den uppgiften, att under julen stormning
skulle ske; men vi :ppmanades samtidig
dermed att icke uppgifva något närmare rö-
rande stället och dagen för anfallet. Vi tro.
vi konna nu säga det, att den 13 Dec. va
allmänna åsigten i lägret, att de allierade
skulle juldagen eller ungefir vid den tiden
öppna sin eld ur 300 pjeser och med ett am-
munitionsförråd som var tillräckligt att fort-
sätta den 48 timmar utan uppebåll, hvarefter
man såväl från engelska som franska posi-
tionen skulle med stor utsigt till framgång
skrida till stormning. Stormningen skulle
således ha egt rum den 28 Dec. (Furst Men-
schikoff rapporterar att till den 2 dennes in-
tet af vigt förefallit.) En möjlighet kunde
det alltid vara att ryssarne skulle förekomma
oss genom ett utfall; men ur rysk- källor er-
fara vi att något dylikt icke inträffat änn
den 26 Dec. Ur samma källa erfara vi, att
den 13 Dec. manskapet, som erhållit sina
varma kläder, befann sig bra, och att, om
man än icke kunde förlita sig på det för till-
fället inträffade bättre vädret, så väntade man
dock att härens helsotillstånd skulle förbättra
sIg.
änn Hamburger Corespondenten skrifves
den 20 Dec. fiån Balsklava:
Man är nu fullt färdig med försvarsanstal-
terna och förberedelserna till det sannolikt
sista bombardementet, hvarpå sedan storm-
ningens förfärliga blodbad skall följa. Man
måste l:kväl dagligen företaga reparationer,
ty vädret och garnisonen täfla med hvarandra
att skada verken. För att förstöra de : Ka-
mieschviken liggande fartygen hade fienden
Jåtit en stor brännare wutlöpa, hvilken dock
togs af amiral Bruat. Nu har man n-
stan helt och hållet utrymt Kamieschviken
och i stället kastat ankar i Katzaschviken och
härvarande hamn. Af linieskepp finnas blott
I qvar till kustens försvar och blockad af
Sebastopols hamn; flottans hufvudstyrka ha
redan för åtta dagar sedan afgått sydvart.
Så vidt man hör, skall bombardementet börja
med det snaraste. Om detta verkligen är
sanning vet ingen utom cheferna. Franska
generalerna Thiry och Bizot hafva nyligen fö-
ratagit en speciel rekognoscering af de fient-
liga verken och utrönt deras svagaste ställen.
Grefve Montetello, heter det, bar underrättat
öfverbefälhafvarne att man i Paris och Lon-
don emotser Sebastopols fall med det snara-
ste. Båda armåeerna hafva på bästa möjliga
sätt koncentrerat sina pjeser — vi 130, frans-.
männen 380 — för att öppna verkligen prak-
tikabla brezcher. Stormningen af de sednare
skall likväl icke försiggå förr än man renso-
pat dem med kongrevska jätteraketer, hvaraf
skeppet Napoleon den 17 Dec. lossade ett nytt
parti. Å de belägrades sida är man intet
ögonblick overksam, utan förskansar, skjuter
och strider på samma gång. Nästan dagli-
gen ske utfall, som lis väl medföra ringa re-
gultater, hvilka icke stå i någon skälg pro-
portion till uppoffringen af menniskolit. Huru
besluten man är att förtvifladt försvara sig.
synes deraf, att nu äfven de få barn som
qvarbiifvit i Sebastopol, äfvensom det lilla
antal qvinnor som måste koka och tvätta åt
garnisonen, : blifvit förda till Baktschiserai.
Sedan de snyftande lemnat staden, för att
sannolikt aldrig återse den, hvilken för dem
säkert innehåller många kära ställen, blefvo
de af oss vederqvickta med mat och dryck,
och anträdde sedan vägen till: Inkerman, der
general Liprandi hade madscheris (täckta vag-
nar med 4 hjul) till deras vidare transport.
Menschikoffs armå har dragit sig tillbaka till
Baktchiseraj; förbindelsen mellan honom och
;Sebastopol åstadkommes genom Liprandis kår
som är fördelad i tre afde!ningar, med högra
flygeln i ett förskansadt läger vid Inkerman,
under det centern och venstra flygeln äro
förlagda i Tschernajabyarne och söder om
Balaklava. Den förra ständigt hotande posi-
tionen har fienden måst utrymma tillfölje af
markens alltmera tilltagande bottenlösa be-
:skafienhet; likväl är man ännu alltid bekym-
rad för eo öfverrumpling af vår hamn, nögot
som han åtminstone torde försöka.
Times. fortfar att meddela berättelser från
engelska lägret vid Sebastopol, hvilka inne-
hålla skildringar af besvärligheternas ytter-
lighet, äfvensom af den försumlighet och
sorglöshet, hvarunder de engelska officeratne
och soldaterna lida.
Sålunda skrifver en officer af första infan-
teriregementet den 12 Dec.: Vi voro tills för
14 dagar sedan det friskaste regementet och
förlorade till och med under den sjukliga ti
den i Varna knappt någon man. Men sedan
den 27 Nov. hafva öfver 8) man dött för
oss, och af de hit ankomna 120 man kom-
pletteringsmanskap äro redan 40 begrafna.
Detta bevisar huru dödande ansträngningarne
ä löpgrafvarne äro för dem, som icke äro
dervid vana. Det 9:de infanteriregementet
ankom bit från Malta för 10 dagar sedan,
:520 man starkt; nu har det knappt 250 man
i tjenstbart skick. Vårt folk släpar sig till
löpgrafvarne, äfven om det knappt mer kan
stå på benen och sätter sin stolthet uti att
icke låta andra arbeta i dess ställe. De äro
wvärda medlidande, så magra och affallna de
se ut; och i sjelfva verket skallingen kunna
stå ut med att tre, fyra och ibland fem nät-
ter å rad icke få gå till hvila. Går det så
hela vintern, som många tro, så blir ingen
vid lif. Man måste från England skicka oss
mera folk, så att soldaterna åtminstone hvar-
annan: natt må få hvila; sedan skall det icke;
blifva så svårt. Det är verkligen ytterst ut-
mattande att 22 timmar å rad nödgas gå om-
kring i smutsen; de unga soldaterna kunna