på hvarandra följande skott, blandade med
handgevärseld. Det är ryssarne som göra
utfall mot engelsmännen och skjuta från alla
håll, för att skydda de utfallande. Engels-
män och fransmän besvara deras eld. Att
intet resultat vinnes hindrar icke fienden att
börja på nytt. Man uppför redutter och bat-
terier, som beskjuta hamnen och skola kunna
skjuta ryssarnes fartyg i sank. När dessa
batterier en gång blifva armerade, så skola
försvararne hafva förlorat sin sista fördel.
Derföre hafva de belägrade största intresse
uti att hindra armeringen af våra verk. Vår
eld skall på en gång öppnas ur 200 eldgap,
af hvilka en del befinner sig blott 300 metres
från målet. Emellertid arbetar man verk-
samt på löpgrafvarne och vägarne. Hvarje
regemevte har just nu lemnat ett detasche-
ment för vägen från Kamiesch till lägret.
Den till hamnen förande vägen är en verklig
kloak, och vagnarne kunna blott med största
möda komma fram på den. Sedan stormen
den 14 Nov. har föröfrigt väderleken nästan
oupphörligt varit svår. Den natt då andra
parallelen öppnades och de derpå följande
voro de mest gripande. Framför arbetarne
voro posteringar af 20 man på ett afstånd af
60 steg från hvarandra, hvardera med två
dubbelvedetter 20 steg längre fram. Alltvar
i rörelse. Sömnen blef svår att öfvervinna,
men hvar och en bekämpade den. Dessutom
voro ögonen knapt skarpa nog att genom-
tränga mörkret och kunna urskilja de till-
fälligtvis förbikommande fiendernas figurer.
Man observerade noga de från det ena fient-
liga verket till det andra gående ljusen.
Rösterna och sorlet i fästningen hördes un-
der den rådande tystnaden, och man disku-
terade sedan öfver riktningen och afståndet.
Vedetterna måste visiteras och uppmuntras;
ofta tycste de sig skönja beväpnade ryttare
komma fram och begifva sig tillbaka. Det
var en förvillelse i mörkret. Man måste tu-
sende gånger förmana dem och uttryckligen
befalla dem att icke skjuta. Man lät bort-
taga knallhattarne från deras laddade gevär.
När man återkom, hade många påsatt dem
ånyo. Liggande på magen kunde vedetterna
blott se 20 steg framför sig. Befallning var
gifven att låta fienden nalkas och med bajo-
netten sprätta upp buken på honom. Vid
dagningen drog man sig tillbaka i löpgraf-
varne, som lemnade skydd, och dagens för-
sta kulor följde de sista lederna på återmar-
schen. En sådan tjenstgöring var ansträn-
gande, farlig, men också intressant. Allas
besvärligheter hindrade de smärtsamma tan-
karne på de döda och sårade. Nu qvarblif-
ver man 24 timmar i löpgrafvarne. Man hör
kanonkulorna, som susande bortrycka en
skanskorg eller en jordflinga; man hör gra-
naterna, som krevera med en smäll, och hvil-
kas splittror, bildande en oregelbunden hvirf-
vel i luften, göra ett egendomligt buller och
sedan nedfalla; man hör bomberna och ser
dem beskrifva sina höga båglinter, hvilka äro
åtföljda af en särskild fräsning af det brin-
nande brandröret. Deras explosion ljuder
starkt i öronen, då de krevera öfver en, och
uppkastar, om de fara ner i jorden, en mörk
massa stenskärfvor och jord, hvaraf man be-
täckes med dam. Så tillgår det vid vakten
i löpgrafvarne!
RYSSLAND.
Vi meddela här in extenso det förut om-
talade kejsar Nicolai Manifest, gifvet Gatschina
den 26 Dec. 18354:
Vi Nicolaus I, med Guds nåde alla ryssars kejsare
och sjelfherrskare etc. etc. göre veterligt: Orsakerna
till det krig, som ännu varar, äro fullständigt kända
af värt högt älskade Ryssland. Det vet, att hvarken
ärelystna planer eller begäret att erhälla nya förmä-
ver, till hvilka vi icke hade nägon rätt, hafva varit
vära bevekelsegrunder vid de handlingar och omstän-
digheter, som haft till oväntad följd närvarande strid.
Vi hafva endas: haft till syfte att skydda och bevara
den orthodoxa kyrkans och vära österländska trosför-
vandters högtidligt erkända friheter; men några rege-
ringar, som päbördade oss egennyttiga och hemliga
afsigter, de der voro långt ifrån vär tanka, hafva in-
vecklat lösningen af denna fråga och slutat med att
bilda en fientlig allians mot Ryssland. Efter att
hafva förklarat, det de hade till mål Ottomaniska ri-
kets räddning, uppträda de mot oss med väpnad hand,
icke i Turkiet, utan inom våra egna staters landa-
mären, mättande sina slag mot de punkter, som äro
mera eller mindre tillgängliga för dem: i Östersjön,
Hvita hafvet, Svarta bafvet, på Krim och ända till
de mest aflägsna kuster af Stilla oceanen. Tack vare
den aldra Högste, möta de öfverallt, både hos våra
trupper och hos inbyggarne af alla klasser, oför-
skräckta motståndare, lifvade af kärlek till oss och
till fäderneslandet; och till vår tröst under dessa stor-
miga tider se vi, midt ibland de frän kriget oskilj-
aktiga olyckor, framstå lysande föredömen ooh bevis
på denna känsla, liksom på det mod som den ingif-
ver. Sådane äro de nederlag, som mera än en gäng
och trots en stor olikhet i krafter, tillfogats de fient-
liga trupperna på andra sidan Kaukasus; sädan är den
olika strid, som försvararne af Finlands kuster, af
klostret Solovetsky och af hamnen Petropawlowsk på
Kamtschatka med framgång bestått: sädant är fram-
förallt Sebastopols hbjeltemodiga försvar, utmärkt af
så många bragder af ett okufveligt mod, af en out-
tröttlig verksamhet, som våra fiender sjelfva beundra
och ät hvilken de göra rättvisa. Dä vi, med en öd-
mjuk tacksambet mot Gud, betrakta våra landt- och
sjötruppers mödor, oförskräckthet och försakelser, äf-
vensom den allmänna hängifvenhet som eldar alla
klasser i kejsardömet, väga vi deri finna en borgen
och ett förebud till en lyckligare framtid. Genom-
trängde af vär pligt som kristen, kunna vi ej önska
ytterligare blodsutgjutelse och skola, i sanning, icke
tillbakavisa fredsanbud och fredsvilkor, om de äro
förenliga med värt rikes värdighet och våra högt äl-
skade undersäåters intressen. Men en annan, icke
mindre helig pligt bjuder oss, att i denna härdnac-
kade kamp hålla oss färdiga till ansträngningar och
otfer, lämpade efter de anfallsmedel som riktas mot
oss. Ryssar! Vära trogna barn! J ären vanda att,
aär Försynen kallar eder till ett stort och heligt värf,
ngenting spara, hvarken eder egendo :, förvärfvad
under länga år af arbete, ej heller edert lif eller
2dert blod eller edra barns blod. Den ädla ifver,
som upptändt edra bjertan från krigets början, skall
icke under nägot förhällande slockna och edra känslor
lelas af eder herrskare. Vi alla, monark och under-
sätare, skola, om det behöfves, och i det vi upprepa
ie ord, som under ett pröfningsär, liknande det nu-
sarande, förkunnats af kejsar Alexander, med svärdet
handen och korset i hjertat veta att möta våra fien-
lers leder, för att försvara de dyrbaraste egodelar i
verlden: Fosterlandets trygghet och ära. Gifvet i
Gatschina dena 14:de dagen i December mänad, i nå-
lens är det ett tusende ätta hundrade femtiofjerde
och det trettionde af vär regering. Nicolaus.x
Rikets Ständers underdåniga förslag