sätt å auktoriteternas sida af de schismatiska rörelserna inom kyrkan, än det hittills at vissa bide andliga och verldsliga myndigheter i vårt land antagna; — utarbetandet och utfärdandet af den nya af rikets ständer å nyo begärda skolordningen och afgörandet af den massa framställningar från och om särskilta läroverk, både hvad författuing och afiöningsstater angår, hvilka nu i åratal blifvit hopade samt lemnade oafgjorda och obesvarade, allt under hänvisning till den förväntade s. k. allmänna regleringen, hvilken aldrig blifvit utaf; — ordnandet af ändamålsenligare bildningsanstalter för lärare både vid elementarläroverken och folkskolorna, äfvensom af en verksammare tillsyn öfver bådadera; — det sedan ett fjerdedels århundrade hvilande och af alla föredragande förgätna förslaget om de medicinska studiernas ändamålsenligare ordnande; — hospitalsväsendets förbättring i enlighet med mensklighetens fordringar, hvartill ständerna sednast beviljat åtminstone en del af de behöfliga anslagen, o. s. v. Och vi skulle icke utan skäl kunna sätta i fråga, om det just är af en prest, som man företrädesvis hoppas en tillfredsställande lösning af dessa och flera andra af ecklesiastikdepartementets handläggning nu beroende frågor. Men vi tro det redan anförda vara mer än nog för att berättiga till uttalandet af den önskan, såsom för närvarande, efter hvad vi erfarit, tämmeligen allmänt delad: att till chet för ecklesiastik-departementet och föredragande för dithörande ärenden under nuvarande omständigheter framför allt icke måtte kallas någon prest eller någon så kallad lärd af det slag, som endast skulle sitta på taburetten för att fria till biskopsstolen!