— —— — (Från Aftonbladets korrespondent.) Köpenhamn den 6 Jan. Det nya året har begynnt under rätt gynnsamma auspicier för vär kommande politiska utveckling; slutet af det garala befriade 0ss från en ministår som var utdömd af hela folket och endast stöddes af små kamarillor, hvilkas understöd snarare förskref sig från hat till den dåvarande oppositionen, än från verklig tillgifvenhet för de makthafvande; och början af det nya året såg vid statens roder en ministår som visserligen icke tillfredsställde den stora majoritetens fordringar och önskningar, men dock var i besittning så väl af representationens som af folkets förtroende i fråga om dess politiska redlighet. Såsom en följd häraf äro nu alla nyanser af det konsstitutionella partiet redo att understödja De.cemberministeren utan afseende på deras partiella syftemål, till dess helstatsförfattningen :blifvit ordnad, ty först sedan man uppnått denna grundval, skola de inre striderna åter ibegynna. Jag önskar af allt hjerta ministö:ren lycka tills den hunnit så långt, och hoppas att den skall veta att begagna den gynnsamma stämningen. Denna har visserligen ;blifvit något nedtryckt genom grefve Sponmecks utnämning till generaltulldirektör, men :3 andra sidan har nedläggandet af alla trycktfribetsmål gjort ett godt intryck. Maa väntar sig äfven allt godt af riksdagens förhandlingar, som efter julferierna snart åter taga sin början med behandlingen af finanslagen, Det enda som i detta hänseende ser litet farligt ut, är ministårens ställning till riksrättsa ktionen mot den afdankade ministåren. Den na torde komma att tillsvidare inhiberas, hvad förordningen af den 26 Juli angår, emedan ,edarne, af orsaker som jag straxt skall omnämna, hysa betänkligheter mot att framskjuta denna fråga, hvaremot åtalet för öfverskridande af budgeten icke kan förhindras, då isgynnerhet bönderna skola kräfva det med hög röst. Detta öfverskridande är icke heller någon bagatell; det uppgår till den icke obetydliga summan af 24 million riksbankdaler. Jag nämnde betänklygheterna mot att göra förordningen af den 26 Juli till föremål för en riksrättsaktion. Det naturligaste synes vara, att ministeren betraktade denna förordning såsom icke existerande och öfverlemnade åt riksdagens förgodtfinnande att draga de afgångna ministrarne till ansvar för densamma. Detta har också ganska säkert ursprungligen varit meningen, men man har straxt stött på hinder från konungens sida, i det H. M:t icke så tvärt ville slå ett streck öfver ett dokument, som dock bar hans un-derskrift. Man måste derföre beträda en annan väg: förelägga riksdagen till antagande de en gång af densamma godkända grundHagsförändringarne och, då riksdagens samtycke erhållits, förelägga riksrådet ett förslag täll ombildning af dess sammansättning och kompetens, som då blifver den nya helstatsförfattningen. Sedan riksrådets samtycke erhålla, upplöses, i enlighet med grundlagens föreskrift om grundlagsförändringar, riksda, och för den då nyvalda representationen famlöggas för tredje gången förslagen till grundlagsförändringarne, och då dessa antagas är helstatsförfattningen gifven. Med riksdagens samtycke till dessa steg har det, som man tror, ingen fara. Annorunda förhåller det sig med det s. k. riksrå—a——LLLN