den persiske gesandten sade jag: gå till vå
kejsar Iwan. Han har ännu icke frukosterat,
och är troligen hungrig, gå alltså och bringa
honom en briljant frukost. Anna Leopoldowna
bryr sig icke derom, hon är öfvermätt derpå.
— Till den andre sade jag: anmäl ni er
ärorika seger för vår höge generalissimus.
Han är nu vid toiletten, och då han alla morg-
nar doftar sina ädla kinder med rödt smink,
så blir honom edert nya, af purpurrödt fiende-
blod preparerade smink ganska välkommet.
— Och hvad ert hemliga uppdrag och
er upptäckta sammansvärjning beträffar, min
herre, sade jag till österrikiska sändebudet,
så gör det mig ondt att ni ej här kan blifva
förlöst med detta ert uppfinningsrika huf-
vuds älskliga barn. Gå således dermed: till
vår jordgumma, minister Golovkin, och skynda
er för all del, ty jag ser på ert ansigte att
det redan är hög tid!
Nåp, frågade Anna högt skrattande, hvad
sade de stränga herrarne dertill?
Hvad sade de? De sade ingenting. De
voro stumma och gjotde stora ögon. .Alide-
les sådana ögon, som jag sett kalfvarne.göra
hemma i Liffland på min fars egendomy då
slagtaren stuckit dem. Men nu, fortfor Julia,
i det hon åter knäböjde vid furstinnans fötter,
nu, visa mig den enda nåden och glöm en
stund ått du är regefitinna. Låt oss prata
som ett par riktiga qvinnor, det vill säga om
våra män och våra älskare. O, jag har vig-
tiga underrättelser att meddela! Verkligen
två vigtiga tidningar!
Nå, tala fort, sade Anna nyfiken. Hvad
är det du har ätt förtälja mig?
Julia antog ett mycket allvarsamt och vig-
tigt utseende, i det hon sade: Den första
och mest betydande underrättelsen är, att er
gemål, prins Ulrich, är ganska svartsjuk på
mig och ännu en annanl
Bahv, sade Anna nästan föraktligt, låt ho-
nom vara svartsjuk, jag frågar icke derefter
och tänker icke dess mindre att-göra som
mig behagar. 4 oc (
g 8 Forts. följer.