om hvad som föregick föredragets afslutande,
hvarigenom denne berömde statsman söker
bereda sig en upprättelse för det han i Wien
blef lurad och lemnad utan afseende. Allt
detta har beredt det neurala ryska partiet ett
ögonblicks vederqvickelse. På samma gång
fortfara fredsförboppningarne i det ministeri-
ella lägret; och det officiella och halfofficiella
Preussen låter ingen ta ifrån sig den öfverty-
gelsen att angelägenheten nu är så godt som
bragt till ända.
Till all olycka för dessa filantropiska svär-
merier vilja nu vestmakterna icke höra det
ringaste talas om dessa fredsgrunder. De
fordra en varaktig och pålitlig fred, den upp-
rigtiga och klara tolkningen af de fyra punk-
terna i deras ursprungliga vesterländska mening
och derjemte en passande ersättning för det
spillda blodet och de oerhörda uppoffringar-
ne. Sålunda äro de engelska ministrarnes
yttranden att förstå, och de halfofficiella för-
klaringarne från Paris. Också fortsättas ju
ansträngningarne för krigets fullföljande efter
en ofantlig måttstock. Mot dessa faktiska
förhållar.den kunna alla neutrala luftbilder och
alla ryska uträkningar, hvilka äfven hänga sig
fast vid en obestämd fras om fred i det svar
som engelska drottningen afgaf på parlaments-
adressen, ingalunda hålla stånd.
Afven vi hade i går en adressdiskussion,
eller rättare sagdt en diskussion öfver den
frågan, huruvida en adress skulle ega rum
eller ej. I mitt utförliga bref af den 27 No-
vember har jag meddelat er en analys af
trontalet, hvarmed konungen öppnade kam-
rarne. Venstern i dess särskilda fraktioner
ville besvara detta trontal med en adress,
hvilken skulle hafva erbjudit tillfälle att gifva
ett uttryck åt landets sinnesstämning i när-
varande ögonblick. För att ej alltför mycket
afskräcka högra sidan, framlade hr voa Vin-
cke endast en enkel motion om en adress,
men : icke sjelfva förslaget till en adress.
Derigenom var han visserligen i sitt tal myje-
ket inskränkt, måste ingå på formaliteter och
reglementariska frågor, ock kunde icke skar-
pare fatta saken sjelf iögonsizte. Dock hade
hans tal några sköna vändningar. Han frå-
gade om man: i sjelfva verket fruktade att
försvaga regeringen genom ait låta några olika
meningar uttala sig; då måste hon vara den
svagaste af alla regeringar i Europa, svagare
än sjelfva San Marinos. Eller fruktade man
att. det återljud, som öfverläggningarne om
adressen skulle tinna i landet, kunde bevisa
att när regeringen har majoritet i kamrarne
hon icke har detsamma i landet? I hvilket-
dera fallet som. helst vore sådant en moralisk
förkastelsedom öfver regeringens Derpå er-
inrade han derom, att hr von Manteuffel, un-
der förlidet år då det var fråga om att vinna
kamrarnes bifall till statslånet, förklarade att
Preussen. endast skul:e handla i öfverensstäm-
melse med vestmakterna och på grund af
Wienerprotokollen... Huru stå sakerna nu?
Preussen och England förbigå hvarandra med
tystnad i sina. respektiva trontal. Derpå om-
nämnde han med några ord den rad af di-
plomatiska handlingar, som bevisa att Preus-
gen följer en politik, som är en stormakt
evärdig, och att dess anseende numera ned-
sjunkit till noll.
Allt detta hindrade ej att hans andragande
blef förkastadt med en majoritet af 58 röster.
Det förtjenar isynnerhet framhållas, att utom
de särskilda fraktionerna af högern endast
polackarne röstade mot en adress som i sin
innersta mening var riktad mot Ryssland !
Den polska fraktionens åtgörande i våra kam-
rar är öfverhufvud dunkelt och ger i sin gåt-
likhet ingenting efter för katolikernas.
Hr v. Bethmann-Hollwegh, chefen för den
venstra centern, hade å sin sida ingifvit ett
formligt adressförslag och motiverade detsam-
ma i ett hofsamt men bindande och intrycks-
fullt tal. Han skildrade Preussens diploma-
tiska isolering och nödvändigheten för detta
land att åter inträda i samverkan med de eu-
ropeiska makterna.
Ar v. Gerlach påstod med sitt bekanta öf-
vermod, att Preussen var i full enighet med
Europa, ty det lefde i fred och vänskap med
Ryssland, och Rysslands område var ju nä-
stan lika stort som hela det öfriga Europa
tillsammantaget. Också hade Ryssland 1813
och 1848 varit ganska europeiskt, under det
man i London, Paris och tyvärr äfven i Ber-
lin hade varit ganska litet europeisk.
Hr v. Bethmann-Hollwegh tog då tillbaka
sitt andragande, och en motiverad dagordning
af katolikerna, som förnämligast syntes vilja
understödja den österrikiska politiken, vann
understöd endast af katolikerna sjelfva. Så
föll då hela diskussionen samman till intet,
och preussiska kamrarnes majoritet har återi-
gen inför Europa gifvit ett nytt intyg om sin
politiska fattigdom.
Dessa kamrar ila öfverhufvud med snabba
steg sitt slut till mötes. Ett i går inlemnadt
lagförslag går ut på att ändra deras namn.
Första kammaren skall heta )Herre-huset och
den andra Representanternas hus,, men båda
tillsammans skola kallas Allmän Landtdag. Så-
lunda hade vi vederbörligen blifvit återförda
till institutionerna af 1847. Ty attsaken skall
följa med namnet, det faller af sig sjelft.
Den fordna herrekurian är redan återställd.
Budgeten för år 1855 är fastställd till
111,841,581 thaler.
Preussens anslutning till Decemberfördraget
beror utaf tolkningen af de fyra garantierna.
Jag återkommer dertill en annan gång. :
Lo mA oh -— mn Pr JA fö - PA f-
Re mn f - Al a IR LR