stuterierna offrat milliontals riksdalrar, är det ett fak-
tum, som förtjenar all uppmärksamhet, att hushåll-
ningssällskaperna i åtskilliga af de Strömsholm om
gifvande länen bildat föreningar för hästafvelns för-
bäuring genom införskrifning. af belt andra racer än
de som underhål!as vid kronans stuterier.
Dagens stora politiska frågor hafva hittills tagit
tidniogspressens alla krafier i anspråk, så att den
saknat lörmåge, tid och utrymme att följa med lan-
dets mera materiella angelägenheter, och bland dessa
intager hästkulturen, utan all gensägelse, ett utmärkt
rum. Det är en af alla tiders och alla länders erfa-
renheter erkänd sanning, attlättade kommunikationer
äro mäktiga häfstänger för civilisationens och ett all-
männare, välsiånds spridande, och just derföre böra
vi mera än pägot annat folk, alldenstund värt land
sannolikt än på en mansålder icke blifver öfverspun-
net af ett väl behöfigt kansl- och jernvägsnät, lägga
oss all vinning derom, att bibringa hästen, värt huf-
vudsakligaste lokomotiv, alla önskvärda egenskapera!
snabbbet, styrka och uthällighet. Engelsmännen,d e:
mest praktiska folk i vår verldsdel, ehuru i fullaste
besittning af de mest fulländade fortskafiniogsmedel,
anse dock hästafvelns befrämjande som en aflandets
vigtigaste kulturgrenar. Med den Icjalitet, som all
tid utmärker svenska folkets ombud, då det är friga
om nya eller ökade anslag för rent fosterländska be-
hof, hafva vid innevarande riksdag för hästkulturen
blifvit ytterligare anordnade 30,000 rdr; men om för
detta belopp införskrifvas några ädlare utlärdska
hingstar, sä blifva resultaterna af deras verksamhet
för hela landets hästafvel sannolikt icke mera i ögo-
nen fallande än en dreppa i hafvet.
Det hörer nära nog till det oförklarligs, alt icke
enhvar blifvit frapperad af den påfallande moisäge:-
sen, att ehuru hingstar af de mest ädla rac.r och
från helt olika länder såsom Arabien, Egypter, Po-
ten, Ryssland, Sjanien och England tillförene sedan
öfver ett halft århundrade tillbaka blifvit till riket
införda, så måst3 ända så väl de kungliga hofstallen
som Hera af våra kavalleriregementen skaffa sig re
monter från Daumark och Meckleoburg. Vi hafva
hittills fäsiat alltiör litet äfseende vid moderstoets
beskaffenhet. I några af Tysklands stater få inga
andra ston betäckas af kronans stuierihingstiar än de,
som af en särskild tillsatt kommission blifvit god
kända och brända som stuteridugtiga. Araben gör
mesta afseendet på moderstoet, ty fölet ärfver fun-
dament af modren, men formeas ädelhet af fadren.
En byggnad med de grannaste sirater är ett vansk-
ligt hus, om grundvalen är dålig.
Med horpvboskspen eger det lyckliga förhållande
rum, alt, när kaltven ej visar goda teeken och icke
anses värd att uppföda, man dä har utväg att sälja
honom till slagt. Sak såmma är det, dä oxen bör-
jar blifva mindre arbetsför; han lemnar då såsom
slagtkreawur ersättning för fodret; men fölungen der
emot, ehuru behaftad med fel i benbyggnader, på
kostas föda, hvilken han vid fullväxt ålder, såsom
mindre brukbar, ej på långt när kan betala, och när
han, under svält och obarmhertig medfart varit med
så länge, som egaren kunnat släpa sig fram med ho-
nom, så unnas det honom icke att dö, utan på sin
krafilösa ålderdom sluddras han bort åt hästskojare.
Ehuru usel kraken är och fastän han fär lefva på
indragniogsstat, så äter han dock upp det foder som
bort gifvas såsom tillökning i rationen ät de unga
och kraftfulia hästarne. Dessa omständigheter äro
bland de största orsakerna till de ringa framsteg i
förbättring hästkulturen gör. Det behöfdes derföre
att hafva en chef för stuteristyrelsen som för svenska
hästafvelns förbättring fortgär på en annan väg, för
at icke misslyckas. Icke genom införskrifning af
utländska hingstar, ty Strömsholms stuteri har tagit
folkets medel mer än nog i anspråk för att experi-
mentera med sammangyttring af olika racer, utar
endast genom utgallriog af de odugliga, inhemska
afvelsdjuren kan stuteristyrelsen ästadkomma rågot
märkbart gaga; vill säningsmannen hafva vacker skörd,
så mäste han i tid rensa bort ogräset, så alt det ej
förqväfver och äter ut det rena utsädets unga brodd.
Ett biand de praktiska medlen att uppbjelpa vår
hästafvel är att utrota fördomen mot hästkötts ätaade.
I och med detsamma som hästen allmänt i riket be-
rakias såsom matnyttig, uppstå af sig sjelft följande
ovedersägliga fördelar:
1:o Alla föl med felaktig byggnad utgallrades ge-
oast vid födseln, och hästar med ärftliga lyten biefve
icke längre använda som afvelsdjur. Då det är en
ren förlust att i tre å fyra år kosta foder på ett föl,
hvilket har inga tecken att blifva godt och brakbart,
faller det af sig sjelft, att hästuppfödaren i stället
har mera fördel af att på samma sätt som en göd-
kalf sälja ett sådant föl till hästslagtaren.
2:0 Att hästen ej längre bl:fver använd, än han
kan göra fullkomlig pyua för fodret, ty på gamla
dagar är han i samma predikameot som oxen, att
han gödes och slagtas till menniskoföda. Endast unga
och starka hästar, hvilka täla vid bäftigt och ansträn
gande arbete, blefve derföre uteslutande använda,
hvarigenom bättre och snabbare kommunikationsme-
del skulle allestädes upi;stå. Utom den materiella
vinsten af det nya födoämnet, som i riket kuade år-
ligen uppskattas till en miilion riksdaler, skulle den
stora sedliga fördelen uppstå, att hästskojeriet, vitt-
nande om den djupaste moraliska läghet, skulle af
sig sjelt aftzga och slutligen upphöra, och hästvän
oen skulle då ej få smärtan att på Westerås skojar-
backe se nägra utlsfvade beskällare från kronans för-
sta stuteri säljas för en risga styfver, för att lång-
saint plågas till döds.
Så ringa och obemedlad jag är, har jag sökt godt-
göra stuteristyrelsens oförlåtliga hän mot svenska
folket, ty icke år vårt land val så uselt och fatiigr,
att stuteristyrelsen behöfver på sådant sätt knussla
in fattiga hondrade rdr och arbeta hästplågeriet i
händersa? Ehuru förlusten är mera äv kännbar för
mig, har jag dock inköpt hingstarne Hercules, Stor-
fursten och Tancred, de kosta mig 388 rdr, till slagt
voro de tillsawmans värda högst 160 rdr; de tvenne
förstoämnda har jag för ett par veckor sedan slagtat
ock fullblodshingsten Tancred har jag qvari lifvet så
länge han för mina lätta körslor kan göra någon
nytta. Chefen för stuteristyrelsen, omhuldad af sin
konungs nådigaste bifall och uaderstödd af rikets
sänders frikostiga anslag, arbetar utan bekymmer
vå psitt; sätt för svenska hästafrelas förbättring, jag
svräfvar i tysthet också för samma mål. På trå år
har jag slagtat öfver 1600 hästar till menniskoföda
För vedermödorna, bekymren har jag, eburu öfver-
höljd af den tanklösa hopens ohyggligaste skymford,
dock en lön, som är nägot värd, nemligen medive-
tandet att ingen svensk man hittills gjort mera än
jag i mitt yrke, ehuru detsamma tillvunnit sig hvar-
ken kunglig nåd eller rikets ständers välvilja.
Stockholm den 22 November 1854.
Karl Ekeblad.