sätt å auktoriteternas sida af de schismatiska
rörelserna inom kyrkan, än det hittills at
vissa bide andliga och verldsliga myndigheter
i vårt land antagna; — utarbetandet och utfär-
dandet af den nya af rikets ständer å nyo
begärda skolordningen och afgörandet af den
massa framställningar från och om särskilta
läroverk, både hvad författuing och afiönings-
stater angår, hvilka nu i åratal blifvit hopade
samt lemnade oafgjorda och obesvarade, allt
under hänvisning till den förväntade s. k.
allmänna regleringen, hvilken aldrig blifvit utaf;
— ordnandet af ändamålsenligare bildnings-
anstalter för lärare både vid elementarläro-
verken och folkskolorna, äfvensom af en verk-
sammare tillsyn öfver bådadera; — det sedan
ett fjerdedels århundrade hvilande och af alla
föredragande förgätna förslaget om de medi-
cinska studiernas ändamålsenligare ordnande;
— hospitalsväsendets förbättring i enlighet med
mensklighetens fordringar, hvartill ständerna
sednast beviljat åtminstone en del af de be-
höfliga anslagen, o. s. v. Och vi skulle icke
utan skäl kunna sätta i fråga, om det just är
af en prest, som man företrädesvis hoppas en
tillfredsställande lösning af dessa och flera
andra af ecklesiastikdepartementets handlägg-
ning nu beroende frågor.
Men vi tro det redan anförda vara mer än
nog för att berättiga till uttalandet af den ön-
skan, såsom för närvarande, efter hvad vi er-
farit, tämmeligen allmänt delad: att till chet
för ecklesiastik-departementet och föredra-
gande för dithörande ärenden under nuva-
rande omständigheter framför allt icke måtte
kallas någon prest eller någon så kallad lärd
af det slag, som endast skulle sitta på tabu-
retten för att fria till biskopsstolen!