SRA ITE SÄRDELES STTNEOETERTSSTAEERET ES EEE TTT
Erg durchlaucht är framför allt regentinna
och skall betänka —
Ingenting, ingenting vill jag betänka! af-
bröt Ånna sin favorit. Jag vill icke blifva
störd, det är allt!
Nå Gud vare lof,, sade Julia i sin natur-
liga ton. Gud vare lof att detta är din me-
ning, prinsessa. Det är således ditt allvar
att jag skall sända dessa tre älskvärda peruk-
stockar för böfveln i våld, eller, hvad som
kan komma på ett ut, till din herr gemåll!
Det är mitt alvar!
Och det är skönt af dig, prinsessa, fort-
for Julia, kniböjande för sin herrskarinna.
Dessa evigt odrägliga och tråkiga statsaffärer
skulle alltför snart åldra ditt ansigte och fåra
din panna, min dyra furstimna. Det gifves
ingenting ledsammare än regeringen. Jag är
bjertligt mätt derpå! I början förekom det
mig roande, när vi begge sutto bredvid hvar-
andra, och aftalade hvem som i morgon skulle
vandra i fängelse, eller blifva benådad, hvilka
som skulle upphöjas till furstar och grefvar,
eller degraderas till simpla soldater. Men allt
detta roar blott en liten tid; nu är det tråkigt,
och hvarföre skulle man då belasta sig der-
med? Hafva vi icke makt att göra hvad vi
vilja och att lefva helt och hållet efter vår
smak? Åh, det är den minsta belöning du
bör njuta för det du tillåter denna afskyvärda
ryska nation att kalla dig sin herrskarinna
och regentinna.n
Men, min lilla pratmakerska, du glömmer
de tre sändebuden derute, sade Anna leende.
Ja, det var sant! Jag måste först skicka
bort de der perukstockarne, svarade Julia
uppspringande, och lätt som en fogel flög
hon ur rummet.
Huru älskvärd hon är, och huru angenämt
att jag har henne hos mig,, sade Anna, s8e-
ende med en öm blick efter sin gunstling.
Hon är i sanning min goda genius, som bort-
skrämmer sorgen från mitt arma hjerta.
Se så, nu är det gjordt! utropade Julia,
som snart åter inträdde.
Jag har skickat bort dessa herrar. Till