litet rum, likzom ert, i grannskapet om det
är möjligt; jag milar litet, jag broderar gan-
ska bra. Dessa talanger, som endast tjenade
till mitt nöje, skola nu hjelpa mig att förtjena
mitt uppehälle, och så skola yi ofta besöka hvar-
andre; vi skola ömsesidigt uppmuntra hvaran i
denna strid mot eländet; ni skall få se, min
kusin, huru himlen skall välsigna våra bemö-
danden, och hvem vet, kanhända har han till
och med ämnet oss nägra ögonblick af lycka.
Tala ej med mig om hr Vauginet eller hans
rikedom; hade han till och med jordens alla
millioner skulle jag föredraga det lif af ar-
bete och försakelser som jag kommit att söka
hos er.
Hon betraktade mig med en blick, hvars
uttryck jag ald:ig skall glömma.
Jag knäföll framför detta öfvergifna barn
utan hem, hvars himmelska ansigte för första
gången bleknade under köldens skarpa inver-
kan och som ändå hade kraft att uttala upp-
muntrande ord. Kärlek och beundran hade
elektriserat mig, jag var en annan menniska.
Ni är en engel, utropade jag; då jag af.
hör er, känner jag mina krafter pånyttfödas,
mitt mod åter uppvakna. Hvilken dåre var
jag ej! Under inflytande af en dum egen-
kärlek glömde jag att arbetaren begär sitt
uppehälle af sina armars kraft och att jag
har armar liksom han; jag vill bli dagsver-
kare; mitt enda högmod blir numera att likna
er.n
Kärleksfraser voro visserligen ej de ord
som i ett sådan moment kunde komma på
mina läppar, men min hemlighet förråddes
af höjningen i min röst, af elden i min
blick, så att Therese ej längre borde kunna
misstaga sig derpå.
Vi satte oss att prata och blefvo nästan
barn, då vi tillsammans öfverlade hvad vi
hade att lära och företaga; Vi uppgjorde en