got litet liknade dig, då skulle han vara min-
dre odräglig och lättare att lefva med.
Julia von Mengden svarade intet på denna
anmärkning, utan fortfor med sin komiska
pathos:
Ers durchlaucht, det är icke heller nu tid
att analysera våra kära, små husliga tvister,
eller att sysselsätta sig med vårt lyckliga äk-
tenskaps stilla glädje! Ers durchlaucht är
framför allt regentinna och måste tänka på
statens angelägenheter! Derute stå tre högst
vördige, tjockmagade, perukbeprydda, ambra
och mysk, tobak och tråkighet doftande sän-
debud och begära audiens. Ers durchlaucht
är framför allt regentinna och måste afhöra
deml!
Måste l upprepade Anna, hastigt förmör-
kad. Först vilja vi höra vad de åstunda
af Oss.n
Den förste är den stor persiske eröfraren
Thamas-Kouli-Kbans sändebud, han kommer
att nedlägga sin herres lysande skänker för
edra fötter!v .
Bah, det är skänker för den unge kejsar
Iwan. Må man alltså föra -honom till min
sons vagga, på det han der må utbreda sina
skänker. Mig intress-rar det icke l
Den andre är en kurir från vår i fält stå-
ende arm6å. Han medför underrättelse om en
seger som våra tappra soldater vunnit öfver
svenskarnel
Men min Gud hvad bekymrar det mig?
utropade regentinnan missnöjd. Må de segra
eller förlora, mig är det likgiltigt, det är en
sak som rör min gemål, rikets generallissimus!
Må man förskona mig ifrån dessa krigiska,
blodbestänkta sändebud !
Den tredje är ett sändebud ifrån den svaga
och på sin tron vacklande unga kejsarinnan
af Österrike, Maria Theresia. Han kommer,
säger han, i ett mycket hemligt uppdrag, och
skall hafva upptäckt ett slags sammansvärj-
ning, som skall vara anstiftad emot eder !
Må han med sina underrättelser gå till
Golovkin, vår inrikes minister. De der sa-
kerna röra honom.