förhand saknar kännedom, innan den öfver-
raskas af herrskareordet: sic volo, sic jubeo?
Om, med undantag af generaladjutanterna för
armeen och flottan, och måhända expeditions-
chefen i utrikes kabinettet, någon af mini-
strarne kallas till enskilda konferenser eller
öfverläggningar om något vigtigt regerings-
ärende? Om deremot sådant icke sker med
behagliga personer utom rådet, hvilka till och
med anlitas vid uppgörande af de nådiga för-
slagen? Om det vidare saknar exempel att,
sedan konseljen efter mogen öfverläggning
enhälligt aftålat att föreslå konungen något
beslut, ett det kollektiva rådslaget alldeles
motsatt resultat efter ärendets ajournering
uppkommit, dikteradt af: den allra högsta
viljan, men i protokollet ändock uppteck-
nadt såsom statsrådets underdåniga till-
styrkande, eller i allra värsta fall såsom ett
dissentierande råd från några ledamöter,
hvartill denna vilja anslutit sig? Om icke
detta kan vara anledningen att, enligt hvad
det berättas från konstitutionsutskottet, pro-
tokollen öfver statsrådets förhandlingar nu-
förtiden äro så torra och magra som ett re-
gister och icke, såsom fordom, röja spår till
en diskussion eller ens en deliberation, om
än någon gång till en reservation? Om man
på ministerens tillstyrkande låtit afgifva pro-
positioner, hvilkas afslag man likväl sjelf
sedermera på enskild väg förberedt? Om man
nuförtiden fördrager någon allvarsam motsä-
gelse, såvida man icke möjligen genom ef-
tergifvenheter får tillfälle att visa sig mera
behaglig inför opinionen än rådgifvarne, uti
någon fråga der man tror den allmänna me-
ningen allt för fast och fruktansvärd, såsom
t. ex. i tullfrågan, då man ur en ganska be-
römvärd och klok synpunkt genast är tillreds
at öfvergifva sina ministrar, men ickedesto-
mindre anser det fullkomligen likgiltigt att
rubba dem från deras platser? Om man ser
eller utmärker rikets högsta civila embets-
män, utom i konseljen, vid andra tillfällen
än när ceremonielet eller etiketten sådant bju-
der, då deremot både audienssalen och de
kungliga salongerna vid alla tillfällen stå
öppna för en hel svärm adjutanter, hofmän,
junkrar o. a.; som i underdånighet få aflägga
sin- uppvaktning under det departementsche-
ferna understundom få i veckor, ja i måna-
der, vänta på föredragningen af angelägna,
ja riksvigtiga regeringsärenden? m. m.
Må Svenska Tidningen jemföra ministerens
ställning förr och nu; och hon skall äfven
finna ordet till gåtan, hvarföre man mu kan
göra opposition mot ministeren och alldes icke
anses skoningslös, utan möjligen stå ganska
väl — kanske tillochmed, såvida man vill an-
lägga ett stämholländeri eller något dylikt:som
subordinerar under -hr Braunerhjelms - förvalt-
ning, blifva kommendör; — då man i gamla
tider icke ansågs kunna framställa en anmärk-
ning mot ministeren, utan att den kändes öråt
äfven hos monarken och var en säker brevåt
på onåd, Utan tvifvel skulle man i den kon-
stitutionela teoriens mening kunna anse den
nu inträdda förändringen i viss mån riktig, då
regenten - derigenom, som sig bör, helt och
hållet afsk ljes från det offentliga klandret;
men sådant hindrar icke att den politiska kri-
tiken forskar efter orsakerna till detta förhål-
lande och de följder dessa fratöbringas Efter
denna metod kan det också lätt förklaras, att
man kan byta om ministrar, såsora man ömsar
kläder när de äro utslitna eller aflägger dem
som på något sätt besvära. Det är samma
man, endast med en ny kappa. Men detta
är väl ändå ieke meningen med ett konstitu-
tionelt regeringssätt. Och månne det icke
just är-yrkandet af en motsatt princip, som
anses innefatta den egentligen skoningslöså,
oppositionen; månn2 det icke var den oaflåt-
liga helgd, den gamla oppositionen tillerkände
det konstitutionela i vår författning, och det
allvar, hvarmed denna princip tillämpades
äfven då det blef fråga om att handla och be-
sluta, söm ådrog henne detta hejdlösa klan-
der från hofvets och servilismens .organer;,
hvilket icke träffat den sednaste tidens rikå-
dagsopposition, som åtnöjt sig med de stränga
ordenm och, när det kommit till sakernay,
varit. böjlig som en vidja och villigt aktat på
foglaiåt? i
Detta om den gamla oppositionens skoö-
ningslöshet,. - Beträffande hennes harmp, öfver
granskningen af henneg!handlingar, så ha vi
ingenstädes deraf rönt något märkbart prof.
En annan sak är harmen öfver att beljugas,
att se sina motiver nedsudlas och sina afsig-
ter :svärtas — vi förmoda att detta slags harm
bör anses rättmätig likaväl hos de liberala
som hos de konservativa —, och ur en sådan
synpunkt kan väl ingen förundra sig öfver att
hr grefve Anckarsvärd icke kunnat stillati-
gande se den -opposition, deri han utgjort en
så framstående personlighet, anfallen på sätt
som skett i Svenska Tidningens artiklar.
Vi återkomrha härnäst till en fortsatt upp-
lösning af Svenska Tidningens svar till grefve
Anckarsvärd, med hvad som dermed bör stäl-
Jas i sammanhang.
— H. M. Konungen har i dag hållit kon-
selj. c
— Stockholms borgerskaps femtio äldste
voro sistl. tisdag kallade till magistraten för
att öfvervara lottning emellan städerna Halm-
stad, Hernösand, Wenersborg, Sundsvall, War-