icke upplöst tbinget i det kritiska ögonblicket och derefter afträdt, ehuru i verkligheten icke af derifrån bemtede skäl. För öfrigt har Danmark icke varit utsatt för någon hotelse eller annat obehag från Rysslands sida för dess rustningar; man betraktade dem blott såsom ett försvar:medel mot en fara, som hotar från Nordamerika, Dessutora betraktas Danmark af Ryssland blott som dess egen portvaktare, som en hamnmästsre vid inloppet till Östersjön, eller som en rysk arfsiott, som det förbehaller sig till fördel för ea biifvande storfurste. I Preussen är hela folket, med undantag af allmogen i sådana trakter på landet, hvilka sakna allt tankeutbyte och förståndets utveckling, samt af det obetydliga Kreuz-Zeitungs-. partiet, genormträngdt af ett lifligt hat mot Ryssland. Denna ovilja bar uppstått hozfolket genom ryssarnes framfärd åren 1813—15, då de som preussarnes vänner samverkade med dem, men har sedermera tilltagit genom alla de förnärmelser, förödmjukelser och oförrätter, som Preussen sedan den tiden måst lida af sin granne. Rysslands sjelftagna protektorat öfver Preussen och Tyskland (hvilket baron Manteuffel nyligen i en depesch till preussiska roinistern i Petersburg kallade appråciations erronnåes,); den bistra blick, hvarmed grefve Brandenburg år 1850 blef mottagen af czaren i Warschau, hvilket åter förorsakade Preussens förödmjukande för Österrike i Olmitz; Rysslands hemliga sändning till England för att få dess hjelp att blokera och bombardera de preussiska kusterna om Preussen längie vägrade att sluta fred med dess protegå Danmark; de förbehåll, som Ryssland i protokollerna i Warschau gjorde gällande med afseende på dess fordringar på Holstein, och hvilka sednare blefvo ytterligare bekräftade genom traktaten i London d. 8 Maj 1852, samt de olika traktatbrotten med afseende på de polska angeligenheterna — allt detta utgör de sista orsakerna till den allmänna förbittring, som i Preussen är öfvervägande mot Ryssland. Till detta hat kommer dessutom fruktan. Det ryska Polen med dess ofantliga fästningar Warschau och Modlin ligger framskjutet midt emellan Preussen och Österrike och håller begge i tygeln. Det gränsar till Ostoch West-Preussen, Posen och Schlesien. På alla dessa sidor finnes ingen militärisk försvarslinie, oaktadt man genom fästningarne Thorn och Posen med en arsenal i Lötzen i sednate tider har sökt understödja-de starkare fästningarne Königsberg och Danzig. Preussiska kusten har intet annat värn mot den ryska flottan än det grunda vattnet, som hindrar hvarje fartyg, hvilket går djupare än 11—16 fot, att komma in till land till och med i hamnarne. Både den förra och den nuvarande preussiska konungen ha uppmärksammat de varningar, som blifvit gifna dem af preussiska patrioter, och hafva användt så stora summor som finanserna kunde tillåta till förstärkning af dessa fästningsverk och preussiska flottans uppkomst. Under dessa omständigheter bör den närvarande tiden synas erbjuda det gynnande ögonblicket för de nordliga staterna i Europa att bilda ett förbund emot Ryssland. Genom traktaten af den 2 Dec. 18354 har Österrike formligen jordat den heliga alliansen, hvars grafringning hördes då det skickade sina lyckönskningar till London och Paris i anledning af slaget vid Alma. Preussen är fullkomligt öfverensstämmande med Österrike i afseende på det steg som det sednare tagit, ehuru högst missnöjdt ifver sättet hvarpå det tagit detta steg. Det har nu säkerhet att det icke har något att frukta från Österrikes sida om det skulle vilja sluta sig till vestmakterna. För några dagar sedan har Preussen skickat hr v. Usedom till London i en särskild beskickning, för att få veta hvilken utsträckning vestmakterna beslutat gifva tolkningen af de garantier som fordras af Ryssland, och tillika för att i allmänhet få underrättelse om huru let engelska kabinettet är stämdt emot Preussen. Redan i slutet af 1853 afgick grefve Pourtales härifrån till London med ett handbref och vidsträckta instruktioner i en liknande sändning, och om de tillbud som då blefvo gjorda vårt kabinett geuom grefve Pourtales, hade rönt ett bättre mottagande, så skulle den då af Manteuffel följda politik, som var gynsam för vestmakternas sak, hafva segrat härstädas så omedelbart och så fullkomligt, att det ryska partiet al:lrig skulle ha varit I stånd att åstadkomma den omhv 1fning som mu skedde i sutet af Februari och början af Mars, och som verkade att Pourtales bief afskedad, att Bunsen nödgades afräda, att Bonin blef undanträngd och att Usedom måste draga sig tilbaka. Om vår regering önskar åstadkomma ettj rordiskt förbund mot Ryssland, hvilket skall nafva en fast grund både hos regeringarne och i folkens hjertan i Preussen, Danmark samt Sverge och Norge, så måste den såsom elöning för deras medverkan garantera dem stt raskt afgörande af frågan om sundska tulen. Denna tull är ea lisfråga för Danmark, : y den utgör mer än en sjettedel af hela dess nkomst, under det dess upphöran e genom n eller annan öfverenskommelse är af störta vigt för Sverge och Preussen, emedan den jar ett högst skadligt inflytande på östersjö-. andeln.Efter långvariga underhandlingar afv4 Förenta Staterna i Nordamerika besluat icke längre erlägga sundska tullen, och residenten Pierce har i sitt bådskap af den Deco. 18354 föreslagit kongressen att med len bestämda uppsägningstiden af ett år upp