got litet liknade dig, då skulle han vara mindre odräglig och lättare att lefva med. Julia von Mengden svarade intet på denna anmärkning, utan fortfor med sin komiska pathos: Ers durchlaucht, det är icke heller nu tid att analysera våra kära, små husliga tvister, eller att sysselsätta sig med vårt lyckliga äktenskaps stilla glädje! Ers durchlaucht är framför allt regentinna och måste tänka på statens angelägenheter! Derute stå tre högst vördige, tjockmagade, perukbeprydda, ambra och mysk, tobak och tråkighet doftande sändebud och begära audiens. Ers durchlaucht är framför allt regentinna och måste afhöra deml! Måste l upprepade Anna, hastigt förmörkad. Först vilja vi höra vad de åstunda af Oss.n Den förste är den stor persiske eröfraren Thamas-Kouli-Kbans sändebud, han kommer att nedlägga sin herres lysande skänker för edra fötter!v . Bah, det är skänker för den unge kejsar Iwan. Må man alltså föra -honom till min sons vagga, på det han der må utbreda sina skänker. Mig intress-rar det icke l Den andre är en kurir från vår i fält stående arm6å. Han medför underrättelse om en seger som våra tappra soldater vunnit öfver svenskarnel Men min Gud hvad bekymrar det mig? utropade regentinnan missnöjd. Må de segra eller förlora, mig är det likgiltigt, det är en sak som rör min gemål, rikets generallissimus! Må man förskona mig ifrån dessa krigiska, blodbestänkta sändebud ! Den tredje är ett sändebud ifrån den svaga och på sin tron vacklande unga kejsarinnan af Österrike, Maria Theresia. Han kommer, säger han, i ett mycket hemligt uppdrag, och skall hafva upptäckt ett slags sammansvärjning, som skall vara anstiftad emot eder ! Må han med sina underrättelser gå till Golovkin, vår inrikes minister. De der sakerna röra honom.