ban väntat, biföll Anna med glädje hans begärang; och Mimnnich bedragen i alla sina förboppningar och äregiriga planer lemnade med ett djupt hat hofvet och flyttade till sitt pahats; som låg på andra sidan Newaströmmen. Nwandades Anna lättare, nu kände hon sig fri och mäktig, ty Minnich var åtminstone på afstånd ifrån henne, han bodde icke mer vägg om vägg med henne; hon behöfde icke mer nattetid befara att hela hennes makt och tillvärs berodde på en enda väggs genombryande — ack, Miinnich bodde på andra sidan Newa, och ett helt regemente bevakade hvarje natt stranden och broarne! : Nu kunde Minnich icke mer obemärkt -öfverfalla henne, hon kunde alltid låta bespeja honom! Numera säker, öfverlemnade :sig Anna åt sin sorglöshet, och då hon förut, af fruktan för Männich, hade tillsammans med sina ministrar träget arbetat i rikets angelägenheter, gå kände hön det nu som en tryckande börda, den :hon gerna undandrog sig, och lade derföre villigt spiran i sin förste ministers och förtrognes, grefve Golovkins händer, hvilken herrskade i hennes namn, liksom grefve Osterman var generallissimus i hennes gemåls namn! Hvarföre skulle man också plågasig med regeringsbesvär, då det var en förunnadt att i sin allsmäktiga ställning kunna njuta endast fröjd och glädje. Må ministrarne låta knutpiskan dansa och utskrifva förvisningsdomar öfver folket, må de store och mäktige köpslå om sina lifegnas själar, må det ringa antalet redlige blifva undanträngdt af ockrande bedragare, må ärez ställen och embeten, titlar och värdigheter blifva bortschackrade, må rättvisan vara fal; och oseder och laster öfverallt segra, Annå vill icke veta något derom! Hon vill ingen? ting höra och erfara om den eländiga verlden derute: Hennes palats är nu hennes verld, der är hon lycklig, der njuter hon! OH denna kostbara, tystlåtna lila boudoir med den mjuka turkiska mattan, den svällande divanen och sina med täta förhängen