STOCEHOLM, den 30 Dec.
Riddarhuset förr och nu.
: XI).
Då vi för omkring ett år sedan började den
ofta afbrutna artikelserien med ofvan tecknade
öfverskrift, hade den nu förflutna riksdagen
inträdt endast i sitt första stadium. Vi före-
togo då en jemförelse mellan rildarhuset un-
der den äldre regimen och den nuvarande och
ställde derefter den sednares horoskop. Vid
emiblick tillbaka på denha, upptäcka vi ej
heller något synnerligt misstag i afseende på
den ställning det rådande partiet eller de s.
k: jankrärde intagit på riddarhuset och i
förhållande till medstånden. Detta partis upp-
gift var nemligen från början att, genom en
viss eftergifvenhet för opinionen i de materiela
och industriela frågorna, söka tillvinna sig och
upprätthålla något politiskt anseende samt der-
igenonv åt riddarhuset söka återeröfra ett in-
flytande, hvilket det vid den föregående riks-
dagen var så nära att helt och hållet förlora.
Omrvdenna plan icke lyckats, hvarken hvad
beträffar anseendet eller riddarhuset, så har
den likväl gagnat landet, emedan den utan
tvifvel i sin mån bidragit till åtskilliga af riks-
dagens resultater. Det vore oOrsttvist att icke
erkänna detta,på samma gång som man icke
bör dölja den öfvertygelsen, att det fast heldre
varit junkerpartiets svaghet än dess styrka,
vida mer dess lättsinne än dess fasta princi-
per, som medverkat till de följder, dem par-
tiet sjelft i många riktningar säkert hvarken
beräknat eller kunnat förutse. Egentligen hafva
dessa herrar endast en gång pröfvat sin bety-
denhet hos adeln såsom stånd; det var i frå-
gan om en fepresentationsreform med ett ge-
nom Fal konistitueradt riddarhus; och vid detta
tillfälle befanns partiet väsentligen underläg-
set. I öfriga frågor har det snart sagdt gått
af sig sjelft.
Ministeren saknade all förmåga att bilda ett
i ens på riddarhuset. Den angaf sig vid
alla tillfällen endast såsom kronans underdå-
nige tjenare, utan egen öfvertygelse, egna
dsatser- eller ett eget system. Således
var def i stånd att deii ena-gången pligtskyl-
digt försvara en kunglig proposition, t. ex. i
skatteförenklingsfrågan, men en annan gång,
då krodan ombytt åsigt, tillstyrka ett beslut,
sorh rtillintetgjörde samma proposition. Så
kunde -det vidare vara möjligt att samme mi-
nister, som på fiddarhuset i sin egenskap af
sjelfskrifvet representant reserverat Big möt
ståndets beslut om en -liberalare tull-lag-
stiftning sågom ledande till ingenting? mindre
än landets förderf, som vidare tillstyrkt ko-
mången att icke utan garantier af en grund-
ndring medgifva införselförbudens bort-
ör per likväl sedermera. nu, såsom kronans
dgifvare, angett sig -pligtig att på konun-
gon befallning utfärdå en tulltårif, som både
fttagerde flesta förbuden utan hvarje slags
garanti, och i flera . delar är mer och icke
mindre liberal än Rikets Ständer beslutit, äf-
ven då dettå öfverensstämt med Kongl. Maj:ts
egen af samme rådgifvare kontrasignerade pro-
position. Detta gäller väl nominatim blott en
af ministrarne; men med temlig visshet torde
kunna äntagas, att detta sinnelag råder hos
dem allas ja man skulle efter en dylik erfa-
renhet våra frestad att sluta attdetärför dem
temligen likgiltigt, hvilka beslut Rikets Stän-
der behaga fatta; om dessa i deras tanke leda
till landets nytta eHer förderf; ufider den enda
förutsättning att kronan finner sitt intresse
vid att godkänna dem eller att befordra dem
till verkställighet.
- Under sådana förhållanden är det ju icke
heller: möjtigt att ministeren kan erhålla ett
parti eller ens en opinion för sig; och endast
på detta sätt kan det förklaras att denna mi-
nister debuterade på riddarhuset uti en gan-
ska -brinnande fråga, medelst en votering deri
den endast räknade sex röster för sin mening
och att finansministern förlorade dussintal vo-
teringatöck vann endast en enda af vigt,
nemligen den kista i skatteförönklingsfrågan,
då han förklarat sig öfvergifva sin ministeriela
åsigt och öfvergå på oppositionens. Enhvar
finner ätt det ieke kunde vara särdeles svårt
för junkerpartiet -att--behålla- öfverhanden i
striden. med en så. beskaffad minister.
Det liberala partiet var under sednaste riks-
däg Kelt och hållet försvunnet på fiddarhu-
set; åtminstone höjde der ingen ledamot sin
röst till något slags politisk opposition, med
undantag i kreditivfrågan, der den dock icke
räknade mer än 19 röster. Det gamla kon-
servativa eller gubbpartiet var således det enda
som försökte något motstånd. Sannt är att
detta hade till anförare den af husets med-
lemmar, nemligen hr August von Hartmansdorf,
som, för sina insigter, sin konseqvens och
sin härdighets i det allmänna åtnjuter mer
politisk aktning och anseende än alla junk-
rarne tillsämmansräknade; men hans åsigter
ärö alltför föråldrade, atticke säga förstenade,
att-de numera kunna bringas till lif.
Således -voro junkrarne alldeles ensamma
herrar på täppan, som man säger; De kunde
8 fiddarhöset föreslå och gefomdrifva allt
vad de ville, helst deras osynliga men egent-
lige chef, och måhända enda hufvud förde
Iandtmarskalksstafven och långt framför hela
ministören innehade kronans förtroende samt
) Se Aftonbl. den 10, 15 och 27 Dec. 1853, den
19 Jan;, 4 och 24 Mars, den 8 April; den 27
Naj, den 15 och 29 Juni sämt den 26 Juli 1854.
sig af min motpart, återtog den unga qvin-
Jos ssk: ael Rss ÄRR tt NAR