hamn, Umeå och Luleå samt bergsbrukens
femte valdistrikt, till bestammaånde deraf, hvilka
2ne ibland nämnde orter borde välja, hvar-
dera, en revisor och en suppleant för gransk-
ning af bankodiskontverkets samt deruil hö-
rande handeis- och näringediskonts räkenska-
per och förvaltning för förl. är. Vid den an-
ställda lottdragniogen föll den ena lotten på
Hernösands stad och den andra få ofvan-
näroande bergsbruks valdistrikt.
— Vid Stockholins Handtverksförenings
fullmäktiges sammanträde den 29 sistl. De-
cember beslöts, att föreningens silfvermedalj
skulle tilldelas klensmedsgesällen O. Ohlin,
som lärt hos klensmedsmästa:on P. N. Sand-
qvist.
— En i går till bergskollegium ingången
rapport af den 31 Dec., ifrån bergshauptman-
nen E: Bergman, rörande branden i Fahlu
grufva, lyder sålunda:
Sedan den 18 dennes, då jag till höglofl. kongl.
kollegium hade äran lemna berättelse om deni Stora
Kopparbergs grufva natten emellan nästföregående
14 och 15 uppkomna eldsvåda, har släckningsarbetet
fortgått enligt den i samma berättelse uppgifne plan
och krönts med den framgäng, att lyckligtvis elden
ou är släckt, ehuru de upphettade kisklyftorna ännu
fortfara att vara varma. Men som man, sedan den
skadliga röken mycket minskades, blef i tillfälle att
ofvanifrån på desamma leda rinnande vatten, kan
med säkerhet antagas, att de, längt ifrån att ytter-
ligare kunna antändas, skola snart nog blifva afsva-
lade.
Skadan, som bergslaget genom denna olyckshän-
delse lidit, kan sägas våra ringa, enär det lyckades
att så snart få elden hämmad:
— ——— —
— London Gazette för den 19 December
meddelar officielt tillkännagifvande om att
från d. 8 December blokaden af följande ry-
ska hamnar blifvit upphäfd:
Libau, Windau, Riga och Pernau samt alla ryska
hamnar, redder, ankarplatser och vikar frän 55 gr
53 min. nordlig latitud, 21 gr. O min. 3 sek. ostlig
longitud, till Cap Dagerort, vid 58 gr. 55 min. nord-
lig latitud, 22 gr. 0 min. 5 sek. ostlig longitud,
hamnrarne Hapsal, Warmsö-öarne, Baltisch-Port, Reval
och alla ryska hamnar, redder, ankarplatser och vi-
kar från Cap Dagerort till Ekholms fyr belägen vid
59 gr. 43 min. nordlig latitud, 25 gr. 48 min. öst-
lig longitud; hamnarne Helsingfors och Sveaborg
och alla ryska hamnar, redder, ankarplatser, och
vikar vester om Helsingfors ända till och med Hangö
udd, vid 59 gr. 48 min. nordlig latitud, 22 gr. 53
min. ostlig longitud; hamnarna Aro och Abo och
slutligen alla hamnar, redder, ankarplatser och vikar
öster om Helsingfors på finska kusten och Ekholms
fyr på estländska kusten till Kronstadt och S:t Pe-
tersburg, begge inberäknade.,
—
— Svenska Tidningen vill finna en motsä-
gelse emellan det sätt, hvarpå vi berättade hr
bofrättsrådet Järtas afsigelse af nordstjerne-
ordeh och den erinran, hvarmed vi beledsa-
gade hr Järtas sedermera i Aftonbladet med-
delade förklaring angående denna lilla episod
i den nyaste riddarehistorien. Viskulle nem-
ligen, så menar Svenska Tidningen, vid förra
tillfället både hafva menat och velat göra tro-
ligt, att hr Järta afsagt sig sin orden derföre,
att han ansett sig för god att bära den; och
i stället för att vid det sednare tillfället er-
känna, såsom vi enligt Sv. Tidn:s förmenande
bort göra, att vi i detta afseende begått ett
misstag, så skola vi genom förnekandet deraf
endast gjort oss skyldiga till en löjlig ofel-
barhetssjuka.
Så lyder anklagelsen. Låtom oss nu höra
beviset.
— Det yttrande af oss vid det förra tillfället
(den 29 dec), hvarpå Sv nska Tidningen
egentligen: bygger: sina slutsa-ser om hvad vi
skola hafva menat och velat göra troligt,
är följande:
Såsom bekant är, har det icke sällan vid föregå-
ende riddareslag inträffat, att utnämnde både riddare
och sndlige ledamöter af. Wasa-orden undanbedt sig
den tretydiga-hedern och undandragit sig dubbningen.
Att detsamma nu äfven inträffat med nordstjernan,
ör — så vidt vi hafea oss bekant — nägot nytt.
Men det redan länge öfvade missbruket med orlens
utnäovmingarne måste naturligen leda derhän:
Genom dessa ord skulle nu den tanken vara
uttryckt, att br Järta afsagt sig nordstjerne-
orden derföre, att han ansäg hedern tvetydig
eller, med andra ord, att han ansett sig för
god att bära den. Det är ju en fiffig slut-
sats, och framför allt en ärlig!
Så!edes, om vi en dag skulle få någon, för
närvarande visserligen otrolig, anledning att
berätta våra läsare, det Svenska Tidningen
numera afstått från sin löjliga inbilskhet, så
skulle man äfven deraf vara berättigad att
sluta, det vi menat och velat göra troligt,
att Svenska Tidningen sjelf erkänt och ansett
sin i bilskhet för löjlig. Men månne icke
denna: slutsats vore förhastad? Hade vi väl
genom ett sådant yttrande förnekat, att tid-
ningen möjligen sjelf haft helt andra skäl för
afläggandet af sin odygd, än erkännandet af
dess löjlighet? Eller borde den möjliga till-
varon af sådäna skäl hafva afhållit oss från
att benämna saken med det nämn, som den
i våra ögon förtjenar och som vi veta, at!
äfven allmänheten finner fullkomligt rättvist?
På samma sätt, om vi säga att den eller
den utnämnde wasa- eller nordstjerneriddaren
afsagt sig den tvetydiga hedern, så hafva vi
dermed ingalunda uttryckt någon mening om
hruvida den utnämnde sjelf ansett hedern för
tvetydig, eller ens huruvida Aan ansett ut-
nämningen såsom någon heder alls; utan vi
hafva helt enkelt tagit på vårt ansvar att för
egen del och såsom en uppfattning, som vi
veta dessutom delas af allmänheten, kalla ut-
märkelsen med riddarestjernan för hvad vi an
a AS oe rt TRASIG ÅSAR RT
nens Fr NS
got litet liknade dig, då skulle han vara min-
dre odräglig och lättare att lefva med.
Inlia van Meaenodenr gvarade intet nå denna