baka bekostat grofva kgummor för att under-
bålla stuterier på kronans bekostnad och till
införskrifning af beskällare, har sjelfva syste-
met i och för användandet af dessa medel
varit så beskaffadt, att Sverges hästafvel i
pärvarande ögonblick, i afseende på de egen-
skaper som skulle erfordras för det största anta-
let, till bildande af goda körhästar och dragare
för jord- och bergsbrukets behof. nemnligen styrka
och ihärdignet förenad med rörlighet, skridit
föga eller intet framåt sedan det nuvarande
seklets början, och flere hästtyper, såsom
exempelvis Norrlandshästen, under denna tid
kanske snarare något deklinerat; äfvensom
det är allmänt kändt, att större vagnshästar
eller carrossierer med på en gång utseende,
liflighet och styrka, högst sällan kunna fås af
landets egen afvel.
Ett sådant förhållande bör gilva pressen
anledning att omfatta allt, som på et för-
nuftigt sätt syftar att åstadkomma en reform
i det hittills varande systemet, och af denna
anledning meddela vi äfven den ifrågavarande
artikeln:
. . (Insändt.)
Auktoriseradt bästplågeri.
Dä det är den sanna förtjenstens, den rikt begåf
vade talentens vackraste karaktersdrag, att den ej
omildt bedömer den ringe medborgaren, om han,
af intresse för det som är fosterländskt nyitigt, vå-
gar hofsamt framlägga nägra skäl till anmärkningar
mot densammas stora och omfångsrika verksamhet, är
det med liflig öfvertygelse, att chefen för stuteristy-
relsen är för storsinuad att tänka illa derom, som
undertecknad päkallar allmävhetens uppmärksamhet
för några missförhållanden vid förvaltningen af Ströms:
holms kungliga stuteri.
På skojarbacken vid Westeräs marknad, den 19
September, säg jag trenne gamla beskällare : Tan-
cred, Storfursten och Hercules, dagen förut sälda på
auktion vid Strömsholms stuteri. Tancred, rent full-
blod, fallen efter Master Freij och Tawdry, hvilka vid
inköp i England kostade kronan minst 5,000 rdr bko, säl-
des nu för 35 rdr bko. Denne häst 18 är gammal och så
björnfotad, att jag hittills ej sett något dylikt, inropa-
des af gästgifvaren hr Andersson i Westerås, som
ämnade begagna honom för skjutskärran. Storfur-
sten, som led af tuberclar i lungan och hade så be-
svärlig andedrägt, att han vid minsta rörelse gaf
ifrån sig ett stönande läte, inropades för omkring
40 rdr bko af traktören vid Strömsholm, hvilkerc ge-
nast sälde honom, som det sades, till en rusthällare
från Simtuna socken. Hercules, hvilken enligt intyg
af kungliga veterinärinrättningen i Stockholm var be-
svärad af korslamhet, köptes för 67 rdr bko af hr
slagtare Pettersson i Westeräs.
En hvar med ringaste omdömesförmäga måste med-
gitva, att dessa tre hingstar, hvilka säkerligea gjort
rätt för sig som beskallare, icke voro användbara
som arbetshästar, och att sälja dem dertill var lika
bjertlöst som att befalla en gammal, utiefvad, lung
sigtig hoffröken trafva ved, eller att för födan äläg-
gs henne nägot annat lika tungt och kroppsansträn-
gande arbete.
Auktionsbeloppet för dessa tre hingstar var för
hela riket icke annat än en spottstyfver, och det är
oförenligt med statsmakternas anseende, att de ge-
nom försäljning af obrukbara hästar arbeta hästsko-
jeriet i händerna. Nog äro institutionerna sä ela-
siiska, att chefen af egen maktfullkomlighet kunnat
befalla, att hästarue skulle slagtas vid stuteriet? Huru
kan den allmänt som hästvän erkände herr s:allmä-
stare Beijer vid Ottenby lita döda alla der uitjenta,
gamla beskällare? Hvad är orsaken att ekonomier
vid Strömsholm är i det skick, att detta stuteri be-
Aöfde begå en sä mindre aktningsvärd handling, som
att bortmängla de ofvannämnde trenne stackars;häst-
kreaturen? Huru kan stureristyrelsen då försvara
misshushållningen med statens medel, enär vid auk
tionen den 18 September säldes en fyra ärs hingst,
fallen efter Collibrados och Clementine, som för fat
tiga 53 rdr bko inropades. af arrendatorn Gustat
Jonsson. Denne fyra ärs häst kostade kronan minst
ett par tusen rdr i uppfödning, och när Strömsholms
,inanser äro sådana, att det måste för en ringa pen-
ning gifva: sitt moraliska anseende till spillo och mängla
med ulefvade, obrukbara hästar, huru kunde stute:
ristyrelsen då tillstädja, att den sistnämnde hingsten,
hvilken redan SOM halft ärs föl fått köplyte, skulle i
fyra års tid få a? kronans foder, hvilket under denna
tidrymd gick väl ul! litet mera än 53 rår bto, eller
det belopp som inflöt epom djurets försäljning ?
et för denna tidningsartikel,
Det ligger utom mäl ör
att framhålla alla de transakvioner med gamla, odug-
kul att ligga de högt
liga hästar, som man har s - d
uppsat:a personer till last, hvilka fått det förtoende-
fulla uppdraget, att verka för förbättrad hästkultur:
men kenungen kan gifva endast embetet men icke
förmågan, att sköta detsamma. Är det förenligt med
de kungliga personernas anseende, att frän deras
stallar, försedda med rika, ärliga statsanslag, sä!jas
gamla trotjenare som, till lön för att de gått för
deras majestäters vagnar, skola lefvande hudflöngas
för bönbasens sandkörra. Sä ringa jag är, har jag
ändock frölsat mera än ett sädant för detta kuogligt,
gammalt, spatthalt kräk. Eburu det hör till dagens
tony, att knussla i smätt och slösa i stort, bar jag
öfver flera hundrade vackra drag af den fattige bonden,
som, då han och hans häst i äratal trälat tillsam-
mans, unnat den gamle, trogne kamraten att dö, hel
dre än han af dem, hvilka velat använda den ga:
stackaren till ytterligare släp, tagit fem gånger större
belopp än jag kunnat gifva ör djuret till slagt. Den
fattige torparen är oftast mycket mera verklig hist-
vän än en krachanerad kongl. hofstallmästare.
Nar hästen är uog och full af formskönhet och ck
är det en konungens gunstling, en stjernbepryds hof-
.stallmästare, som får det glada och smickrande upp-
draget, att kärleksfullt tillse det stätliga djurets sköt-
sel, men när det, hkt allt annat, biiiver gammalt
och på ålderdomen, under: svalt och påk lag, iidit
alla eländets vedermödor samt slutligen störtar aader
skojarens blypiska, är det fåbusea, en så fö ud
varelse att han nästan är ställd utom samhället, om
:skall bevisa det den sista tjensten.
Hvsrföre skall oxen, ett dumt, trögt och minire
nyttigt djur, då vara lyckligare lottad? Väl är det
sanct att konungen, som kan göra tol? hofstal!
stare på en minut, skulle få kinkigt nog att förmå
sjelfva sin egen gunstling att mottaga fullmakt som
kunglig oxhusmästare, men så är det ock ettlika he-
Arande som lönande yrke att pelsa huden af gama
v?
Eno sa båda paralleler gifva ämn3 till en hel ira-
is Me
giskt voly- hofstallmaästaren och kommendören Brau-
som för ett eller annat är sedan afsade sig
chefskapet för kronans stambolländerier, hvilken 5e-
fsttniog han fann kanske litet nötaktig, eger f-rise
L ARD a danslärga gin Ivsande jÖr-
le
nerbjelm,