ban väntat, biföll Anna med glädje hans be-
gärang; och Mimnnich bedragen i alla sina för-
boppningar och äregiriga planer lemnade med
ett djupt hat hofvet och flyttade till sitt pa-
hats; som låg på andra sidan Newaströmmen.
Nw- andades Anna lättare, nu kände hon
sig fri och mäktig, ty Minnich var åtminstone
på afstånd ifrån henne, han bodde icke mer
vägg om vägg med henne; hon behöfde icke
mer nattetid befara att hela hennes makt och
tillvärs berodde på en enda väggs genombry-
ande — ack, Miinnich bodde på andra sidan
Newa, och ett helt regemente bevakade hvarje
natt stranden och broarne! : Nu kunde Min-
nich icke mer obemärkt -öfverfalla henne, hon
kunde alltid låta bespeja honom!
Numera säker, öfverlemnade :sig Anna åt
sin sorglöshet, och då hon förut, af fruktan
för Männich, hade tillsammans med sina mi-
nistrar träget arbetat i rikets angelägenheter,
gå kände hön det nu som en tryckande börda,
den :hon gerna undandrog sig, och lade der-
före villigt spiran i sin förste ministers och för-
trognes, grefve Golovkins händer, hvilken herr-
skade i hennes namn, liksom grefve Osterman
var generallissimus i hennes gemåls namn!
Hvarföre skulle man också plågasig med re-
geringsbesvär, då det var en förunnadt att i
sin allsmäktiga ställning kunna njuta endast
fröjd och glädje.
Må ministrarne låta knutpiskan dansa och
utskrifva förvisningsdomar öfver folket, må
de store och mäktige köpslå om sina lifegnas
själar, må det ringa antalet redlige blifva un-
danträngdt af ockrande bedragare, må ärez
ställen och embeten, titlar och värdigheter
blifva bortschackrade, må rättvisan vara fal;
och oseder och laster öfverallt segra, Annå
vill icke veta något derom! Hon vill ingen?
ting höra och erfara om den eländiga verlden
derute:
Hennes palats är nu hennes verld, der är
hon lycklig, der njuter hon!
OH denna kostbara, tystlåtna lila boudoir
med den mjuka turkiska mattan, den sväl-
lande divanen och sina med täta förhängen