För en sådan lycka gifves inga ord,, utropade Alexis, i det han tryckte prinsessan fötter till sitt bröst och kysste dem. Således skall du alltid blifva stum af pur lycka, frågade prinsessan skrattande, och aldrig säga mig att du älskar mig?; Så ären männer alla! J höljen er uti ett beqvämt stillatigande och viljen inbilla oss arma , w..wvr, att det är era känslors öfvermått som torstummar er. I detta ögonblick öppnade en lakej sagta dörren och vinkade åt kammarherren Woronzow. Hvad är det, Woronzow ? frågade prinsessan, i det hon helt obekymrad om lakejens närvaro lekte med den knäböjande Razumovskys långa svarta lockar. En inbjudning till regen n n Annas hofbal, som hon skall gifva om fjorton dagar, svarade Woronzow. Ah, vår goda frände är så nådig att erinra sig oss,, sade prinsessan dystert. pDet blir troligen en lysande fest, då vi så långt förut blifva inbjudna. Huru ledsamt att jag icke kan vara närvarande. dervid! Och hvarför icke, om denna fråga är mig tillåten, prinsessa? sade Woronzow. Hvarföre,, suckade Elisabeth. Fråga er för hos min kammarfru; hon kan säga er, att prinsessan Elisabeth, czar Peter den stores dotter, för närvarande icke äger en enda drägt nog präktig, för att utan blygsel visa sig på regentinnans bal. Svilken drägt du än må bära, så förblifver du alltid präktig, ty din skönhet öfvergjuter hvarje klädnad liksom med en gloria utropade: Alexis passioneradt. Detta var ett smicker, helt och hållet i Elisabeths smak. Menar du det, smickrare? frågade Elisabeth leende. Nåväl, jag vill en gång tro dina ord och antaga att prinsessan Elisabeth, äfven utan praktklädnad kan vara skön. Vi emottaga alltså bjudningen. Woronzow, anmäl det till regentinnans bud, Men, — sorgligt och förödmjukande är det ändåp, fortfor Elisabeth efter en paus, hvarunder ett mörkt