Article Image
0 RA RE SN platåen mera tillgängliga. Det råder derföre bland soldaterna en gladare stämning, som ännu mera höjes derigenom, att kompletteringsmanskapet dagligen ankommer och medför nyheter från hemmet. Vi erfara af ett bref från Balaklava, att franska armåen på Krim kan förfoga öfver 380 och den engelska kåren öfver 140 pjeser af olika kaliber. Deribland befinna sig några kanoner som tillhöra turkiska arsenalerna. Dessa förstörelseverktyg äro till en del redan placerade i sista parallelen. Men om bresch skall skjutas för att möjliggöra en stormning af den barrikaderade stadsdelen af denna sjöfästning, el:er om beskjutningen på långt afstånd skall fortsättas, är obekant. Väl förljudes det, att de allierade starkt förskansa denna deras belägringsposition och försäkra den emot anfall, som skulle kunna företagas från den fientliga garnisonens sida. Detta leder till den slutsatsen, att uppgifterna det öfverbefälhafvarne rusta sig till ett fälttåg, äro riktiga. Man har nu efteråt kommit till den öfvertygelsen, att den vid Baktschiserai förlagda ryska armren icke såsom hittills bör trängas tillbaka från anfall, men väl besegras, innan man kan tänka på att fortsätta belägringen af Sebastopol. Hade det lyckats de allierade att alltjemt hindra b-röringen mellan fästningen och den ryska fältarmeen, så skulle redan andra resultater ha vunnits. Men general Canrobert har hittilis varit tvungen att fortsätta belägringen efter den plan som han fick öfvertaga. Och att han förmådde detta bar han att tacka blott den omständigheten, att han icke tänkte på att efter slaget vid Alma förskansa sig vid Belbek, utan derifrån utförde den djerfva fiankrörelsen till Tschernaja, som obestridligen bör till de största militära bragder på taurisk grund, af hvilka de allierade kunna berömma sig, ehuru den verkställdes utan blodsutgjutelse. Sedan har situationen förändrat sig. Belägringsarbetena kunde blott föga framskrida och de blodigaste segrar öfver ryssarne förblefvo utan resultat. Öfverbefälhafvarne samla derföre alla disponibla krafter och rusta sig till ett fälttåg — så förmäla alla underrättelser derifrån. Furst Menschikoff å sin sida vidtager alla förberedelser för att kunna bibehålla fältet liksom fästningen. Äfven i Baktschiserai hafva de lägerbehof och proviantförråd som fem veckor varit på väg inträffat, och truppförstärkningarne hafva ökat de af kriget försvagade kompanierna med en tredjedel. Kärnan af ryska armåen utgör för närvarande rytteriet, ty det räknar 28,000 hästar, som i Simferopol födas af de rikligaste höförråder, under det de skönaste hästar för de allierade dagligen störta, emedan de i det fria hvarken finna godt qvarter eller foder.n D. Allg. Zeit. meddelar efter en skrifvelse från lägret vid Sebastopol i afseende på det så kallade lilla kriget på Krim följande anekdot: Vid slutet af November; märkte de franska förposterna utanför karantänsfästet en ovanlig rörelse bland den ryska garnisonen, och man trodde sig kunna antaga att den erhållit förstärkning. Man ville likväl förskaffa sig visshet derom och för detta ändamål fånga en rysk vedett, för att af honom få närmare underrättelser. Detta är likväl icke någon så lätt sak, som man kan tro; ty de ryska vedetterna äro mycket vaksamma och sluga och låta svårligen öfverrumpla sig. Flera nätter å rad gjorde fransmännen fåfänga försök och allarmerade hela förpostkedjan. Andtligen hjelpte skarpsinnigheten hos en zuav franska befälhafvaren för yttre bevakningen, hvilken fått uppdraget att gripa en rysk post, ur förlägenheten. Historien meddelas likväl efter ryska versionen; ty eljest förlorar den en del af sin färg. Under den mörka, regniga natten hör nemligen en rysk vedett något rassla i buskarne. På hans tillrop följer likväl, besynnerligt nog, ett svins naturliga grymtande, och ryssen gissar än hit än dit hvarifrån det smakliga djuret kan ha kommit? Ah,, tänkte han, det måste sannolikt ha slitit sig löst från fienden der på andra sidan och löper rakt i våra hungriga magar. Officerarne skola likväl ej få veta något derom,, menar den hungriga skildtvakten, ty eljest taga de maten ur munnen på oss. Och nu började den listige moskowiten med en illa efterhärmad grymtning locka svinet, som också verkligen började närma sig. Ryssen lösgör sin gevärsrem, för att kasta: den om halsen på djuret; men detta springer plötsligen som en tiger upp på vedetten, kastar honom med kraftiga armar till marken, och lägger i ögonblicket den af skrämsel halfdöde ryssen en kafvel i munnen. Ett tecken gifves, och från närmaste snår framspringa fem zuaver, som upplyfta ryssen och skynda bort med honom. Det förmenta svinet var nemligen icke annat än en i ett sådant djurs hud insydd zuav, som förträffligt kunde efterapa grymtningar. Sålunda följdes den ryska vedettens ljufva gastronomiska dröm af ett något oangenämt uppvaknande. I Moniteur de IArmåe finnes en skrifvelse från en militär i armån vid Sebastopol, ur hvilken vi hemta följande bilder af soldaternas dervarande lif: Vi äro i regntiden. Hvar och en inrättar. sig på bästa sätt. Vi uppgräfva jorden två fot djupt och uppspänna öfver denna grop vårt kägelformiga turkiska bomullstält. Ugnar, gjorda af sjelfva jorden eller aftegelstenar från ruinerna af de närbelägna husen, medgifva att man kan värma sig i det inre. Rökledningarne utgöras af gjutjernsrör, som för två månader sedan tillförde Sebastopol vatten. På olika sidor leder en underjordisk ränna från ett tält till ett annat. Våra kök äro skyddade såväl för blåst som för regn. Funnes mera virke, kunde vi företaga ordentligare arbeten och få beqvämare. Det är ganska bra att vi småningom blifvit vanda vid ett sådant lif; men för de nykomna måste det vara svårt. Vi hafva redan våra fårskinnspaletåer, som vi bruka med ullen inåt. De uppfylla två ändamål, då de hålla oss varma och spara våra uniformsrockar till sia a 0 AR ARENA EE RAR

10 januari 1855, sida 3

Thumbnail