nast tänkte på att anhålla om tillåtelse att
:återvända till guldsmedsyrket.
Jag är säker derpån, fortfor kommendören;
och för att bevisa er min tillit i detta afse-
ende, ber jag er tala ett ord för min brors-
gon, som Önskar sig ett regemente.,
Jag?
Om ni vill, får han det säkerligen.
Min Gud! gerna tör mig.
Ni lofvar således ?,
Det vill säga, att jag önskade kunna . -.-.
aJag begär ej vidare I utropade kommen-
dören. -,Var öfvertygad om, att i fall saken
går enligt vår önskan, ni ej skall ha talat för
en otacksam.n
Vid dessa ord ryckte han den unga man-
rens hand och svä ugde om på klacken.
Då Julius blifvit i ti från kommendören, rå-
kade han ut för herr Dubois, som väntade på
honom. Denne tog ho vom häftigt under ar-
men.
Jag har blott ett ord att säga er, herr de
Noiraud, hviskade han honom i örat: tu
vet att jag önskar privilegium på allmänna
handeln med Antilliska öarne; laga ni så tt
jag erhåller detta privilegium, och jag ger er
sex tusen Jivres.,
Sex tusen livres I upprepade Ju!ias förvå-
nad.
Ni fordrar en högre surmma,, återtog ge-
neralförpaktaren; näväl! jag vill gå ända till
tiotusen livres.,
Ursäkta, inföll Noiraud; ni bedrar er
helt och hållet om mitt inflytande, och det
beror ingalunda på mig att förskaffa er hvad
ni önskar, min herre.
Dubois såg på Julius och släppte hans arm.
Aha! jag begriper gaket,, utbrast han,
mina medsökande hafva redsn gått mig 1 för-
Väg.
Jag förstår ej hvad ni menar.