icke upplöst tbinget i det kritiska ögonblic-
ket och derefter afträdt, ehuru i verk-
ligheten icke af derifrån bemtede skäl. För
öfrigt har Danmark icke varit utsatt för nå-
gon hotelse eller annat obehag från Rysslands
sida för dess rustningar; man betraktade dem
blott såsom ett försvar:medel mot en fara,
som hotar från Nordamerika, Dessutora be-
traktas Danmark af Ryssland blott som dess
egen portvaktare, som en hamnmästsre vid
inloppet till Östersjön, eller som en rysk
arfsiott, som det förbehaller sig till fördel för
ea biifvande storfurste.
I Preussen är hela folket, med undantag af
allmogen i sådana trakter på landet, hvilka
sakna allt tankeutbyte och förståndets utveck-
ling, samt af det obetydliga Kreuz-Zeitungs-.
partiet, genormträngdt af ett lifligt hat mot
Ryssland. Denna ovilja bar uppstått hozfol-
ket genom ryssarnes framfärd åren 1813—15,
då de som preussarnes vänner samverkade
med dem, men har sedermera tilltagit genom
alla de förnärmelser, förödmjukelser och oför-
rätter, som Preussen sedan den tiden måst lida
af sin granne. Rysslands sjelftagna protek-
torat öfver Preussen och Tyskland (hvilket
baron Manteuffel nyligen i en depesch till
preussiska roinistern i Petersburg kallade
appråciations erronnåes,); den bistra blick,
hvarmed grefve Brandenburg år 1850 blef
mottagen af czaren i Warschau, hvilket åter
förorsakade Preussens förödmjukande för Öster-
rike i Olmitz; Rysslands hemliga sändning
till England för att få dess hjelp att blokera
och bombardera de preussiska kusterna om
Preussen längie vägrade att sluta fred med
dess protegå Danmark; de förbehåll, som
Ryssland i protokollerna i Warschau gjorde
gällande med afseende på dess fordringar på
Holstein, och hvilka sednare blefvo ytterli-
gare bekräftade genom traktaten i London d.
8 Maj 1852, samt de olika traktatbrotten med
afseende på de polska angeligenheterna —
allt detta utgör de sista orsakerna till den
allmänna förbittring, som i Preussen är öfver-
vägande mot Ryssland. Till detta hat kom-
mer dessutom fruktan. Det ryska Polen med
dess ofantliga fästningar Warschau och Mod-
lin ligger framskjutet midt emellan Preussen
och Österrike och håller begge i tygeln. Det
gränsar till Ost- och West-Preussen, Posen
och Schlesien. På alla dessa sidor finnes
ingen militärisk försvarslinie, oaktadt man
genom fästningarne Thorn och Posen med en
arsenal i Lötzen i sednate tider har sökt un-
derstödja-de starkare fästningarne Königsberg
och Danzig. Preussiska kusten har intet an-
nat värn mot den ryska flottan än det grunda
vattnet, som hindrar hvarje fartyg, hvilket går
djupare än 11—16 fot, att komma in till land
till och med i hamnarne. Både den förra
och den nuvarande preussiska konungen ha
uppmärksammat de varningar, som blifvit
gifna dem af preussiska patrioter, och hafva
användt så stora summor som finanserna
kunde tillåta till förstärkning af dessa fäst-
ningsverk och preussiska flottans uppkomst.
Under dessa omständigheter bör den när-
varande tiden synas erbjuda det gynnande
ögonblicket för de nordliga staterna i Europa
att bilda ett förbund emot Ryssland. Genom
traktaten af den 2 Dec. 18354 har Österrike
formligen jordat den heliga alliansen, hvars
grafringning hördes då det skickade sina lyck-
önskningar till London och Paris i anledning
af slaget vid Alma. Preussen är fullkomligt
öfverensstämmande med Österrike i afseende
på det steg som det sednare tagit, ehuru
högst missnöjdt ifver sättet hvarpå det tagit
detta steg. Det har nu säkerhet att det icke
har något att frukta från Österrikes sida om
det skulle vilja sluta sig till vestmakterna.
För några dagar sedan har Preussen skickat
hr v. Usedom till London i en särskild be-
skickning, för att få veta hvilken utsträckning
vestmakterna beslutat gifva tolkningen af de
garantier som fordras af Ryssland, och tillika
för att i allmänhet få underrättelse om huru
let engelska kabinettet är stämdt emot Preus-
sen. Redan i slutet af 1853 afgick grefve
Pourtales härifrån till London med ett hand-
bref och vidsträckta instruktioner i en lik-
nande sändning, och om de tillbud som då
blefvo gjorda vårt kabinett geuom grefve
Pourtales, hade rönt ett bättre mottagande, så
skulle den då af Manteuffel följda politik,
som var gynsam för vestmakternas sak, hafva
segrat härstädas så omedelbart och så full-
komligt, att det ryska partiet al:lrig skulle ha
varit I stånd att åstadkomma den omhv 1f-
ning som mu skedde i sutet af Februari och
början af Mars, och som verkade att Pourta-
les bief afskedad, att Bunsen nödgades af-
räda, att Bonin blef undanträngd och att
Usedom måste draga sig tilbaka.
Om vår regering önskar åstadkomma ettj
rordiskt förbund mot Ryssland, hvilket skall
nafva en fast grund både hos regeringarne
och i folkens hjertan i Preussen, Danmark
samt Sverge och Norge, så måste den såsom
elöning för deras medverkan garantera dem
stt raskt afgörande af frågan om sundska tul-
en. Denna tull är ea lisfråga för Danmark, :
y den utgör mer än en sjettedel af hela dess
nkomst, under det dess upphöran e genom
n eller annan öfverenskommelse är af stör-
ta vigt för Sverge och Preussen, emedan den
jar ett högst skadligt inflytande på östersjö-.
andeln.- Efter långvariga underhandlingar
afv4 Förenta Staterna i Nordamerika beslu-
at icke längre erlägga sundska tullen, och
residenten Pierce har i sitt bådskap af den
Deco. 18354 föreslagit kongressen att med
len bestämda uppsägningstiden af ett år upp-