nöjdt, ah, huru herrligt af eder konung att
han just i dag och icke fjorton dagar se-
nare sände mig dessa präktiga skänker. Jag
skall göra regentinnan och alla hofvets da-
mer ursinniga af afundsjuka med dessa un-
derfulla saker, som ingen annan än jag har
att uppvisa.n
Och prinsessan begynte ånyo att mönstra
skänkerna och utbreda sig öfver deras skönhet.
Markis de la Chetardie hörde henne leende
och berättade om Paris och dess herrlighe-
ter samt svor att till och med i Paris icke
fanns någon dam som kunde i skönhet för-
liknas med prinsessan Elisabeth.
Åhv, sade Elisabeth, gladt hotande med
fingret, ni skulle tala annorlunda, om drott-
ningen eller någon annan af hofvets höga da-
mer stode vid min sida., .
Nej, utropade markisen högtidligt, jag
skulle falla för min drottnings fötter och sä-
ga: ni är min drottning, döm mig, mitt lif
ligger i er hand. Ni är Frankrikes drottning,
och derföre böjer jag mig för eder, men prin-
sessan Elisabeth är skönhetens drottning, och
derför tillber jag henne.,
Prinsessan log och pratade helt obesväradt
ännu länge med den sluge gesandten.
Ännu en bön har jag, sade markisen,
som stod i begrepp att aflägsna sig. Men
det är en bön som endast ni prinsessa bör
höra.
Elisabeth vinkade åt sina vänner, och de
drogo sig tillbaka i förmaket.
Nå, markis, sade hon nyfiket, säg nu,
hvad ni vidare vill begära. (Forts.)
) Levecque vol. 5, pag. 224.
— En Jegend. Den 21 Oktober, är helgad
it minnet af apostlarne Simon och Juda, emedan dessa
båda skola på samma dag lidit martyrdöden i Per-
ien. Legenden förtäljer, att man velat tvinga apost-
arne att tillbedja solgudens bild, hvilket de likväl
rägrat under äkallan till Gud. Deras böner hade
rarit så kraftiga, att djefvulen som bebodde afguda-
bilden ej längre kunde qvarstanna i densamma, utan
form af en jettestor mohr synbarligen utfor derur
ch sönderkrossade den i tusen stycken, hvarefter
postlarne blefvo dödade af de förtörnade presterna.