hamn, Umeå och Luleå samt bergsbrukens femte valdistrikt, till bestammaånde deraf, hvilka 2ne ibland nämnde orter borde välja, hvardera, en revisor och en suppleant för granskning af bankodiskontverkets samt deruil hörande handeisoch näringediskonts räkenskaper och förvaltning för förl. är. Vid den anställda lottdragniogen föll den ena lotten på Hernösands stad och den andra få ofvannäroande bergsbruks valdistrikt. — Vid Stockholins Handtverksförenings fullmäktiges sammanträde den 29 sistl. December beslöts, att föreningens silfvermedalj skulle tilldelas klensmedsgesällen O. Ohlin, som lärt hos klensmedsmästa:on P. N. Sandqvist. — En i går till bergskollegium ingången rapport af den 31 Dec., ifrån bergshauptmannen E: Bergman, rörande branden i Fahlu grufva, lyder sålunda: Sedan den 18 dennes, då jag till höglofl. kongl. kollegium hade äran lemna berättelse om deni Stora Kopparbergs grufva natten emellan nästföregående 14 och 15 uppkomna eldsvåda, har släckningsarbetet fortgått enligt den i samma berättelse uppgifne plan och krönts med den framgäng, att lyckligtvis elden ou är släckt, ehuru de upphettade kisklyftorna ännu fortfara att vara varma. Men som man, sedan den skadliga röken mycket minskades, blef i tillfälle att ofvanifrån på desamma leda rinnande vatten, kan med säkerhet antagas, att de, längt ifrån att ytterligare kunna antändas, skola snart nog blifva afsvalade. Skadan, som bergslaget genom denna olyckshändelse lidit, kan sägas våra ringa, enär det lyckades att så snart få elden hämmad: — ——— — — London Gazette för den 19 December meddelar officielt tillkännagifvande om att från d. 8 December blokaden af följande ryska hamnar blifvit upphäfd: Libau, Windau, Riga och Pernau samt alla ryska hamnar, redder, ankarplatser och vikar frän 55 gr 53 min. nordlig latitud, 21 gr. O min. 3 sek. ostlig longitud, till Cap Dagerort, vid 58 gr. 55 min. nordlig latitud, 22 gr. 0 min. 5 sek. ostlig longitud, hamnrarne Hapsal, Warmsö-öarne, Baltisch-Port, Reval och alla ryska hamnar, redder, ankarplatser och vikar från Cap Dagerort till Ekholms fyr belägen vid 59 gr. 43 min. nordlig latitud, 25 gr. 48 min. östlig longitud; hamnarne Helsingfors och Sveaborg och alla ryska hamnar, redder, ankarplatser, och vikar vester om Helsingfors ända till och med Hangö udd, vid 59 gr. 48 min. nordlig latitud, 22 gr. 53 min. ostlig longitud; hamnarna Aro och Abo och slutligen alla hamnar, redder, ankarplatser och vikar öster om Helsingfors på finska kusten och Ekholms fyr på estländska kusten till Kronstadt och S:t Petersburg, begge inberäknade., — — Svenska Tidningen vill finna en motsägelse emellan det sätt, hvarpå vi berättade hr bofrättsrådet Järtas afsigelse af nordstjerneordeh och den erinran, hvarmed vi beledsagade hr Järtas sedermera i Aftonbladet meddelade förklaring angående denna lilla episod i den nyaste riddarehistorien. Viskulle nemligen, så menar Svenska Tidningen, vid förra tillfället både hafva menat och velat göra troligt, att hr Järta afsagt sig sin orden derföre, att han ansett sig för god att bära den; och i stället för att vid det sednare tillfället erkänna, såsom vi enligt Sv. Tidn:s förmenande bort göra, att vi i detta afseende begått ett misstag, så skola vi genom förnekandet deraf endast gjort oss skyldiga till en löjlig ofelbarhetssjuka. Så lyder anklagelsen. Låtom oss nu höra beviset. — Det yttrande af oss vid det förra tillfället (den 29 dec), hvarpå Sv nska Tidningen egentligen: bygger: sina slutsa-ser om hvad vi skola hafva menat och velat göra troligt, är följande: Såsom bekant är, har det icke sällan vid föregående riddareslag inträffat, att utnämnde både riddare och sndlige ledamöter af. Wasa-orden undanbedt sig den tretydiga-hedern och undandragit sig dubbningen. Att detsamma nu äfven inträffat med nordstjernan, ör — så vidt vi hafea oss bekant — nägot nytt. Men det redan länge öfvade missbruket med orlens utnäovmingarne måste naturligen leda derhän: Genom dessa ord skulle nu den tanken vara uttryckt, att br Järta afsagt sig nordstjerneorden derföre, att han ansäg hedern tvetydig eller, med andra ord, att han ansett sig för god att bära den. Det är ju en fiffig slutsats, och framför allt en ärlig! Så!edes, om vi en dag skulle få någon, för närvarande visserligen otrolig, anledning att berätta våra läsare, det Svenska Tidningen numera afstått från sin löjliga inbilskhet, så skulle man äfven deraf vara berättigad att sluta, det vi menat och velat göra troligt, att Svenska Tidningen sjelf erkänt och ansett sin i bilskhet för löjlig. Men månne icke denna: slutsats vore förhastad? Hade vi väl genom ett sådant yttrande förnekat, att tidningen möjligen sjelf haft helt andra skäl för afläggandet af sin odygd, än erkännandet af dess löjlighet? Eller borde den möjliga tillvaron af sådäna skäl hafva afhållit oss från att benämna saken med det nämn, som den i våra ögon förtjenar och som vi veta, at! äfven allmänheten finner fullkomligt rättvist? På samma sätt, om vi säga att den eller den utnämnde wasaeller nordstjerneriddaren afsagt sig den tvetydiga hedern, så hafva vi dermed ingalunda uttryckt någon mening om hruvida den utnämnde sjelf ansett hedern för tvetydig, eller ens huruvida Aan ansett utnämningen såsom någon heder alls; utan vi hafva helt enkelt tagit på vårt ansvar att för egen del och såsom en uppfattning, som vi veta dessutom delas af allmänheten, kalla utmärkelsen med riddarestjernan för hvad vi an a AS oe rt TRASIG ÅSAR RT nens Fr NS got litet liknade dig, då skulle han vara mindre odräglig och lättare att lefva med. Inlia van Meaenodenr gvarade intet nå denna