke desto mindre gifvet: att ministeriella ansva-
righeten, om icke redan är, dock är på vägen att
blifva en sanning i Sverge; och fortsätter konstitu-
tionsutskottet vid nästa riksdag, hyad under den nyss
slutade - blifvit passionsfritt och opartiskt med allvar
och tillika med moderation begyndt, så skola säker-
ligen de mest nyttiga och välgörande följder derutaf
för fåderneslandet uppstå. - Ty värr bar det kommit
så längt, att nästan hvar och en ansett sig qvalifi-
cerad för taburetten; huru litet han än må hafva
varit utrustad med den karaktersfasthet och de stats-
mannaegenskaper i öfrigt, som kunnat göra honom
vuxen och värdig rådgifvarekallet; — detta har va-
rit Verkan utaf konstitutionsutskottetsuteblifna gransk-
ting, och att, säsomföljd deraf; oppositionen inom
pressen äfven saknat allt stöd ifrån representationen
En god början till rättelsö af detta oskick är nu
ziord, och sannolikt torde framtiden i detta afseende
föra Oss in på en lyckligare och tryggare bana.
Det torde öfven roa läsaren att se några
prof på karakteristikerna öfver de handlande
personligheterna. Se här hvad som säges om de
tre rådgifvarney- representerande det ministeri-
ella partiet inom riddarhuset:
Friherre Palmstjerna. Säsom talare är denne för-
ste lord af skattkammaren lika litet lycklig nu som
då han i det framätskridande, med jubel helsade
systemets dagar uppträdde i oppositionens leder. Hans
korta, afbrutna, kommandoord liknande satser skulle,
dm de uttalades af andra läppar än en ministers,
vinna föga afseende. Att emellert:d friherre Palm-
stjerna nägongäng då det erfordras, äfven förmär
gifva sina af ett klart förstånd mognade kunskaper ett
adetvat uttryck, visar,hans uttryck i skatteförenk-
lingsfrågan den 10 Augusti.
Grefve-Mörner; delande sin förenämnde, embets-
broders politiska åsigter, eger en större förmäga att
uttrycka.dem, ehuru, den klagande ton, som är denne
talare egen, ej rätt väl synes lämpa sig för hans
höga ständpunkt, snarare måhända för motståndarnes ,