petition till konungen. Denna petition, daterad d. 5 Mars s. å. och undertecknad af Dietrichägon annan förändring un tv orden: sammankallandet af ett kyrkomöte så svart som möjligto äro utbytia mot: — — x nart de nödiga förberedelserna blifvit träffade, och hänvisar i afseende på motiverna helt och hållet till densamma, hvarföre det är öfverflödigt att här närmare redogöra för dess beskaffenhet. Redaktionen af Väktaren tilllägger efter den redogörelse, hvaraf vi här meddelat ett sammandrag, följande anmärkningar: Vi se af ofvanstående korta redogörelse, attså väl prestmötet i Bergen. som det i Kristiania inskränkt sig till att i-sin petition hos konungen begära sam mankallandet af: ett kyrkomöte blott för tillfället, ehuru visserligen på samma gång uttalande sin öfvertygelse ombehofvet deraf såsom en permament inrättning. Vi veta icke hvad kraft och verkan denna begäran kan hafva haft eller kan komma att hafva, men medgifvas måste, att den utgått från en punkt, hvilken snarast synes böra leda till ett verkligt praktiskt resultat, och det är i detta hänseende som vi anse den här i Sverge förtjena särskild uppmärksamhet. Vi tro att mycket skall vara vunnet för erhällandet-af en kyrklig representation i värt land, om man kunde utverka, att ett kyrkomöte endast en gäng finge träda tillsammans. Mänga farhägor, hvilka, kanske justpägrundafdet afetånd, hvarpå föremålet presenterar sig, nu äro fästade dervid, skulle då försvinna af sig sjelfva, och ihvilket fall som helst vore det en fördel, att en gäng hafva fått saken flyitad från teoriernas till erfarenbetehs område, sä att det med mera säkerhet än nu måtte kunna beräknas, huru den der i Jängden kommer att taga sig ut. Ossisynes att både fienderna och vännerna till;denna institution borde vara angelägna om ätt saken brivgas till denna punkt, de förre, för. att derigenom få ännu flera vapen i -häaderna: emot densämma, de sedoare för att få tillfälle att visa till hvad grad den låter förverkliga sig i vårt Jand och i våra förhällanden, ipnan den företa: ges till-slutligt afgörande. I hvilketdera fc som helst skall man erhålla en. utgängspunkt för vidare itgöranden, som bade ganska mycket att betyda Anledningen ät: just nu begära sammankallaadet af ett sådant möte hafva vii separatistirågsn och andra dermei famminbängande frågor, och äfven i öfrig saknas visserligen icke ämnen att afbandia på detsamma. Det är också skäl att förmoda, de; en så dan begäran skulle beviljas lätt nog, endast den framställdes nog enhälligt för att kunna anses såsom otirycket af en stärk opinion inom landet och särskildt inom jandets presterskap. Vi hafva i acvsten de till ämnets vigt tillåtit oss dessa betraktelser, som vi Öfverlemna till våra läsares allvarliga öfver le. De missförhållanden, hvilka vi hafva fur rerktagade inom den norska kyrkan, finnas tillstörste lelen inom vår egen, och farorna äro äften ä båda sidor till.en-stor del gemensamma. Det ör då ickr heller underligt att men å bäda sidor börjat att tänka 0å enahända botemedel.